De fridsamma

"Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn." (Matteus 5:9)

Jesus vittnar om de fridsamma, att de skall kallas Guds barn. Han säger också: "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud."

Gud ger gåvor åt sina barn. De gåvor som han ger är eviga. I himlen är alla fridsamma. Där är alla renhjärtade.

Igår fick jag ta del av en drygt 20 år gammal bild. En bild från en gammal tidning. Bilden gladde mig då den var full av frid.

Jag tänker på bilden av den fridsamme mannen. Nog skulle han ännu möta många mödor innan hans tid kom att gå in i Guds himmel. 

I himlen är friden fullkomlig. Där får ett nytt i Jesus renat hjärta vila i frid. På uppståndelsens morgon ger Gud en ny himmelsk kropp.

Nog tar Gud hand om sina barn..

Konstnären målar en bild av ett hus i Ingermanland. Bilden fyller mig med tacksamhet och frid. 

Den himmelska friden kan vi endast ana. Tack gode Gud..

Guds frid (den ofattbara friden)

"Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” (Romarbrevet 5:1)

Friden och friden med Gud kom i mina tankar idag. Jag fick reflektera över den. Guds frid kan vi äga mitt i en fridlös värld. I Filipperbrevet skriver aposteln att Guds frid övergår allt förstånd. Således kan vi inte definiera den med våra mänskliga tankar eller ord.

Men denna frid, Guds frid bevarar våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus. Jesus har skapat en frid mellan Gud och människor. Grunden för friden är att synden är försonad, att synden är förlåten. Nu får vi också höra genom apostelns ord till filipperna, att den frid som övergår allt förstånd också bevarar våra hjärtan och våra tankar i Jesus Kristus.

Även ett Guds barns sinne kan bli oroligt. Livet i världen, det jordiska livet kräver en hel del. Även tjänsten i Herren har sina krav eller förpliktelser. Människan kan bli trött och rolös. Sinnet kan bli trött.

Genom bönen kan vårt hjärta samtala med Gud. Också då vi inte ens förmår formulera en bön eller be ”Fader vår” är vi buren av Guds frid, den frid som grundar sig på att synden är förlåten.

Oberoende av våra känslor, upplevelser eller rentav mitt i tomhet och trötthet får vi leva i Guds frid för Jesu skull. Jesus och tron på Honom, Guds stora gåva bevarar nämligen oss i Guds frid.

Vi står i Guds nåd skriver aposteln. Där i nåden jublar vi i hoppet om Guds härlighet. Även i lidandet, mitt i lidandet kan vi få känna Guds frid och den glädje som Guds frid ger. Jag skrev ner ett tack i dagboken i morse. Det får nu inrama den här dagen.

”Tack för vad du uppenbarat, tack för vad jag ej förstår. Tack för bön som du besvarat, tack för vad jag inte får. Tack för livets hemligheter, tack för hjälp i nödens stund. Tack för nåd som ingen mäter, tack för blodets fridsförbund.” (psalmboken 307)

(En glimt från tider som farit) Guds frid står ännu fast..

Med Jesus min Jesus

 "När jag har Jesus har jag allt, och ingenting fattas mig. Han är min med allt vad han äger och förmår. Fastän jag begått många och stora synder så har han likafullt gått i mitt ställe och offrat sig själv för mig." (Luther i en andakt för dagen)

I en Sions sång sjunger vi: "När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt. Tack, Jesus, nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Från döden han frälst mig och livet mig gav, min synd har han sänkt i förlåtelsens hav. Han Jesus, min Jesus, han Jesus, min Jesus, än vårdar sin älskade hjord."

I kapitel 16 beskrivs också världens slut på ett intressant sätt: "Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer."

Gud kom ihåg. Gud har frälst i Jesus Kristus, men utom Honom finns ingen frälsning. Därför talar också Guds ord om världens slut, Herrens dag som den stora och förskräckliga.

Men innan den kommer tar Gud hem sina barn. Guds barn behöver inte se världens slut. Visst möter vi mödor, sorg och bekymmer här i världen, men då vi möter dem med Jesus för han oss i genom.

Gud kommer ihåg. Han kan inte glömma vad han gjort i Jesus Kristus. Han kan inte glömma sin brud.

"Tröttna inte på vägen hem." Förtrösta på Jesus!

Två vinstockar

Jag återvänder ännu till orden av Luther: "Vinodlaren är så att säga själv hemma och håller ett vakande öga på varenda gren. Han övervakar personligen sin vingård och lämnar inte över skötseln åt andra."

Det är tryggt att vara Jesu egen, Guds egendom och omsluten av Guds vård, befriad från vredesdomen.

I Uppenbarelseboken läste vi om jordens vinstock som mognat till skörd. "Och ännu en ängel kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna." Och ängeln lät sin skära gå över jorden och skördade druvorna från jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress."

Jesus är den sanna vinstocken, Guds odling medan jordens vinstock är allt det gudsfrånvända, som slutligen mognar till dom. Syndens lön är evig död och förtappelse bortom Guds ansiktes värme, nåd och godhet.

Gud är god. Vi kan inte till fullo fatta och beskriva hans godhet som vi i Jesus Kristus blir delaktiga av.

Vi kan inte heller fatta det mörker som finns bortom Gud. Kapitel 16 handlar om vredeskålarna som gjuts över allt det gudsfrånvända.

Då är Guds barn hemma i himlen. 

Vi kan alltså tala om en himmelsk och en jordisk vinstock. Guds barn mognar för himlen..

(Skörden är mogen)

28 Augusti, Luthers ord

 Luther skriver i en andakt för 28.08:

"Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren (Joh. 15:1)."

Med dessa ord tröstar Herren Jesus sig själv, när han går till sitt lidande och sin död. Därmed har han även lärt oss att använda denna tröst.

Han säger: ”Jag är den sanna vinstocken och min Fars kära odling, och ni är mina och min Fars grenar. Om en vinstock någonsin blivit gödslad, avgränsad och rensad med flit och omsorg, så är det jag. Därför, vad som än händer er, kan ni låta djävulen och världen göra vad de kan, de kommer ändå inte längre än vad min Far tillåter.”

Är det inte en stor tröst att Far sköter om oss som sitt träd och sina grenar så att allt ont som drabbar oss också drabbar honom själv? Vinodlaren är så att säga själv hemma och håller ett vakande öga på varenda gren. Han övervakar personligen sin vingård och lämnar inte över skötseln åt andra.

Den som kunde tillägna sig denna härliga bild i tron skulle vara frimodig och trygg genom alla svårigheter. För att göra det krävs andliga ögon och öron. Skenet bedrar nämligen, och världen kallar oss inte Guds vinstock och grenar utan djävulens ogräs, törne och tistlar.

- -

Vi märker att världen inte var mycket annorlunda på Luthers tid. Jesus vill ge oss frimodighet och trygghet i alla tider..

Siloam och Betesda, livsmod och glädje

I bönehuset hörde vi igår om hur Jesus botade en blind man. Jesus lyfter fram hur han är världens ljus. Han spottade på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam.

På Jesu ord gick mannen dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

Mina tankar gick till en annan damm i Jerusalem, Betesdadammen. "Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" 

Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." 

Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd och gå!"Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Berättelserna visar hur Jesus möter människor. Vi får berätta våra bekymmer för Honom. Han lyssnar på oss. Han vårdar och leder.

Det har han gjort i 2000 år. Ja ända sedan världens grund lades har han varit mänsklighetens hopp.

Idag vill man dölja detta ljus. Barn och unga skall inte mera få höra om hans godhet, makt och trofasthet. Det kan stöta någon tror man. 

Istället tror man att falska flaggor skall ge hälsa, livsmod och mening åt de unga.

Under helgen kunde vi läsa en märklig artikel i ÖT. Man lyfte fram att två lärare vid kommunens högstadie- och gymnasieskola önskar att kommunen prideflaggar.

De hänvisar bland annat till att kommunen strävar efter att vara en barnvänlig kommun. Man påstår sig ha diskuterat med alla nior i skolans högstadium. 

Enligt en annan undersökning upplevde bara 40 procent av de som hör till en sexuell minoritet och 32 procent av de som hör till en könsminoritet att de var nöjda med sina liv.

Man hävdar att en prideflagga i kommunens flaggstång i Pedersöre skulle göra en stor skillnad.

Jesus får man inte lyfta fram som en Frälsare i skolan, men nog en rörelses flagga, en rörelse vars mål är att förändra världen.

Kommunstyrelsen lär ska behandla saken idag.

Människor förblindas när man avfaller från tron på Jesus. Men Jesus går ännu genom vårt lands städer och byar. Ordet om Honom predikas ännu och Guds ord går inte fåfängt ut.

I sången sjunger vi: "Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."

Korsflaggan vajar ännu över ställen där de unga samlas. Vi får be att för alla unga, också för de som saknar livets mening och är missnöjda med sina liv. Vi får be för alla lärare, för de som fattar beslut, för världens folk.

En blick på Jesus, den korsfäste ger hopp och tro. Guds frälsning är beredd för varje människa som vandrar på vår jord. 

Jesus är Finlands och Pedersöres hopp.

Moses och Lammets sång

"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung.

Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."

(Uppenbarelseboken 15)

Johannes ser åter in i himlen. Han ser ett glashav blandat med eld. På glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. 

De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång.

Israels barn sjöng på andra stranden en sång när de gått genom röda havet. "Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning."

Nog är sången mäktig på himlastranden när den segrande skaran står inför Gud. De blev ledda igenom. Vilddjuren kunde inre skada dem. Nu hotar inga faror mera.

Igår hade vi en vacker sommardag. I bönehuset fick församlingen sjunga om hemmet i himlen där alla besvär är över.

Det var en ganska ung skara, men där fanns också några gamla med. "Dit Jesus och vännerna fara, där träffar jag alla till sist. En underbar, underbar skara mig väntar i himlen förvisst."

Jag tänkte på det som är vackrast här på jorden. Att i Guds hus få sjunga om himlen en vacker sommardag.

Gud bevarar oss under färden. Han vårdar sitt folk i sin församling. Honom får vi dagligen förtrösta på..

Barnbarnet, ettåringen visade en bok igår kväll. "Mumintrollet i bönehuset" kallade hon den. Nog får ett Guds barn vara tryggt tänkte jag. Även trollen får besöka Guds hus..

Salighet och frid

"Och jag hörde en röst från himlen säga: "Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem."

(Uppenbarelseboken 14:13)

Den som dör i Herren är salig. Så vittnar Guds ord. Döden kan inte skada uppståndelsens barn.

Här på jorden sörjer vi de döda. Otrons barn sörjer utan hopp, men Guds barn har det eviga livets hopp med i sorgen.

Nu vittnar Guds ord om en salighet. En lycka som grundar sig på att Jesus övervunnit graven. 

De saliga får vila från sitt arbete. Deras gärningar följer dem. Jag tror det handlar om Kristi gärningar.

Igår betraktade jag den andra stranden. Genom Guds ord får vi betrakta den himmelska stranden. Då anar vi något av vad de saliga ser.

Vi kan också känna tacksamhet över jordisk gärning och jordisk plikt. 

"O, led mig med enkla och trygga ord var dag i ditt rike in, och lär mig att minnas att denna jord, och icke blott himlen, är din, att här skall det prövas, som värde fått, allt efter din stränghets lag. Men mät mig, Gud, med din mildhets mått en gång på uppståndelsens dag." 

(Vers 3 ur psalm 468)

Sången om frälsningen

"Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14:3)

Jag tänker ännu på den nya sången som sjöngs infor tronen. Endast de friköpta kunde lära sig den.

Melodin är säkert vacker, då sången sjungs i himlen. Men jag tror att orden är ännu vackrare, om det är möjligt. Vi förstår att både tonsättare och författare är Herren Gud.

Vad är så speciellt där i himlen? Alla som kommit dit är där för Jesu skull. De är kallade av Gud och har gripit tag i trons gåva som Gud sin nåd räckt dem. Verket är alltså Guds.

Jag tror att vi börjar sjunga den nya sången redan här på jorden. Men här sjungs den i svaghet. Den nya sången är en lovsång till Gud över frälsningen i Jesus Kristus.

Endast de som genom tron blivit delaktiga av frälsningen kan tacka Gud för den. 

I himlen finns ingen synd. Där finns inget av synden besmittat. Men där finns människor iklädda en ny himmelsk kropp.

Det var inget fel på den första kroppen, den jordiska. Men då synden kom in i skapelsen började den brytas ner. 

Synden kom inte från Gud. Den kom in i Guds skapelse genom djävulens uppror. 

Jag tänker på den nya sången. Jag vill sjunga den för jag har fått en försmak av friden. Genom tron på Jesus söker jag både orden och melodin.

Sången är ny. Jag tror att den himmelska sången och den himmelska dräkten har samma egenskaper.

Vi låter Lina Sandell ge en försmak av det som komma skall och som vi genom tron gripit tag i: "Jag kan ej nog betrakta den och fröjdas åt den, ty hur ofta jag än ser på den så är den lika ny."

Alltid ny, alltid fläckfri och alltid inför den himmelska tronen. Något kan vi ana då vi med trons ögon ser på Jesus..

Här på jorden ser vi med våra naturliga ögon och med trons ögon. I himlen ser vi med de ögon som Gud ger den himmelska kroppen..

Friköpta på klippan

"Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. 

Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor. 

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14)

I föregående kapitel talades det om att inte kunna köpa och sälja, men strax därefter talas det om friköpta.

Lammet står på Sions berg med den genom blodet friköpta skaran. En skara vars synder är förlåtna i Jesu namn, i hans blod. Villdjurets namn har aldrig befläckat deras panna. Där står Guds och Lammets namn.

Skaran får stå på klippan tillsammans med Lammet. Ljudet av den himmelska lovsången sköljer över dem. 

Skaran på Sions berg får lära sig den nya sången. 

Tack gode Gud!

Vilddjuret som liknar ett lamm

Vilddjuret från jorden (Uppenbarelseboken 13: 11-18)

Johannes ser ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det påminner om ett lamm men talar som en drake. 

Det utövar det första vilddjurets hela makt. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret.

Det första vilddjuret hade ett dödligt sår som blivit läkt. 

Det lammliknande vilddjuret gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden. 

Genom de tecken det har fått makt att göra vilseleder det de som bor på jorden. "Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde."

"Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild."

Vi lever i en tid då bilder kan tala. Vi lever i en tid då bilder talar. 

"Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal."

Johannes skriver: Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex."

Johannes uppmanar oss att vara visa och vi får komma ihåg att vilddjuret från jorden vilseleder de som bor på jorden.

Guds folk har sitt hem i himlen och bor redan genom tron i himlen. 

Gud såg det för gott att ge Johannes dessa syner. Guds vilja är inte att vi skall bli rädda. Gud kräver inte att vi skall kunna identifiera dessa vilddjur och på så vis avklä dem

I stället får vi alltmera vända oss till Jesus som vi möter i Guds ord. Han är Guds ord. Jesus uppmanar oss att se till att vi inte blir vilseledda. 

Vi skall inte låta något, någon ta Guds plats i vårt liv. Vi behöver inte frukta djävulen eller vilddjuren. 

Jesus lärde oss att be om dagligt bröd. Det har funnits tider då man inte kunnat köpa och sälja. 

Vi möter sådana tillfällen där vi känner och erfar att vi inte kan vara med. Då skall vi inte vara där.

Jesus mättade 5000 män genom fem bröd och två fiskar. När Jesus välsignar är det välsignat.

I dagens bibelläsning från Jesaja läser vi:

"Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.

Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan."

Idag har vi orsak att jubla, för av nåd får vi vara Guds folk.

De två vilddjuren

"Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son." (Johannes första brev 5:10)

Dessa ord möter vi i dagens andakt ur boken "Vid källan".

När vi tror fullt och fast på Jesus är det lättare att begrunda Johannes syner om vilddjuren. Till antalet är de två. Det första vilddjuret stiger upp ur havet.

Draken ger det sin makt och sin tron och stor myndighet. Vilddjuret är alltså av djävulen. 

Hela jorden förundrar sig över vilddjuret och följer efter det. Man följer inte Jesus utan vilddjuret. Och man tillber draken, därför att han har gett sin makt åt vilddjuret.

Man tillber vilddjuret och säger: "Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?"

Vilddjuret får en mun som talar stora och hädiska ord. Det får makt att göra så i fyrtiotvå månader. 

Det öppnar sin mun för att häda Gud. Det hädar Guds namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 

Vilddjuret får makt att strida mot de heliga och att besegra dem. Vilddjuret får makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. 

"Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning."

Vilddjuret får makt över hela världen. Alla tillber det utom de som tror på Jesus.

Nog ser vi vilddjurets makt och väsen idag. Men vi tillhör Lammet. Det får vi tacka Gud för.

"Den som har öron må höra. Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro."

En kristen som följer Jesus kan inte följa vilddjuret. Att följa Jesus har alltid haft konsekvenser. Det har konsekvenser i den yttersta tiden. Det har konsekvenser idag.

Men tänk att vi får tro på Jesus. Han leder och för oss till himlen.

I en sång sjunger vi: "Jag fruktar ej längre för avgrundens makt; mitt fäste är Israels Gud. Han skall mig bevara, ty så har han sagt, han kan inte glömma sin brud."

Vilddjuret får sin makt av djävulen, av en lögnare som är avslöjad och som skall avslöjas och som skall kastas i eldsjön.

Jesus överger inte sin brud. Han hämtar henne från jorden. När det sker vet Israels Gud.

Tack Herre för att du avslöjar lögnen och avklär vilddjuret och dödar det genom din muns ande, genom ditt ord.

Tack Herre för att du också gav Johannes denna syn och för att du uppenbarar för oss vad vi behöver veta. 

Jesu vittnesbörd

Vad innebär det att hålla fast vid Jesu vittnesbörd? Johannes lyfter tre gånger fram Jesu vittnesbörd.

Han befann sig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.

I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 

Och slutligen i kapitel 19 säger ängeln, Guds budbärare till Johannes, till Guds folk, till dig och mig: "Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."

Jesus vittnesbörd är profetians ande. 

"Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

"Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."

"Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära."

Och till profetians ord skall vi inte lägga till något. Därifrån skall vi inte heller ta bort något.

Vi behöver Guds ord och Jesu vittnesbörd. Vi får ta till oss allt vad Guds ord vittnar om Jesus. Det som Gud gjort i Jesus Kristus får också bli vårt vittnesbörd. Det får forma våra liv.

När vi har Jesu vittnesbörd är vi i himlen. I himlen ljuder rösten: "Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

Guds folk är gäster på jorden. Himlen är vårt rätta hemland. Havet brusar, men i himlen finns inget hav. 

I himlen har djävulen ingen makt. Därför är det gott då hjärtat redan får vara i himlen..

På sanden vid havet

"I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet." (Uppenbarelseboken 12:17-18)

Mitt bland alla bilder och bland det svårfattade har Gud satt klara och tydliga ord. 

Draken, djävulen är vred på kvinnan, på Guds folk, på Guds församling. Han är uppfylld av raseri också mot dig och mig.

Guds folk lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 

Draken står på sanden vid havet.

Efter att Jesus på korset utropat att det är fullbordat och segrande stått upp från graven är draken besegrad, hans huvud är krossat.

Draken väsnas, han gör sina anfall, men den som bygger sitt liv på klippan Kristus behöver inte frukta. Hans liv, hans eviga liv vilar i Guds goda händer..

 

12:12

"Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort." (Uppenbarelseboken 12:12)

Efter att Johannes hade fått se striden i himlen hörde han en stark röst säga orden ovan. 

Djävulen är vred. Men hans tid är kort och han är övervunnen genom Lammets blod.

 

"kung alkohol"

Mångas liv har slagits i spillror av alkoholmissbruk. Guds ord varnar för dryckenskap.

I ordsbråksboken läser vi. "Se inte på vinet att det är så rött, att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt.

Till slut biter det som en orm, och stinger som en giftorm. Dina ögon får då se konstiga syner, och ditt hjärta talar galenskaper.

Du blir lik en som ligger mitt ute på havet eller svävar i toppen av en mast.

"De slår mig, men det gör inte ont, de ger mig stryk, men jag känner inget. När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?"

Alkoholens kraft förliknas här vid giftormens. En giftorm vill ingen möta.

Aposteln Paulus skriver "Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. 

Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.

Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn."

Den nolltolerans mot alkohol som funnits i väckelsekristendom har varit till stor välsignelse. 

I en sions sång sjunger vi: "Ack, gå ej bort på syndens stig när himlens glädje bjuds åt dig! Kom till Guds Lamm och mottag liv, kom till Guds Lamm och lycklig bliv!"

När alkohol, världens förgängliga nöjen och ogudaktig musik börjar bli kära är det något som sker i en människas liv. Blicken är då inte vänd mot korset, mot Lammet, mot lyckan att få leva som ett fritt och lyckligt Guds barn.

Jesus leder aldrig en människa till ölburken. Han erbjuder inte världens falska och förgängliga glädje. 

Jesus ger människan ett liv, ett evigt liv med himmelsk glädje och frid. 

(Torsdagens tankar förkortade)

Församlingens vittnesbörd

 

Den himmelska församlingens vittnesbörd

När den sjunde ängeln blåser i sin basun, när den sista basunen ljuder tillhör herraväldet över världen Gud. I himlen hörs starka röster som förkunnar: ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde". Guds Smorde, Lammet, Jesus Kristus är och skall vara konung i evigheters evighet.

Slutligen är allt gott. Inga upprorshärdar finns mera. Inga falska fanor vajar. Den himmelska församlingen representerad av de tjugofyra äldste tillber Gud. Man tackar Gud och lovprisar Honom.

Man erkänner Honom, som Allsmäktig, som Herre, som Han som är, Han som var. Man tackar honom för att han tagit makten, Guds stora makt och trätt fram som Konung.

Den jordiska församlingens vittnesbörd (Kristi församling på jorden)

Då får också vi stämma upp i detta fullkomliga tack.

Här på jorden frestas vi att ta makten av Gud. Vår egen fördärvade vilja, den gudsfrånvända världens vilja och även djävulens vilja kan komma mellan Gud, mellan Lammet, den mäktiga konungen och hans brud d.v.s. församlingen som är återlöst genom Lammets blod.

Då den sista basunen ljuder är också tiden för domen inne. Domen när de döda skall dömas. Död är den som saknar Jesus, som inte är känd och erkänd av Jesus.

Nu får vi märka att det är Lammet som dömer. Jesus dömer. De dödas domar utfälls av Honom. Om den domen, den yttersta domen har också Jesus gett ett vittnesbörd i Matteus 25. Den ljuder ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.”

Jesu vittnesbörd är alltså att den eviga elden inte är beredd för människor, men att de som förkastar Guds nåd också går miste om frälsningen och himlalönen.

Därför är det allvarligt att vara människa.

Det är också allvarligt att predika ett annat budskap än vad Gud gör i sitt ord. I Guds nåd finns det rum. Frälsningen är beredd för varje människa. Därför predikar Kristi församling på jorden ännu samma apostoliska budskap som Lammets apostlar:

”Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.”

Även den jordiska församlingens vittnesbörd är gott. Vi gör inte nåden mindre än den är. Vi sätter inte tillägg till nåden. Vi predikar Guds nåd i Kristus, den som skall ljuda i nådens tid.

Tack gode Gud för att vi får leva i nåden i Jesus Kristus. Bevara oss där, så att vi inte drar vidare och går förlorade, utan får bli kvar i nådens ljuvliga famn.

Den sjunde basunen

"Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter."

Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade:

Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung.

Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden." (Uppenbarelseboken 11)

Här nere på jorden får vi be. I himlen får vi tillbe Gud med skaran som segrat i kraft av Lammets blod.

Lönen i himlen är stor. Vi kan inte fatta det här nere..

En ungdoms vittnesbörd

"Herre, ditt kors låt för mitt öga stå, när genom dödens dal jag sist skall gå."

Igår fick jag läsa några gamla skrivelser. Jag läste om en ung mans bön och tro. Hans önskan var att orden ovan också skulle få vara på hans läppar när han en gång lämnar det jordiska livet.

Psalmen fortsätter "Skuggorna flyr för ljuset ifrån dig. I liv och död, o Jesus, bliv hos mig."

Det är en dyrbar bön. Gud hör en ungdoms bön. Gud hör föräldrars bön. 

Guds ord vittnar om att den som har Kristi kors för sin blick lever i tro, i gemenskap med Gud. Den som får ha nåden att tro på Jesus tror både i liv och död.

Den unge mannen hade fört sin mor till gravens vila. Skuggorna flyr för ljuset ifrån Jesus. 

Jag tänkte åter på hur enkel och dyrbar tron är. Tron är en relation, en gemenskap med Gud genom tron på Jesus.

Tron är det dyrbaraste vi äger här på jorden. I en sång sjunger vi: "Må intet för mitt öga här bli kärare än Jesus är"

Det är också en dyrbar bön. I sången sjunger vi också om Jesu trofasthet "Och prydd i sina helga sår Försonarn bland sitt husfolk går och fröjdas åt sin mödas lön och sluter alla i sin bön."

"Det mäktiga ljuset som påminner oss om Guds nåd och löften lyste mäktigt längs Larsmovägen igår.

Skördetider

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev: "Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott."

Guds vilja är att evangelium skall predikas till tidens slut. 

Även Johannes blev uppmanad att fullborda sin tjänst i Herren då han av ängeln får en liten öppnad bokrulle.

"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 

Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 

Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage.

Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."

Gud vill inte att hans röst skall tystna här på jorden. Det vill däremot den onde som vill ersätta Guds evangelium med ett annat budskap.

I tidningen läser jag att Kronoby nu ställer sig till de kommuner som ämnar höja "upprorets fana" och prideflagga under prideveckan i juni nästa år.

I en sådan här tid är vi nu kallade att vittna om Herren Jesus. Om hur han är vägen, sanningen och livet. 

Aposteln Johannes fick äta Guds ord. Det var söt som honung i hans mun, men gav en svidande smärta i hans mage.

Gud vill också att omvändelses budskap skall förkunnas. När vi läser vidare i Uppenbarelseboken hör vi det ljuda högt uppe på himlen. 

"Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.

Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin." 

En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare."

Ibland undrar jag om Johannes fick se "prideandan" i sina syner. Han såg hur Babylon gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.

Guds ord vittnar i förväg att Babylon är fallet. Otukten tar en dag slut. Men Guds ord går aldrig under. 

Guds ord är lik ögonsalva. Det visar vad tiden lider. Det fäster blicken på Jesus. Det ger kraft och mod att verka ännu en liten tid.

Och Guds ord ger glädje åt Guds stad, åt hans folk. Vi lever i skördetider. Människorna samlas i två hopar, välsignade och förbannade.

Men ännu är det nådens tid. Kallelsen till Lammets bröllop går ännu ut..

Tiden är inne.

I nya testamentet finner vi sju gånger att tiden är inne och endast en gång att tiden är ute. I Uppenbarelseboken finner vi det allvarliga budskapet att tiden är ute i kapitel 10, ganska i mitten av boken. 

Vi har noterat många gånger att bokens främsta budskap är att trösta Guds folk. Lammet är värdigt att öppna bokrullens sigill. Lammet som gav sitt liv till lösen för att frälsa dig, då tiden var inne.

Johannes hör de sju åskorna tala. Ondskan får sin slutliga dom och tiden för världen såsom vi känner den är ute. Men Johannes får inte skriva.

"Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. 

I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. 

Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."

Ängeln förmedlar en liten öppen bokrulle åt Johannes och framför samtidigt ett slutet budskap om något som endast Gud vet tidpunkten för: "Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute."

Gud vill att vi i vårt inre skall veta att en dag är tiden ute. Men vi skall inte veta när. Det vet endast Fadern. Barnen däremot behöver inte bära det bekymret.

Guds barn får leva som älskade och trygga Guds barn här i tiden. För världen, ondskan och den ondes barn tar tiden en gång slut, men Guds barn har ett evigt liv.

Tiden är inne. Det budskapet möter vi första gången i Matteus 13 då Jesus berättar liknelsen om ogräset och vetet.

"Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 

När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 

Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 

Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.

Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

Idag får du och jag leva i Guds rike hör på jorden. En dag för änglarna oss hem till Gud. 

Nog har vi en god Fader som vårdar sina barn. "Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara."

Ingen frid för ogudaktiga

I dagens bibelläsning från Jesaja 57 säger min Gud att ingen frid finns för ogudaktiga.  

"Jag vill skapa lovsång på deras läppar, fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära, säger Herren. Jag skall bota honom.

Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla, ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.

Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud."

Världen kan aldrig ge frid. Många olyckliga söker idag sin frid i alkohol och droger. Unga i högstadieåldern berusar sig. Följderna är förskräckliga.

Men det profetiska ordet ljuder mäktigt: "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige":

Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan."

Den goda vägen är ännu god. På den finner människor frid, Guds frid som världen aldrig kan ge..

Själens frid i Jesus

Själens frid i Jesus. "Kun murheen maassa alkaa"

"Och jag såg, och jag hörde en örn flyga högst uppe på himlen. Den ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som återstår, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner."

Med de orden avslutades Uppenbarelsebokens åttonde kapitel. Idag läser vi om den femte och sjätte basunen.

Johannes jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. Vi förstår att det är djävulen som tillåts härja och vilseleda jordens folk.

Avgrundens brunn öppnas för krafter som leds av avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. Namnen betyder fördärvaren.

De människor som avfallit från Gud och förkastat hans ord går allt längre i sin dårskap och ondska. Kapitel 8 och 9 verkar handla om villfarelser för vilka vår Herre och Frälsare och hans apostlar varnade.

I Matteus 24 läser vi: "När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse."

Vi lever i en tid då villfarelsen accelerar. Församlingar splittras av pastorer och förkunnare som kommer med falsk lära. Guds ord tolkas och omtolkas. Man vänder och vrider på Guds ord pådrivna av tidsandan. 

Se till att ingen bedrar er säger Jesus. 

Kapitel 9 avslutas med orden: "De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. 

Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder."

Den rörelse som kanske förleder kraftigast idag är priderörelsen. Otukten prisas och kallas kärlek.

Det finns också mycket annan villfarelse. Ändå behöver vi inte frukta då vi håller blicken fäst på Jesus och låter Guds ord vara vår ledstjärna.

Basunerna verkar vara domsbasuner. I den sista tiden sker en kraftig polarisering. I bibelns sista kapitel läser vi: 

"Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära. 

Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig."

"Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. 

Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning."

I Guds ords ljus får vi tvätta våra kläder som blir smutsiga under vandringen mot Livets stad. Vägen till livets träd är öppen för Jesu vänner.

I en tid då så många vandrar bort från Gud får vi söka oss allt närmare Jesus och leva i gemenskap med Honom och hämta tröst, näring och glädje ur hans ord.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. I sin nåd gav han oss profetians ord. Därför behöver vi inte falla i missmod.

"Mitt hjärta ständigt sjunger, det kan ej låta bli. Från alla tunga bördor har Jesus gjort mig fri. Jag sökte länge ro och frid och fann dem inte här, men nu i Jesus själens strid och ängslan ändad är."

Vägen till Paradiset

Vägen till Paradiset är inte lång, men den går genom Jesus. Han är vägen dit. 

Under arbetsdagen lyssnade jag till en psalm som kom i radio Vega, som ofta ljuder i ett av arbetsrummen på kontoret. Jag lyssnade till psalmens ord. "Blott en dag ett ögonblick i sänder, tills du nått det goda land." Samtidigt blinkade det i telefonen och dagens bibelord om paradiset kom till mig.

Rövaren som vände sig till Jesus fick höra det ljuvliga evangeliet. Då han tog emot det i tro förflyttades han från världens rike till Guds rike. Ett djävulens barn fick bli ett Guds barn.

Nog är det kraft i Guds ord som ljuder i nådens tid. Rövaren var en ogärningsman. Hans liv hade slagits i spillror. Nu bar han straffet för sin synd. Döden och domen och en lång evighet som förtappad återstod.

Men bredvid Honom hänger världens Frälsare. Gud öppnar rövarens ögon så att han ser. Hans bekännelse är kort. Men han hör de ljuvliga orden: "Idag ska du vara med mig i paradiset."

Åt samma Jesu ord får också vi glädjas. Det finns en plats beredd i Guds paradis, en framtidsdag som är ljus och lång.

Och en Evighet med Jesus..

Guds vänskap eller vänskap med världen

Dagens bibelläsning från Jesaja 55:

"Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse."

Under helgen strömmade mycket folk till Vasa för att lyssna till "Gyllene tider". I mitt fbflöde kom också några bilder och klipp.

Jag konstaterade att inte ger den musiken mycket att bygga på när sommar går mot höst och nådens tid lider mot sitt slut.

I en gammal sång sjunger vi: "O du min vän, som världens vän vill vara, vart vill du fly när döden nalkas dig? Vart vill du fly när smärtorna dig tränger och världens vänner ej kan hjälpa dig?

O du, min vän, som världens vän vill vara, se, du till sist Guds ovän bliva skall, så ta emot den nåd som ännu bjudes att du ej mister himlaglädjen all."

En gyllene tid

"Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 

På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. 

På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig." (Lukas 19)

Jesus säger att ingen vet dagen för hans återkomst, men att hans folk skall veta att han står vid dörren: 

"Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 

När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern."

Guds ord håller att leva på. Guds ord visar vad tiden lider. Bibelläsningen från Uppenbarelseboken är inte alltid så lätt. Men då blicken hålls på Lammet är det välsignad läsning.

Vi lever i en gyllene tid då Guds ord ännu predikas. Noas familj fick höra Guds ord predikas medan arken byggdes. I Sodom däremot hade Guds ord tystnat.

Med förtröstan går vi in i en ny arbetsvecka. När vi håller fast vid Guds ord och tron på Jesus lever vi i en gyllene tid..

Se på Jesus, frukta inte!

"När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme." (Uppenbarelseboken 8)

Den himmelska lovsången tystnar. 

När det andra sigillet bröts togs freden bort från jorden. När det tredje bröts skenade priserna iväg och då det fjärde bröts dog en fjärdedel av jordens befolkning. 

Då det sjätte sigillet bröts skakades jordens grundvalar: "Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. 

Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. 

Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Ja vem kan bestå? I allt som sker får Guds folk ha blicken fäst på Lammet. Han är värdig. Lammet har försonat hela världens syndaskuld, men den jord som förkastar Guds verk i Jesus Kristus måste gå under.

Aposteln Paulus skriver om Jesus, Guds offerlamm: "I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud."

När Jesus i sitt avskedstal på Oljeberget talar om världens slut säger han till de sina: 

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 

Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Om än pengarna mister sitt värde och döden härjar och jordens grundvalar skakar får Jesu egna räta på sig för Guds folks befrielse närmar sig.

Nu var det tyst i himlen, ungefär en halvtimme. Röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud..

Gode Gud lär oss att alltid förtrösta på dig. Lär oss att sätta tro till ditt ord och dina löften. Ta du Herre bort all onödig fruktan och låt oss få leva som dina barn.

I bönehuset igår blev vi påminda om vilken tid vi lever i. Lär oss Herre att i den tid som nu är söka din vilja.

"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara"

Att tjäna Gud i himlen

"En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?

"Jag svarade: "Min herre, du vet det."

Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. 

Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

(Uppenbarelseboken 7)

I himlen får vi tjäna Gud efter hans vilja. Här nere är vår tjänst bristfällig. Men Guds verk i Jesus Kristus är fullkomlig.

En dag är även vår tjänst fullkomlig. Då finns ingen vånda. Då behöver ingen våndas över om orden blev rätta. Ingen hunger finns mera. Ingen törst plågar.

Igår var det varmt i skogen. Hettan brände och orsakade matthet. I himlen är det annorlunda. Ingen synd finns mer.

Skaran som står inför tronen har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Nöden är borta. Ingen död finns.

Johannes fick stå där i himlen och fråga av en av de 24 äldste. Han fick se denna skara sitta invid Guds tron "Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet."

Jag tänker på en dag för snart åtta år sedan då jag av Guds nåd såg en förunderlig bild av dessa 24. 

Här på jorden var de bristfälliga. Där regerar de i fullkomlighet. I himlen är allt fullkomligt.

Jag kommer att tänka på ännu ett böneämne "Att få bli bevarad i tron, att få ha blicken fäst på Jesus"

En sådan bön når fram till den himmelska tronen. Nog har vi mycket att tacka för..

I himlen finns inte havet mer. Där behövs inga bräckliga farkoster. Den himmelska kroppen har inga begränsningar.

I himlen firas ingen villaavslutning. Där finns det inte hala berg och inget mörker. 

Ordets vila

Guds ord står fast. Gud använder sitt ord. Gud själv har sänt ut sitt ord och det återvänder inte fåfängt.

Profeten Jesaja skriver i kapitel 55: " Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit utan vattnar jorden så att den blir fruktbar och grönskar och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet som går ut från min mun.

Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till."

I Uppenbarelsebokens sjätte kapitel stannar jag vid det femte sigillet:

"När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 

De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" 

Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."

Martyrerna fick en vit dräkt och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid.

I den vita dräkten är det gott att vila redan här på jorden och invänta Guds tid. Även profeten Daniel fick hör om Guds vila. 

"Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”

Vid dagarnas slut finns det en lott för Guds barn. Vissheten om denna saliga lott ger vila.

Gud står över tiden. Guds tid är den rätta tiden..

En nybyggd skogsväg i Kronoby. Vägbyggen kostar, men ger också perspektiv. Om Herren dröjer och Gud så vill tjänar de sitt syfte. Att bygga vägar har blivit mitt äppelträd. 

Luther sägs ha sagt: ”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd i dag”.

Ja vad skulle jag göra om jag visste att tiden tar slut i morgon? Jag tror jag skulle börja med att be, att be om Guds ledning. 

Men att vittna om frälsningen i Jesu namn och blod skulle nog vara en god sysselsättning. Och tänk att vi skulle få tro att snart ser vi det som Gud berett för sina barn.

Grävmaskinen skulle nog få vila. Föraren skulle jag nog behöva tala med..

Präster åt Gud

"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.

Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden."

Johannes ser Lammet ta emot bokrullen från Han som sitter på tronen. Han hör en ny sång ljuda (ovan)

"Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.

Den fullkomliga himmelska församlingen som består av både gamla och nya förbundets heliga sjunger en ny sång till Lammet. Man bär på harpor och de heligas böner är med. Nog är det en mäktig sång och den är ny.

Sången har också ett budskap. De av Lammet friköpta är köpta åt Gud. Lammet har gjort dem till ett kungarike. Lammet har gjort dem till präster åt vår Gud. Och dessa präster skall regera på jorden.

Den nya sången. Sången som Johannes hör sjungas i himlen sedan han fått se in genom den öppna dörren har ett budskap också till vi som lever här på jorden.

Kan vi förstå det? Vad säger den nya himmelska sången åt dig och mig?

Igår fick jag en begäran att vittna om bön för unga "Hur och varför skall jag be?".

Här finner jag nu en ny orsak att be. Din bön bärs fram vid lovsången i Guds himmel. Nog är det stort!

Du är friköpt av Jesus till att vara präst åt vår Gud. Vad vill det säga åt mig, åt dig. Här finner vi ett nytt prästkall och en ny tjänst. En kallelse som bärs fram vid den himmelska församlingens Gudstjänst.

Jag anar något. Må Gud förklara detta om han så vill och det blir till hans ära..

Präster åt Gud som regerar på jorden. På den jord där synden härjar. Där man avfaller från hans ord. Där församlingen splittras i små grupper.

Det finns en gemenskap som Jesus lyft in oss i. Det finns en kyrka som är grundad och som har makt över helvetets portar.

Jag hör Jesu ord ljuda. De ord som en gång ljöd på jorden: " "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 

Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. 

Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 

Präster åt vår Gud. Präster som står fast på klippan. Församlingen som Jesus byggt och bygger.

En god vän, en Luthersk präst sade för kanske fem år sedan "Tänk om Jesus kommer tillbaka till jorden och finner att vi håller på och bygger en kyrka."

Jag har ofta tänkt på de orden. När den himmelska församlingen sjunger den nya sången, finns det ett kungarike på jorden och det finns präster åt Gud.

Det finns alltså ingen prästbrist. Församlingens gränser och väsen är också kända i himmelen. Den är redan grundad och Jesus har skrivit sju brev till den.

Vi tror på en helig, allmännelig kyrka där syndernas förlåtelse finns och verkar..

Jag tänker på prästkallelsen i Jesus Kristus. Den är förunderlig. Du och jag får vittna om Jesus. Ovärdiga i oss själva, men heliga i Jesus Kristus. Iklädda jordiska alldagliga kläder, men klädda i rättfärdighet av Honom.

Det finns också ett allmänneligt prästämbete för Guds barn, för unga och gamla, kvinnor och män..

Det särskilda prästämbetet är annorlunda, men även det definieras av Guds ord.

Gemenskap med Fadern och hans Son

Andakten i boken "Vid källan" för den 16. augusti utgår från första Johannesbrevet kapitel 1:1-3 och författaren skriver.

"Det budskap genom vilket vi blir frälsta är från evighet"

Författaren skriver att på teologiskt håll är uppfattningen idag ofta att det budskap genom vilket vi blir frälsta tillkom genom den första församlingens tro och värdering.

Sedan skriver han: Det är inget annat än att förneka sanningen om Jesus. 

Då blir det allvarligt. Tänk om vi skulle lockas till att förneka sanningen om Jesus.

Jesus är från evighet, före allt annat. Till honom är allt skapat. Allt är skapat till och genom Honom. 

Det budskap som apostlarna förkunnar för och bär Jesus till oss. Att ta emot ordet om Jesus är att ta emot honom själv. "Ordet för oss i gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus. "

Den 17. augusti:

I andakten för dagen läser vi om att vi skall bevara det budskap apostlarna gett oss om Jesu person och gärning. I det budskapet finns evigt liv.

Författaren fortsätter: "Starka krafter är verksamma för att få oss borta från detta" (Alltså från det eviga livet i Sonen och i Fadern)

I vår tid lägger man stor vikt vid vad en kristen ska vara och göra. Uppgifterna, utmaningarna och plikterna blir så viktiga att Ordet om Jesus och det som Gud gett oss i Honom kommer i bakgrunden.

"Om ordet om Jesus börjar bli en självklarhet har vi redan glidit bort från Honom." Evangeliet har blivit en teori.

Om det går så förblir inte evangeliet i oss.

Författaren lyfter fram en annan ström. Den ström som för bort från Jesus.

Nät vi vill leva ett sant kristenliv får vi akta oss för den här tidens "malström". Den strömmen för oss bort från evangeliet, bort från Jesus som är från begynnelsen.

Då går det illa..

Under mitt besök på villan bläddrade jag i en tidning från 2016. Gud är trofast. Evig är hans nåd och godhet. Tiden den försvinner med hast. Vi lever i en tid då Jesu ankomst är nära. Ordet om Jesus för oss från seger till seger.

På sensommarmötet i Kållby fick vi sjunga. "Han kommer snart, vår Jesus, konungen hög och stor. O brud, se upp mot höjden där Herren Kristus bor! O fröjda dig, den dagen skall snart för dig få gry, då blodsbrudgummen kommer mot dig på himlens sky! "

Strömmen

Jag har längtat efter en morgon med ordet. En morgon i strömmen, Guds ström, den levande relationen som vi får ha till Herren Jesus. Nådens ström som för oss in i Guds stad.

På sommarmötet berättade en vän om strömmen. Att Guds vilja är att vi skall omslutas av dem. 

Profeten Hesekiel skriver:

 "Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan.

Sedan gick mannen med ett mät­snöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen. 

Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. 

Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna. 

Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. 

Det var en ström som man inte kunde komma över"

Jag är en dålig simmare. Men i nådens ström kan även jag simma. Guds ord om strömmen vittnar om den nåd som Gud i Kristus Jesus öser upp för oss.

Profeten skriver att han måste simma. Han kunde inte komma över. Vi behöver aldrig lämna Guds ström. Den flödar även på den andra sidan. 

Lammet inför tronen

Aposteln Johannes vänder åter vår blick mot Lammet: " Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat."

Lammet var välkänt för Johannes. Rösten i öknen hade visat på Lammet. I sitt evangelium skriver aposteln: "Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd!"

Johannes hade tydligen varit en lärjunge till Johannes döparen. Vägen till lärjungaskap hos Jesus var berett: "Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus."

Idag får vi som lever på jorden följa Jesus. Han leder oss genom sitt ord och sin Ande. Jesus befinner sig vid Guds tron. Han är i centrum där i himlen. Han måste få vara i centrum här på jorden.

På onsdagen då jag besökte mamma och satt vid köksbordet fick jag lyssna till Axels läsning från boken vid källan. Onsdagens avsnitt berörde mig. Jag tänkte att det vill jag begrunda senare. Det handlade om att Kristus behöver få vara i centrum. 

När Jesus Kristus, Guds Son, Guds Lamm får vara i centrum får vi vila i Guds ström. Den ström som går ut från Guds och Lammets tron. Den rinner genom Guds stad. Den väcker nytt liv. Vi får njuta himmelsk mat. 

Himlavägen blir så vacker. Håg och sinne förnyas. Gud är god!

På besök i himlen

Med aposteln Johannes ser vi in i himlen genom den dörr som ännu står öppen. Han som sitter på tronen håller en förseglad bokrulle i handen. Vi förstår att det är Herren Gud som sitter på tronen. Guds Ande förklarar det för oss.

Vi befinner oss i himlen där Gud regerar. Vi hör ängelns röst ljuda "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?"

Ja vem är är värdig? Vi vet svaret: Lammet är värdigt! Genom tron är vi hemma i himlen. Vi har gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus.

Johannes gråter bittert över att ingen är värdig att öppna bokrullen med dess sju sigill. 

Ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kan öppna bokrullen eller se in i den. 

Johannes befinner sig på jorden när han ser synen. Men han kommer i Anden på Herrens dag. Johannes är ensam och han har ingen att fira Gudstjänst med, men han får fira Gudstjänst med församlingen i himlen.

"Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill."

Guds offerlamm Jesus Kristus, kyrkans och församlingens Herre har segrat. Segern är vunnen. Lammet är värdigt. Den slutna bokrullen kan öppnas.

Som kristna, i Kristus har vi gemenskap med Gud genom tron på Jesus. Vi får vi se in i himlen genom den dörr som står öppen. Vårt medborgarskap är redan i himlen fastän vi ännu befinner oss på jorden.

Nog har vi ett mäktigt Guds ord. Tack gode Gud!

På onsdagen hade jag möjlighet att besöka kyrkogården i Larsmo. Där rådde en himmelsk frid. I mullen vilar i Kristus Jesus återlöstas kroppar i väntan på Jesu återkomst och Uppståndelsens morgon.

Gemenskapen med Gud är inte bruten. De är hemma hos Gud. Själen njuter en vila så underbar, Guds folks sabbatsvila.

Själen firar en evig Gudstjänst. Livet är i Jesus Kristus. Segerns toner ljuder ända hit. 

Gustav W skriver i sången: "Du smakade den bittra död för att mig hjälpa i min nöd. Och ända ned i jordens rum du helgat har mitt vilorum"

Lammet och glädjen, omvändelsens nåd

"Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden." (Uppenbarelseboken 5)

Johannes ser ett slaktat Lamm mitt i himlen, ett Lamm som verkar på jorden.

Jag glädjs över glädjebudskapet jag fick ta del av igår. Två äldre har fått nåden att börja tro på Jesus. På gamla dar har de fått omvändelsens nåd och i tro har de fått ta emot försoningens ord. 

De har fått börja tro sina synder förlåtna i Jesu namn och blod. Guds Ande verkar på jorden. Lammet ställs i centrum. Två människor flyttas från dödens rike ända in i himlen.

När en människa av nåd får börja tro, blir Lammet i centrum. Det som Lammet gjort och gör blir det centrala.

Jag tänker på de två som fick ett nytt liv tack vare Lammet och Guds sju andar utsända över hela jorden.

Det är fest på jorden. Guds änglar gläds. Guds barn gläds. Lammet är värdigt. Honom tillhör äran. Tack gode Gud..

Guds ord och Guds Ande verkar. 

För Heliga Saliga gäster..

"Det dukas i himlarnas rike ett bord för heliga, saliga gäster. De komma i skaror från söder och nord, de samlas från öster och väster. Säll den som har rum i Guds rike."

Jag är tacksam över en litet annorlunda dag. Jag glädjs över glädjebudskapet jag fick ta del av idag. Två äldre har fått nåden att börja tro på Jesus. På gamla dar har de fått omvändelsens nåd och i tro har de fått ta emot försoningens ord. De har fått börja tro sina synder förlåtna i Jesu namn och blod.

Efter en kortare arbetsdag vilar jag på soffan i villan. Jag betraktar tavlorna som pappa målat. Blicken faller på tavlan med de två svanarna. Den hängde på väggen i min broders rum. Pappas och broderns tro har bytts i åskådan. Här nere levde de sin av Gud utmätta tid i tro.

Jag njuter av ron och stillheten här vid havet. Jag stänger ögonen och sömnen är nära. I mina tankar kommer den syn som Raattamaa fick, när han vilade på soffan efter prostens död.

Han såg gamla testamentets heliga träda fram, profeterna, apostlarna, salig prosten och slutligen Kristus själv..

Två syndare har fått bli renade i Jesu blod. Väckelsens vindar blåser ännu genom städer och byar. 

Här på väggen finns också en enkel tavla med motiv av Albert Edelfelt. Man firar gudstjänst ute vid havet. Prästen predikar ute vid havet.

Helheten här på villan understryker de tankar jag haft den senaste veckan. Det finns ingen motsättning mellan väckelserörelse och kyrka. Gud använder dem båda.

En väckelse behöver inte stelna i formerna och bli kyrka. Sammankomster behöver inte omvandlas till gudstjänster och högmässor. Både präster och predikanter, ja alla kristna har en uppgift att fullborda. Vi skall inte binda Gud vid olika tolkningar, uppfattningar och traditioner om hur en församling måste se ut. Däremot binder vi våra samveten vid Guds ord. På hans löften får vi vila..

Snart kommer Kristus Jesus. Det blir en underbar dag. Ingen som tror på Jesus missar den. 

Jag tänker på pappas liv. Han hade sitt hem i bönehuset. Kyrkan och församlingen var viktig för honom. Om söndagarna fick vi vara i bönehuset. Någon gång också i kyrkan. 

Jag tänker på bönehusens Österbotten. De flesta bönehus står mer eller mindre tomma idag. Men i många ljuder Guds ord, regelbundet eller sporadiskt.

Gud är god. Stor är hans trofasthet..

En ström går fram

"Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull." (Uppenbarelseboken 1)

När vi nu läser Uppenbarelseboken får vi tillsammans med Johannes i Jesus dela lidandet.

I Jesus får vi dela riket.

I Jesus får vi dela uthålligheten.

Och vi får hålla oss till Guds ord och glädjas över Jesu vittnesbörd. Vi får vittna om Honom.

I mitt minne finns ännu så många fina och varma minnen från helgen vi fick fira tillsammans med den kämpande församlingen.

Jag träffade en broder som kämpade med fysisk smärta. Men han vittnade om strömmen som rinner här på jorden. Jag tänker på orden han gav mig:

"Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup, om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror. Sela

En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning.

Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr.

Folken larmar, riken vacklar, han höjer sin röst –då smälter jorden. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela

Kom och se Herrens verk, häpnadsväckande saker gör han på jorden.

Han stillar strider över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, bränner upp vagnarna i eld.

"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden."

Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela"

 "Efter regn kommer solsken", Gud är god.