"Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din!"
Sången strömmade mäktigt ur mötestältet. Jag fäste mig vid ordet om Jesus som vår klippa till salighet, salighetsklippan.
I predikan talades det om Guds osynliga värld. En verklighet som öppnades där på förklaringsberget.
"Jag såg himlen öppen".
Den här måndagsmorgonen skyms den naturliga himlen av gråa moln. Då önskar vi se in i den öppna himlen.
Men den är stängd för våra naturliga ögon, dock öppen i ordet.
Så får vi då gå in i en ny vecka i förtröstan på Herren, salighetsklippan..
"Och från tronen kom det en röst som sade: "Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, både små och stora."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar