Kyrkoherdens inledning var kraftigt Guds ord. Vi förstår att avguden Baal ännu har sina profeter. Människorna har tillsatt ledare och herdar som kommer med främmande läror.
Isebel har bråttom ännu idag. Isebel vill trötta ut och döda Herrens profeter. Men Gud vare tack - I alla tider bevarar han en skara som inte böjt knä för Baal.
"Elia sade då till allt folket: ”Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet.
Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: ”Israel ska vara ditt namn.” Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn." (Första konungaboken 18)
Sången ljöd mäktigt över gravgården igårkväll, då vi besökte de forna troskämparnas gravar. I tältet sjöng tusen unga med rena och klara röster.
Jag anade något av de band som förenar Guds folk på båda sidor om tidens gräns. Den här helgen får vi stämma in i den himmelska sången.
Och sången ljuder runt Guds och Lammets tron..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar