När tiden är inne

Paulus skriver till Timoteus om Jesu Kristi ankomst som han skall låta oss få se när tiden är inne. (Första Timoteusbrevet 6)

Paulus och Timoteus skall få se den. Även du och jag skall få se den.

Varje människa som levt eller lever på den här av Gud skapade jorden skall få se Jesus komma. Så vittnar Guds ord och det är orubbligt och sant.

"Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet."

Vi är kallade av Gud till evigt liv. Vi får erkänna och ta emot denna kallelse i Jesus Kristus.

På klipporna i går samtalade vi om nåden att få tro och glädjen i tron, hur den är en oskiljaktig del av livet. Jag berättade om morbror Nisse som fick höra välsignelsen och ta emot den innan hans livsanda slocknade. 

Jag berättade om morbror Pelle som av Guds nåd fick gå tillbaka in i friden med Gud, något år innan han gick in i Evigheten.

Det finns en av Gud given tro som vi får bevara ren och oförfalskad. I sången sjunger vi om den dräkt som Gud klär oss i genom tron:

"Den har ej brister eller fel, ej minsta fläck finns där. Den gör mig ren, rättfärdig, hel, hur oren än jag är."

Här på jorden får vi känna oss små och ovärdiga. Vår tro är enkel, men den är dyrbar. Tron är nämligen en gåva från Himmelens och jordens skapare.

Tron får likt sången vara enkel och uppriktig. Tänk att vi en gång iklädd denna tro får se Jesus komma på Himmelens skyar.

Oberoende om vi vilat i graven eller lever i tron den dagen lyfter tron oss upp mot skyn, mot ett saligt möte.

Om denna tro diktar Lina Sandell:

"Må däri aldrig blanda sig en tråd, en enda tråd av egen dygd, ty inför dig är fråga blott om nåd."

I ett förunderligt ljus

"Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. 

Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 

Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret.

Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen."

Igår kväll fick vi vara på havet med vänner. Vi fick stå på de urgamla klipporna, medan solen värmde skönt innan den småningom gick ner i moln.

Det är skönt att vila. Att vila i tron på Frälsaren och även låta kroppen vila. 

Jag är tacksam över gårkvällens diskussioner om skapelsen, om tron och om frälsningen.

På klipporna tänkte jag på Gud. Han som bor i ett ljus dit ingen kan komma. Gud finns bortom tiden, men han verkar här i tiden medan tid ges.

Aposteln skriver till Timoteus:

"Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen.

Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: 

bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. 

Honom tillhör ära och evig makt! Amen."

Solen går i moln vid Öuran en välsignad sommarkväll..

Andra läsningen

(Hebr. 4:1-2, 9-13)

"Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro.

Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 

Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. 

Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap."

Vi skall avlägga räkenskap inför Gud. Och Guds ord uppenbarar att utan nåd är vi förlorade. Om vi säger nej till nåden i Jesus Kristus är vi utelämnade till hur vi själv lyckats.

Vi kan inte ens dölja vårt hjärtas tankar inför Gud. Guds ord är skarpare än något här på jorden. Det genomskådar oss och dömer oss.

På morgonen kom en del av en psalmvers i mina tankar. Den vill jag gripa tag i och förtrösta på:

"Som tiggare fram till hans boning du går, men där som ett barn vid hans sida du står."

Vi har en Fader som har omsorg om sina barn. 

"I barndomens lyckliga leende dar´ han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt."

Första läsningen

I dagens gammaltestamentliga text läser vi: (1 Kung. 18:21-26, 36-39)

"Elia trädde fram inför hela folket och sade: ”Hur länge skall ni hålla på så här och inte veta vilket ben ni skall stå på? Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal.” 

Men de svarade inte ett ord. Då sade Elia till dem: ”Jag är den ende av Herrens profeter som är kvar, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio. 

Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja den ena åt sig. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör jag i ordning och lägger på veden, utan att tända eld. Sedan anropar ni er gud och jag anropar Herren; den som svarar med eld, han är Gud.” 

Folket sade ja till förslaget. Då vände sig Elia till baalsprofeterna. ”Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den”, sade han. ”Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld.” 

Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” 

Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

Det är en innehållsrik och mäktig text. Vi märker vilken tro Gud hade gett Elia. I sin bön ber Elia: 

"Låt det bli uppenbart att du är Gud i Israel."

Han ber vidare om bekräftelse på att han själv är Guds tjänare och agerar på Herrens befallning.

Han ber två gånger om svar av Herren. Till sist ber han: "Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.”

Herren hade vänt folkets hjärtan bort ifrån sig. Herrens eld slår ner. Folket faller ner på sina ansikten och ropar:

"Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud."

Folket hade fått delta i två gudstjänster, i en avgudagudstjänst och i en till Abrahams, Isaks och Jakobs Guds ära. Herren svarar med eld från himlen.

Även Elia var en syndig människa, men han tvivlade inte på Gud. Nog är den tro som Gud ger mäktig. Där är allt mänskligt bortskalat. Verket är Herrens till hundra procent..

(En rättfärdig mans bön förmår mycket)

Kristus, uppenbara för oss

"Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" 

Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 

Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord."

(Johannes 14)

I den kända psalmen (371) ber vi: "Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se."

Jesus uppenbarar sig i sitt ord. Hans ord får vi hålla kärt..

Kyrko ordningens första paragraf

1 §

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord.

Guds rikes väg

Den smala vägen är inte skön för den gamla människan

---

Det har varit intressant att som vägbyggare några dagar tänka på den smala vägen. Vad är det egentligen för en väg? Vad menar Jesus?

Kanske man kan kalla den smala vägen för Guds rikes väg eller vägen i Guds rike.

När du av Guds nåd kommit in genom den trånga porten, har Gud berett en väg vidare. En väg genom livet till Guds himmelska rike.

När jag med trons ögon nu betraktar denna Guds förunderliga väg ser jag den himmelska staden framför mig. Vägen verkar gå rakt in i himmelen.

Vägen är en banad väg. På vägen finns fotspår av profeter som vandrat där. Apostlarna har vandrat där. Och framför allt så har Jesus vandrat där. 

Den smala vägen är Jesus väg. Han har planerat, byggt och han underhåller även vägen genom Guds ord som ljuder. Han vandrar på vägen, om än han oftast är osynlig för vandrarnas blick. 

Men med trons ögon ser vi den osynlige. Likt Mose härdar vi då ut när vandringen börjar kännas tung.

Jag ser vidare och ser spåren av Pappa. Jag ser hans resliga gestalt när vi på söndagarna vandrar mot bönehuset. Jag känner sommarens ljumma vindar. 

Om vintern knastrar snön under fötterna. Glädjen och friden är ändå den samma. 

Jag ser en äldre man lutad mot vandringsstaven. En man lutad mot rollatorn. Han försvinner från min blick.

Då ser jag spåren. Spåren som leder in genom Jaspisporten, ända in i den himmelska staden.

Den smala vägen, Jesus, Guds Sons tros väg leder ända in genom den öppnade pärleporten.

På min vandring vidare tackar jag Gud. Jag ser harporna som hänger där i pilträden, där de stundom vilat under de tunga etapperna.

Jag hör gamle Börje berätta om spåren i sanden. Åter ser jag en härlig gestalt. Jesus som bär en trött himlavägsvandrare och spåren går åter ända in i himlen.

Så hör jag sången: "Mina synder nu Gud har förlåtit.. 

Jag lyssnar till sångens ord som ljuder där på vägen: "Mina synder nu Gud har förlåtit, hela skulden med blod betalt! Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!"

Jag hör Guds ords predikan ljuda med en varm röst: "Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden."

Vandrarens kläder blir skinande vita, vitare än snö, vitare än vit ull. Jesu blod är ett förunderligt reningsmedel.

Jag lyssnar till sången som ljuder: "Vägen dit upp till det himmelska Kanaan går genom öknar och fiendeland, men om jag följer den blodröda fanan skall jag en gång nå den gyllene strand."

Guds ords predikan fortsätter: " Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

Min blick fastnar vid några som ligger slagna bakom vägdiket som märker upp den smala vägen. Jag ser Guds tjänare som ömt vårdar de slagna, de av synden bedragna.

Åter hör jag rösten, den himmelska: " Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

Jag ser de slagna resa sig och med lätta steg springer de vidare. Jag ser hur de åter har fäst blicken vid Herren Jesus och vid den skimrande himlaporten.

Jag har fått njuta av en underbar vila en grå lördagsmorgon. Jag har fått nytt mod genom det levande vattnet. 

Ännu finns det ett budskap åt mig och jag läser orden. Jag tackar Gud för dem. Orden är allvarliga. Men det är också allvarligt att vara på vandring för fienderna är många.

Vad står det skrivet? Vad är det sista budskapet? Jag smyger mig in bland skaran av profeter, av heliga Guds män och kvinnor som läst och hört samma ord:

"För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. 

Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. 

Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." 

Jag knäpper mina händer. Tack Herre för de orden. Du kallar vägen för den smala vägen. Vi får inte göra den smalare. Vi får inte göra den bredare.

Jag förstår. För jag såg också en skymt av olyckan. Under min morgonvandring fick jag betrakta den breda, flerfiliga vägen söm ledde åt ett annat håll. Till först såg den vacker ut. Men Guds ord avklädde den. Jag fick se vad den breda vägens vandrare inte såg. 

Jag såg lögnen bli avslöjad. Guds ord lät mig se eldsjön. Den hemskaste synen var hur vägen fylldes av flammande eld, då när basunen ljöd, när den himmelska porten stängdes. Den sista vandraren hade nått fram till den himmelska porten.

En sista stilla röst hör jag ännu i fjärran. Jag lyssnar för det är Jesu röst. Vad sade han? Vad säger han ännu?

"Kämpa för att komma in genom den trånga porten."

Rösten ljuder som en varning på den breda vägen. Även himlavägsvandrarna hör samma röst, medan de tackar Gud för nåden och ser mot den sköna porten.

Jesu röst ljuder:

"Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.

"Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför."

Jag förstår: För människan är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt. Rösten ebbar ut:

Amen, kom Herre Jesus!

En ny nådens dag, med dess utmaningar, dess tjänst och vila på den smala vägen börjar.

"Herren Jesu nåd vare med alla."

I Guds ords ljus är den breda vägen inte vacker för den leder till förtappelsen

Med en mun

"Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.

Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse. Kristus tjänade ju inte sig själv, utan som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.

Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 

Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far." (Romarbrevet 15)

Aposteln vädjar till uthållighetens och tröstens Gud. Hans bön är en enighet efter Kristi Jesu vilja. 

Så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.

Det går inte att bygga en falsk enighet. Men Guds ord talar om en enighet efter Kristi Jesu vilja.

Här på jorden kan vi se saker ur olika synvinklar. Det kan vara svårt att finna en gemensam linje.

Johannes fick höra den nya sången. Den som sjungs när Gud och Jesus får all ära. Visst bär vi alla på mycket eget som måste skalas av. 

Bibelordet igår talade om att för Gud är allting möjligt. Det var ett ord som talade mäktigt. Genom sitt ord vill Gud skapa en enighet efter Kristi Jesu vilja.

Och vi vet att han lyckas. Den nya sången vittnar om det..

Ur farmor Helgas andaktsbok, den som hon fick på sin 50. födelsedag. Idag skulle hon ha haft födelsedag noterar vi.

En ny sång

"Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 

Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden." (Uppenbarelseboken 14)

Johannes var inte förd till Babel. Han var inte vid floden Kebar. Johannes som i Jesus delade lidandet och riket och uthålligheten med sina bröder, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 

I Jesus möter vi lidande, men också uthållighet och även riket. Och Johannes får där i sin ensamhet höra harpors sång, den himmelska sången.

Lammet stod på Sions berg. Runtomkring Jesus stod en utvald skara och de sjöng segerns sånger. Men själv var den gamle på en ödslig ö. Han hade kanske förts dit för att hans sång skulle tystna. För att han inte mera skulle vittna om Jesus.

Johannes hade fått del av Jesu uthållighet. Han härdade ut. Och han hörde den himmelska sången.

I tidningen Kyrkpressen läste vi igår en mycket märklig skrivelse. Rubriken på nätet var: "Unna dig rockkonserter, musikaler och teater. Själens kreativa sida behöver få sitt."

Mycket märkliga ord av en pastor och församlingsledare. 

Nog är det bättre att dela lidande och uthållighet och få höra toner från den himmelska sången..

Efter en lång och tung dag lyste Guds sol genom molnen. Det finns en värld där vi får se Jesus sådan han är..

Älvarna i Babel

"Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. Där i pilträden hängde vi våra harpor, för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!" (Psaltaren 137)

Fångvaktarna, de som fört dem bort bad dem sjunga. Men de sjöng inte.

Vid Babels floder tystnar sången ibland. Här nere är inte alla dagar lätta och hjärtats sång tystnar. Människan kan ropa till Gud.

Gud hör både sång och rop. Gud han var också i Babel..

Två vägar

I den första psaltarpsalmen läser vi om de två vägarna:

"Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.

Sådana är inte de gudlösa, de är som agnar som skingras för vinden. Därför ska inte de gudlösa bestå vid domen, inte syndarna i de rättfärdigas församling.

Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet."

Det finns alltså två vägar för människan. Jesus talar om den smala och den breda vägen. Han själv Jesus är porten till den smala vägen. Profeten talar om den goda vägen.

På den smala vägen vandrar människan i gemenskap med Gud genom tron på Jesus. På den breda vägen talar man nog också om Jesus, men inte som vägen och den enda vägen.

Psalmförfattaren talade om otrogen kärlek och kärlekslös tro. Josef sade till sina bröder: Kivens icke på vägen, gräla inte på vägen hem.

På den smala vägen finns det inte rum för kiv och okärlek. När det kommer kiv, okärlek, smutskastning och baktal blir det mörkt och kallt. 

Då får vi minnas att Jesus är vägen. Guds vilja är att Jesu vänner vandrar i kärlek till varandra och i kärlek till sanningen. 

Den smala vägen är alltså inte för smal, ty den är beredd av Himmelens Gud för dig och mig. Himlavägen är den goda vägen där Herren Jesus vandrar med oss genom sitt ord.

Därför får vi också känna Andens varma vindar. Gud är god. Stor är hans trofasthet..

Himmelens port

"Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och de är så få som finner den vägen och vill på den gå.

Man bygger åt sig sin bedrägliga bro av otrogen kärlek och kärlekslös tro. På den vill man komma till himmelens port,men faller, och fallet blir evigt och stort." (Psalmboken nr 410, vers 1-2)

Psalmförfattaren lyfter fram hur vi människor vill bygga en bedräglig väg till himmelen. Fallet blir evigt och stort.

När Martin Luther talar om den trånga porten lyfter han fram att det handlar om tron på Jesus. För människor är det omöjligt, men för Gud är det möjligt.

Jesus är dörren till livet och vi får gå in genom den dörren som Gud berett. 

Människor har så lätt att göra tillägg. Dessa fanns också på Luthers tid. Och de finns ännu idag bland annat i den katolska kyrkan. I en skrivelse på Vatikanradion från 2007 läser jag om den dåtida påvens utläggning: "Om vi vill gå genom den trånga porten måste vi göra oss riktigt små, och ödmjuka till hjärtat, som Jesus. Liksom Maria, hans och vår moder. Vi kallar henne Ianua Caeli, Himmelens Port, och vi ber henne om hjälp att vägleda oss i våra dagliga val, på vägen som leder till himmelens port." Citatet slut.

Att lyfta fram jungfru Maria som himmelens port är obibliskt. Himmelens port är Jesus Kristus. På honom får vi tro och förtrösta..

En mycket, mycket annorlunda arbetsdag

En mycket, mycket annorlunda arbetsdag (från 30.07.2020)

För många börjar semestrarna ta slut, en del har inte haft möjlighet att ha någon semester. I mina tankar kom idag en mycket annorlunda dag, en glädjens arbetsdag som Jesus berättar om. Vi låter Jesus själv berätta om den:

” Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara.

Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.”

I en i synd fallen värld kan arbetet kännas tungt och meningslöst. Det kan vara för enformigt eller för utmanande. Ändå förstår vi av Jesu ord att människor, såväl troende som otrogna skall arbeta för sitt uppehälle intill tidens slut. Inte ens det vilddjur som Johannes såg och som kommer att sätta begränsningar för människors arbete kan stå över Jesu ord.

Tydligen skall också Guds folk och de som saknar en levande tro på Herren Jesus arbeta sida vid sida i någon form ännu den dag då Jesus återvänder till jorden.

Nog är det trösterika ord. Nog har vi något härligt och ofattbart att se fram emot..

En välsignad dag i väntan på löftenas slutliga och härliga uppfyllelse!

Hans nöd är förbi

Igår lyssnade jag till psalm 353 i radion. Det är en mäktig psalm. Orden i psalmboken lyder:

"Min själ, nu är tid att till korset gå fram och tacka av hjärtat Guds heliga lamm, som vägen till Fadern för dig har berett och själv sig i döden för syndaren gett.

Hur suckar du plågad, en trälarnas träl, och ser blott på skulden som tynger din själ? Din blick kan ju ändå få vila i tro på Lammet, vars blod skänker frälsning och ro.

Ja, tro blott på Jesus, Guds blödande lamm. Han frälsar från synder, befriar från skam. Som tiggare fram till hans boning du går, men där som ett barn vid hans sida du står.

Ej finns hos dig själv någon möjlighet kvar att göra dig fri från de kval som du har. Men skynda med bördan till Frälsaren kär, hans sår kan dig trösta, han hjälparen är.

Säg varför har synden så gruvligt dig skrämt, att du för hans ansikte gömmer dig jämt? Han gav ju sitt blod för sin hjord, för sin brud, och nu vill han föra dig hem till din Gud.

O väldiga nåd! Vilken salighet får ej den som i tro med sin Frälsare går! Hans synd är försonad, hans nöd är förbi, hos Jesus han känner sig lycklig och fri.

Här nere vi dignar i sorger och strid, däruppe blir oron förvandlad i frid. Där ser jag Guds lamm, som har dött för mig här, och tackar och lovar min Frälsare kär."

Nog är det en himmelsk psalm. "Hans synd är försonad, hans nöd är förbi". Hos Jesus får vi känna oss lycklig och fri.

Jesus gav sitt blod för sin hjord för sin brud och nu vill han för dig hem till sin Gud.

Ja vi är faktiskt på väg hem till Gud. Herren Jesus själv hämtar oss en dag..

Liv i överflöd

I Jesus finns frälsning och liv i överflöd. Idag är människorna bekymrade över vår jord. Man vill rädda den och gör upp stora planer. Ändå vet vi att det kommer att misslyckas.

Den här jorden kommer att gå under. Guds ord vittnar om att den är sparad åt elden.

Naturligtvis skall vi som kristna värna om den jord Gud gett oss. Men människornas frälsning är det viktigaste. 

I klimatrörelsen finns det nåt antikristligt. Man sätter det skapade framom skapelsen. Man ser inte livet, det liv som Gud ännu upprätthåller och ger.

I den värld där vi nu lever råder det ofta domedagsstämning. Människorna är rådlösa och bekymrade. Men Guds barn får höra den gode Herdens röst. Han säger:

"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand."

Visst är det ett mäktigt ord i en värld som står i brand och befinner sig mitt i accelererande krig.

Jesus ger evigt liv åt de som följer honom. Jesus vet vilka tankar och vilken oro vi har. Ingen kan rycks dig ur Jesu hand om du är hans egen.

Hallonen mognar även sommaren 2023. Gud allena vet hur många somrar vi får på den här jorden. Vi får kasta bekymren på honom och tacka honom för livet och det eviga livet i Jesus Kristus.

Dörren

"Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 

Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd."

Vi har tidigare hört Jesu uppmaning att gå in genom den trånga porten. Nu hör vi att Jesus är dörren och att den som går in genom honom blir frälst. Jesus talar också om att den som går in genom honom finner bete. 

David talar om gröna ängar där det finns vila och vatten som ger ro.

Det är gott att vara Guds barn. Han ger här nere vad vi behöver. Sedan får vi fröjdas i himlen..

Öppnade ögon

"Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig." (Psalm 275)

I psalmen ber vi om öppnade ögon. Jesus offrade sig för att förlossa människan. Då synden är försonad finns det förlossning.

Det är nåd att få se sin synd. Det är nåd att få bekänna den. Det är nåd att i Jesus få vara fri från synden och löst från dess band.

Ja synden binder. Den ger sår. Jesu blod helar. I Jesus finns det upprättelse för människan. Sanningen gör människan fri.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Det är gott att få stanna upp inför denna klassiska, sanna och bibliska kristendom..

En varning

"Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!" (Jesaja 5:20)

Jag stannar upp inför ordet i profeten Jesajas bok. Jag tror att det här ordet behöver vi stanna upp inför.

Människan kan göra och gör misstag eftersom hon ifrågasatte Gud och Guds ords auktoritet i syndafallet.

Biskop Erik skriver i en insändare i dagens tidning om behovet att dra i handbromsen, klara upp det man gjort, vända om och göra bättring inför Gud och människor.

Människan gjorde uppror mot Gud och hon gör det fortlöpande. Människan lär sig att gå med ett dåligt samvete och man förhärdar sina samveten genom att stå emot Guds ord.

I Guds ord finner vi en varning, ja många varningar och vi har nog orsak att ta dem på allvar. 

I slutdelen av Johannes 9 som handlar om hur Jesus botade den blindfödde läser vi: "Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." 

Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar."

Ve den människa vars synd står kvar på domens dag. I psalm 352 skriven av Olof Kolmodin läser vi: 

"Min Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv, och tag ej ifrån mig din Ande. Din frid åt mitt svidande samvete giv, med tröst mina tårar du blande. Gud vare mig syndare nådig!

O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"

Salig är den människa som förtröstar på Gud och den beredda försoningen i Jesu blod.

Den som är förhärdad ser inte mera sin synd och därför står den kvar i evighet om än Jesus försonat den. Därför behöver vi alltid ta Guds ords varningar på allvar..

Bibliska proportioner

Bilden ovan är från CNN. Media skriver om bränderna och regnen som skakar jorden. Man talar om bibliska proportioner.

Vad säger då bibeln då den talar om födslovåndorna, det som skall skaka jorden innan Jesus kommer:

Vi låter Jesus berätta:

"Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 

Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 

När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren." (Matteus 24)

Vi vet alltså att Jesus är nära. Vi vet att han står vid dörren. Gud vill inte att vi skall veta mera. 

Det bibliska tänket styrker oss i att hålla ut. Att föra ut budskapet om frälsningen i Jesu namn och blod. 

Att lyfta våra ögon uppåt och leva det nya liv vi är kallade till. Nej, vi skall inte sluta leva, men vi får nog betrakta hur tiden lider.

Gud lär oss att leva som dina barn. Låt Jesus vara vår förebild. Han verkade troget intill slutet. Han gick genom städer och byar och vittnade om riket. 

Gud är god. Det är tryggt att veta att allting ytterst vilar i hans händer. Även då sigillena öppnas och den stora dagen närmar sig..

Att bevara Jesu ord

"Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden." (Johannes 8)

Johannes evangelium är ett mäktigt Guds ord. Det nya livet, det vi äger i Jesus Kristus är ständigt med. Judarna som inte trodde på Jesus, att han var den utlovade Messias kunde inte ta Jesu ord till sig.

Jesus vittnar att Abraham fick se min dag (Kristi dag) och han blev glad. I bönehuset igår talade jag med en man. Vi talade om döden, om sorgen. Han hade själv mist sin fru för ett antal år sedan.

På dagen hade han lyssnat till radio. Där hade man talat med barn på ett stormöte. Barnen hade undrat varför man gråter på en begravning, då den döde ju är i himlen.

Barnatron griper tag i Guds ord. I himlen gråter ju ingen. Där är det gott. Där bor Jesus.

Den som bevarar Jesu ord skall aldrig någonsin se döden. Döden blir utbytt mot Jesus som övervunnit döden. 

Gud kan ge oss en tro där vi redan nu kan vandra i de himmelska landskapen. Vi får glädjas över att vi i Jesus äger det eviga livet.

Hjärtat får vara i himlen fastän vi utför vårt jordiska verk. Guds ord vittnar om Abrahams lott, men på ett annat sätt än judarna. I Hebreerbrevet läser vi: "Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat."

Abraham levde i väntan. Det får vi göra om än vi är "fullvuxna" Guds barn. Åter citerar jag Hebreerbrevet: "Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet."

Vi får med förtröstan vänta på dagen då Guds folk tar himlen i besittning. Gud allena vet vilken dag det är. 

Guds ord talar om målet. Då målet är himlen är det gott..

Vännen från Sergels torg diskuterade på lördagen med en man som inte riktigt vågade tro på Jesus och bibelns ord. På något vis kändes tron på Jesus för trång för den stackars mannen.

Men Jesus uppmanar oss att gå in genom den trånga porten. På hans uppmaning går vi in genom porten som han gör skön för våra ögon. Det jordiska lämnar utanför. Idag får vi genom tron leva det nya livet.

De två vägarna

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:13-14)

Överskriften är de två vägarna. Strax innan i vers 12 finner vi en mycket bekantare text, den gyllene regeln: "Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna."

Det sägs att i alla religioner finns det något som liknar den gyllene regeln. Den finns också i pridereligionen. Men talar man där om en trång port? Möter man där Jesus som kommer med en uppmaning: Gå in genom den trånga porten!

Jesus varnar för en port som är vid och en väg som är bred. Varför?

Jo, den leder till fördärvet. Många går fram på den. 

Porten till livet är trång. Vägen till livet är smal. Och det är få som finner dem.

Jag minns solens värme där i storstadens vimmel. Människorna som rusar förbi på alla sidor. Jag kände hemlängtan.

Hemmet är bortom porten. Den port som Jesus öppnat. Jesus är vägen. Ja, den enda som går till nya Jerusalems stad.

Minuterna med Jesus där på bänken var på nåt vis den skönaste stunden på resan, om än det var en allvarlig stund. Tröttheten,  hemlängtan, längtan till platsen där Jesus är. Förvissningen om att gemenskapen med Jesus också fanns där mitt i bruset.

Och ordets viskning: Jesus kommer snart. Snar är han här. En liten tid och vi ser honom sådan han är.

En liten tid, men värdefull tid..

Klara kyrka i Stockholms centrum. Porten var stängd på fredag eftermiddag. Men vägen till livet, Jesusporten stod öppen. 

Den trånga porten

"På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" 

Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: 

Jag vet inte varifrån ni är. Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. 

Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet." (Lukas 13)

När jag på fredagseftermiddagen blev trött i folkvimlet på Drottninggatan satte jag mig ner på en bänk. Jag öppnade min telefon och sökte fram texterna för den sista söndagen i juli. Jag märkte att evangelietexten handlade om den trånga porten.

Solen gassade. Folk gick förbi på alla sidor. Trött och ensam satt jag i en främmande stad och inför en port så trång.

Men där fick jag känna en frid. en förunderlig frid. En frid som den här världen aldrig kan ge, friden hos Jesus.

Evangelietexten är från Matteus. Matt. 7:13-14

Jesus sade:

”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

Ordet och Anden

"På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.

Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (Johannes 7)

I sin sista predikan på Oljeberget säger Jesus: "Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 

Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma." (Matteus 24)

Guds ord skall predikas över hela världen, men tron är en Guds gåva. Jesus ger liv och den Helige Ande föder tro.

Vi får alltid be om den Helige Andes närvaro då Guds ord predikas, för den Helige Ande förklarar ordet. Han förklarar Kristus.

Salig är den som håller ut i tro säger Jesus. 

Gammalt bibeltänk

I vår tid noterar man ofta att man ser ner på bibelns budskap. Föraktfullt kan man tala om gammalt bibeltänk.

Orsaken är nog att man inte känner till bibeln, att den är Guds ord till människosläktet. Vidare tror man inte att bibelns budskap är gott. 

Men för människan som enskild och för hela samhället är det bra och välsignat då Guds ord får vara och ange grunden för vad som är rätt och fel, för vad som är gott och ont.

Man glömmer också att Gud är helig och att människans förmåga att bedöma vad som är gott och ont är fördunklat av syndafallet.

Även det bibelord som bibelappen ger för idag är talande.

Om än bibeltänk anses vara gammalt och föråldrat av någon för det ljus in i en mörk värld..

Hemma igen

Jakob skriver: "Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 

Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 

En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 

Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 

Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid."

Jakob uppmanar till ett vänligt uppträdande. Busschauffören i hamnen i Åbo i morse, en äldre finländsk man saknade tyvärr all vänlighet. Många fick smaka på hans morgonhumör.

Följande buss kördes av en ung man med afrikanskt ursprung. Han var vänlig och artig.

Men visst är det skönt att vara hemma. I tidningen klagar man på att många i Larsmo fastnat i det gamla bibeltänket. Det var nog en sällsynt dålig kommentar..

Tvärtom behövs det nog mera bibeltänk. Där finner vi sann vishet. Sådan vishet som även kan hjälpa att fördra en sur och otrevlig busschaufför..

Prideflaggning däremot tror jag inte har något gott att ge Larsmo. Däremot är bibelns ord gott och goda frukter föds och frodas där bibelns ord får vara rikligt framme..

 

Tankar inför ordet, om domen

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 

Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 

Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom." (Del av dagens bibelläsning från Johannes 5)

Den som hör Jesu ord och tror på Gud Fadern har evigt liv och kommer inte under domen. 

En dag kommer även de som här i tiden stängt sina öron för Guds kallande röst att lämna sina gravar. 

Bortom graven ges ändå ingen frälsning. Såsom människan lämnar den här världen uppstår hon också vid domen.

Medan de arabkristna vid Segels torg varnar Stockholms folk för att dö i sina synder bjuder kyrkan i köpcentret i Raisio in folk för att spela biljard.

I domkyrkan i Strängnäs sitter också en präst eller en diakon. 

Jesus är den som kan ge liv. Det eviga livet finns endast i Honom. Jag har funderat litet på olika verksamhetsformer i olika kristna sammanhang.

Det finns en risk att vi allt mera tonar ner budskapet om Jesus. Budskapet om Jesus delar nämligen människor i de som tror och de som inte tror på honom.

Men på samma sätt delas hela mänskligheten vid Jesu återkomst, då han kommer för att hämta de sina och uttala domen över de som redan är dömda av sin otro.

Det är både kärleks- och sanningslöst att tona ner hur Guds ord är tveeggat. Det dömer synden, men upprättar den som med sin synd flyr till Guds förlåtelse i Jesus Kristus.

Förkunnelsen om syndernas förlåtelse är alltså livsviktig. Där finner vi ju evangeliet.

Budskapet om att Jesus räddar är nog gott. Den är nog mycket viktigare än biljardbordet.

I domkyrkan i Strängnäs fick vi tala om Israel, om de tusen år gamla olivträden i Getsemane. 

Jag tänker på Jesu bön i Örtagården. Tack Herre för att du ännu kallar. Tack för din bön. Tack för att var dag är en sällsam gåva. Lär oss att den här i nådens tid är en skimrande möjlighet.

Det är nåd att få tro på Jesus. Den nåden vill Gud ge varje människa. Den nåden önskar vi varje människa. Därför får vi upphöja Jesu namn.

Solen har gått upp över en ny dag.

I tidningen Exoressen läser jag om koranbrännaren. Han bekänner sig vara ateist. Han har lämnat den kristna tron han ägde i sin barndom.

Han borde få förenas med sin barndoms Jesus och få ett nytt hjärta. Hatet är en dålig och grym dräng.

Domkyrkan i Strängnäs

Jesus saves

Det är kväll i Stockholm centrum. Och det börjar bli litet stökigt. Är det tryggt här funderar jag, medan sonen vandrar framåt i Gallerian. Bakom honom vandrar en mörk svartklädd man. Jag betraktar mannen. 

På ryggen bär han ett kors. Där står det med stor text "Jesus saves". Mannen försvinner i folkvimlet, likaså sonen. 

Litet senare vandrar vi över Sergels torg. Inte långt härifrån ämnade en dåraktig man bränna koranen idag på eftermiddagen. Polispatruller vandrar runt i folkmängden som ganska långt består av araber. 

Jag undrar om de arabkristna som brukar vittna om Jesus vågat verka här idag. Jag ser dom inte. Litet senare ser jag ändå deras bokbord. Man är alltså här också idag. Man plockar ihop sina böcker. Dagens tjänst är över.

Jag noterar att mannen som brukar predika ser trött ut. Jag går fram till honom. Vi byter några ord. Jag berättar att jag hört deras vittnesbörd på Youtube. Jag berättar om bibelbältet på andra sidan viken där vi får bekänna Jesus.

Be för oss säger han. Jag ser hur trött och sliten han är. Be för oss säger han ännu en gång och jag lovar att be för dessa Herrens tjänare som trofast gör sin tjänst i storstaden.

Jag tänker på profeten Jona som Gud sände till Nineve. Är dessa arabkristna ättlingar till väckelsen i Nineve? När västvärlden överger sin skapare sänder Gud dem hit upp till Norden. 

Vad var det som Jesus sade?

Evangelisten Lukas vittnar: "Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona."

Och jag inser. Herren Jesus själv vandrar dag efter dag här på Stockolms gator. Genom tron har han berett sig en boning i dessa människors hjärtan.

Be för oss sade den trötte missionären. Visst skall vi be. Snart kommer Jesus på Himmelens skyar. Snart är tiden att verka slut. Män från Nineve träder fram vid domen. De tog vara på sin kallelsetid.

Gud är god. Tack Herre för att vi får vara dina barn. Tänd också en eld i våra hjärtan så att vi inte sover så djupt när anskriet ljuder. Herre låt oss inte glömma oljan..

Jesu Kristi kors, korset blott

"För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen"

Så skriver aposteln Paulus till galaterna. Själv bar han Jesu märken på sin kropp. Där fanns spåren efter allt det lidande som aposteln utstått för Kristi skull. Vi som följer Jesus i den här tiden har inte behövt bära dessa lidanden. 

Aposteln har också en annan uppmaning: "Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro."

Stockholm är en mycket vacker stad. När man ser staden ser man nog Guds yttre  välsignelse. Men har man helt glömt och övergivit sin skapare? Har det gått med staden såsom Sodom. Är staden helt fördärvad?

Med dessa tankar lämnade jag metron vid T-centralen. Den första människan jag möter, en medelålders mörk kvinna bär på ett litet kors. Jag ser att hon noterar korset som en ung man hon möter bär. Visst bekänner man ännu Israels Gud här.

Dagen blir rikt välsignad. I Strängnäs vid sjön Mälaren träffar vi min kusin som vi bestämt träff med. Han kör oss till sin mor, min faster. Hennes varma leende är likadant som jag minns från barndomen.

Vi hälsar på varandra med Guds frid och har en fin stund i hennes lilla lägenhet på hemmet. Där har hon två tavlor som pappa målat. Den gamla bondgården, där hon fick växa upp och en målning av syskonskaran, där hon nu är den enda som lever här på jorden.

Jag tackar Gud för detta tillfälle. På väggen har hon ett porträtt av min farfars far Anders och hans fru Maria. Jag tänker på den gamle åldersblinde mannen som där på byvägen i hembyn vittnade om sin frälsare.

Min kusin visar oss runt i den vackra småstaden. Han berättar om sin familj, om brodern som är stark som en björn likt morfar Axel. Han berättar om syskonen som fått hembud. 

Han är sex år äldre än jag. Visst sågs vi några gånger i barndomen. På fasters begravning för exakt fem år sedan var han närvarande med sin mor. Henne tar han god vård om nu på hennes ålderdom.

Faster var sömmerska. Vilken fin klänning du har säger hon flera gånger till min fru. Vilken fin pojke säger hon till sonen vi har med oss.

Jag ger Gud ett löfte att be för faster och hennes familj. Jag tackar Gud för att jag fick besöka henne i hennes land en gång. Jag tänker på syskonskaran som Axel och Helga fostrade. Hela vägen har Gud gått med dem. Hela vägen går han med. Och det går hemåt på nåden. 

Hemma i himlen är glädjen stor. Här på jorden får vi vittna om hur Gud vår Fader är god och om vilken vän vi har i Jesus..

Över Skanstull lyser Guds båge klar. Ännu råder nådens tid..

Senaste nytt för dagen

"De som följde Paulus förde honom ända till Athen. Och de vände tillbaka med beskedet att Silas och Timoteus skulle komma till honom så snart som möjligt. 

Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 

Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 

Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: "Vad kan den där pratmakaren vilja säga?"

"Andra sade: "Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar." Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 

Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om."

Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen." (Apg 17)

Vad är det som är det senaste nytt för dagen? Att reda ut det sysselsatte man sig med redan på apostelns tid. I Athen var den levande Guden en okänd Gud. Men aposteln lät sig inte skrämmas. Han gick vist till väga. Och budskapet om Herren Jesus ljöd över staden som var full av avgudar.

Gud är god. Stor är hans makt och välde ännu i vår tid..

Stockholm

I Stockholm finns det inte mycket som påminner om Himmelens Gud, om Frälsaren Jesus Kristus.

Här möter man människor som genom sin klädsel bekänner tron på Allah eller österländska gudar. Här tillber man prideguden. Rulltrappor kan glittra i prideregnbågens färger. Även lekparker ropar ut ett regnbågsbudskap. 

RFSU: s reklam ropar ut ett budskap om verklig frihet. För att stärka reklamen använder man en svordom.

En kyrkklockas toner och den svenska flaggan påminner ännu om att landet en gång varit kristet. Men finns det rum för bekännande av en biblisk tro i den mångkulturella staden? Korset lyser med sin frånvaro.

Får man här bekänna att man tror på den Jesus, som vi möter i bibeln? Finns det här rum för den korsfäste? För Honom som gav sitt liv till frälsning för den värld han skapat.

I tidningen läser jag om hur man i Larsmo ordnar tillställningar till "prideavgudens" ära. Officiellt talar man om alla människors lika värde. Att man skall få tro som man vill.

Pridefanans makt skall nu ändå befästas i Larsmo. Man samlar folk från grannstaden och grannkommunerna för att befästa att en ny tid nu har kommit. Även Stockholm nämns i tidningsreportaget.

Vi lever i en tid när det sant kristna skall skalas bort. Världens folk skall beredas för antikrists korta segertåg. Bibelbälte är ett skällsord.

Det antikristliga tolerar aldrig Guds ord eller skriftens Jesus. Guds ords sanning måste sopas under mattan, för att bereda rum för en ny världsordning. Detta är inga konspirationsteorier utan Guds ord vittnar om att en antikristlig tid skall komma. Antikrists anda verkade redan på aposteln Johannes tid. I vår tid accelererar det.

Men den som tror på Gud och på Jesus behöver inte frukta. Allting vilar ytterst i Guds goda händer. Vi behöver alltså inte frukta, men vi behöver inse att tiden då man fritt får vittna om Jesus är kort. Kanske kortare än vi tror..

Det kommer en tid

I dagens bibelläsning läser vi om Jesu ord till den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn.

"Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 

Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

Jesus vittnade om den nya tiden då människor skall tillbe Gud i ande och sanning. Ja den tiden var redan där och kvinnan blev en som tillbad och bekände sin tro om än allt ännu var nytt för henne. "Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias."Då gick de ut ur staden och kom till honom."

Kvinnan kände ingen stolthet över det gudlösa liv hon levt. Hon hade fått ett nytt liv och en frihet från synden som bundit henne.

Mötet med Jesus hade tänt ett nytt hopp om ett liv där sanningen gör henne fri. Hon hade mött sin frälsare om än hon använde ordet kanske.

Gud lämnade inte kvinnan på halva vägen. I staden blev det väckelse. Många fick en frälsande tro. På så vis styrktes även kvinnan i sin spirande tro

"Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 

Och många fler kom till tro på grund av hans ord, och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."

Förmiddagstankar

"Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

När Johannes talar om den som Gud har sänt (kapitel 3) syftar han på Jesus. 

Vid morgonmålet läste jag två olika artiklar. Vad Bogåbiskopen skriver i dagens ÖT och en artikel om en islamsk imams dotter som fann Jesus för 10 år sedan.

Nog är tankesättet väldigt olikt. Medan biskopen lyfter fram religionsdialog lyfter imamens dotter fram Jesus. Hennes övertygelse är att Jesus vill frälsa och rädda även muslimer bort från vägen som leder till förtappelse.

Biskopen lyfter fram det som vi kan göra själva, medan hon som funnit Jesus lyfter fram det som Jesus gjort.

Jag inser att imamens dotter funnit Israels Gud, den treenige Guden, medan den linje som merparten av den lutherska kyrkan idag väljer ytterst för bort från Jesus. 

På sommarmötet i Esse bad kyrkoherden i Pyhäjoki för Borgå stifts biskop. Guds ord uppmanar oss till bön. Judas skriver:

"Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Nej, ingen skall vara rasist. Ingen skall försvara mord av små foster. Ingen skall utmana Guds skapelseordning. 

Ingen som funnit Israels Gud, Himmelens Gud kan vara rasist eller främlingsfientlig. Men på samma gång lyfter man fram Jesus som den enda sanna räddningen. 

Vi lyfter inte fram mångfalden som en avgud, utan att i Jesus Kristus finns frälsning för människor från alla folk och stammar.

Jesus är Herre! Det är en god bekännelse. Inför honom skall alla knän böjas. 

Israels Gud

På ett svenskt café äter jag ett franskt morgonmål, medan jag tänker på Israels Gud. Han som uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob. Genom och i Jesus Kristus uppenbarar han sig för jordens folk.

Det är gott att varje morgon få vakna i tro på Honom. Han är densamme oberoende var i världen vi befinner oss.

"Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Johannes 3)

Från Kana till Kapernaum

I det andra kapitlet av Johannes evangelium läser vi om bröllopet i Kana. Därefter gick Jesus mot Kapernaum:

"Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 

Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar"

Jag undrar vad man talade om på vägen. Man hade fått vara med på ett förunderligt bröllop.

Vad talade man om på vägen? Vad talar vi om på vägen, på vägen hem till himlen. Då vi talar om och med Jesus har vi det gott..

Längtan till bönehuset

Det är länge sedan jag varit i bönehuset. Det har varit midsommar, stormöte, konfirmation och jag har fått gästa i ett annat bönehus. Vi diskuterade nyligen här hemma hur länge det är sedan vi suttit i bönehuset och lyssnat till Guds ord.

Det är stort att ha ett hus, ett bönens hus dit man är välkommen. Av någon anledning har jag tänkt på den kristendom som man kan kalla för "bönehuskristendom".

Jag har tänkt på de församlingar som fick brev från Herren Jesus. Den egna kraften var ringa, men man höll fast vid Guds ord. Man förnekade inte hans namn.

Jesus bevarar dem och räddar dem ur prövningens stund, som kommer över hela världen och sätter dess invånare på prov.

Jesu budskap är: "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona."

En bönehusgudstjänst kan synas ringa för den här världen. Men är den ringa i Jesu ögon?

Nej det tror jag inte. När man samlas i hans namn vill han vara med och välsigna. Vi har mycket att tacka Gud för. Vi får vara tacksamma även då det syns storma. 

När Jesus är med i båten är det gott. Ännu idag vill han besöka bönehus och kyrkor..

Och jag är övertygad om att en bönehuskristen har det gott vid den stora gudstjänsten i himmelen. Den som har början men inget slut.

Dit kommer man genom tron på Jesus. Man kommer från katakomber, samlingshus, bönehus och katedraler. Men då ser man Jesus, endast Jesus.

Den synen får vi ha för våra ögon även i den tid där vi nu lever. En tid som trots allt är Guds tid. En tid då han själv ännu kallar, ber, vårdar och leder..

Ser vi hans ledning? Får vi känna att Jesus ännu är med? Hur det än känns så är han med i enlighet med vad han lovat..

 

(Ett redigerat foto från Kalles fotoalbum, från en tid då ett bönehus saknades, men då Jesus ändå var med)

 

Minns din trofaste vän

"Minns din trofaste vän hur på Golgata än han för synderna döden där led! Fast han grymhet blott ser, han för syndare ber; även du i den bönen var med." (Sions sånger 221)

"Vilken vän vi har i Jesus" sjunger vi i en annan sång. Jesus ber för människors barn. Evangelisten Lukas skriver i sitt 23. kapitel om den bön som sångförfattaren syns syfta på: 

" Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."

Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 

Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv."

Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. Även du i den bönen var med. Vi lever i förlåtelsens tid, men förlåtelse är inget modeord idag. 

I en tid med allt mera polarisering och kraftiga motsättningar mellan folk och länder så har Guds folk en Herre som förlåtit. En Herre som förlåter och ber. 

Detta kan vi inte till fullo fatta, men då vi ser en glimt av den godhet som Gud visar mot oss i Jesus Kristus kan vi av hjärtat sjunga som i en annan vers av sången:

"Hör ej upp att förkunna hans pris!" Jesus får vi alltid prisa här nere..

Tjänsten i Herren

"Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och från brodern Timoteus till vår älskade vän och medarbetare Filemon och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus. 

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus." (Brevet till Filemon). 

Gud såg det för gott att Arkippus nämns två gånger i bibeln. 

Även i slutet av Kolosserbrevet får Arkippus en hälsning. "Säg åt Arkippus: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren."

Paulus kallar Arkippus för en medkämpe. Denne kämpe får också höra en uppmaning. "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren."

Om någon fått en tjänst av Herren är det också Guds vilja att tjänsten blir fullföljd. Djävulen kan inte tåla att någon har en tjänst i Herren. Han vill hindra att tjänsten blir fullgjord.

"Se till att du fullgör din tjänst du fått i Herren". Visst är det en härlig uppmaning som Gud ger genom sin apostel.

En tjänst i Herren, vad innebär det? Vad kan hota den? Tjänsten kan prövas. Gud kan vilja luttra och skola tjänsteinnehavaren. 

Vi får komma ihåg att be för alla som har en tjänst i Herren. Jag tror att det är en viktig uppmaning. Kraft till tjänst är ju också tjänstens lön..

Rätten att bli barn åt Gud

Det är gott att stanna en stund inför hur Johannes lägger ut ordet. När han beskriver tiden när Jesus träder fram, så är det nog ett mäktigt och talande språk han använder:

"Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 

Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte.  

Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."

Vi märker att Johannes lyfter fram hur vi tar emot Jesus. Jesus ger rätten att bli Guds barn åt de som tror på honom.

Här märker vi hur Gud föder barn här i tiden. Vägen till barnaskap hos Gud är öppen. Hans egen goda vilja är det att vi blir och förblir Guds barn.

Jesu egna tog inte emot honom. De kände honom inte, eller de erkände honom inte. På samma sätt sker det också idag.

Vi får säga ja till Jesus, till hans kallelse. Även då vi inte till fullo förstår vad vi äger i Honom. 

Gud är god, väldig och ofattbar är hans kärlek mot människors barn.

Liv och ljus

"I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Evangelium enligt Johannes, kapitel 1)

Johannes skriver om Jesus, som var till redan i begynnelsen. Han var där hos Gud. I Honom var liv. Jesu liv var människornas ljus.

Han är ännu ljuset. Jesus är ljuset i en värld, som på så många sätt är mörk. Men då vi har vår tillflykt till Jesus får mörkret aldrig överhanden.

Det är mäktigt Guds ord som jag fick läsa den här morgonen innan den här dagen med dess bestyr börjar..

Livets verkligheter

"En liten stund med Jesus och hjärtats oro flyr. Och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås, när himlarna och jorden av sin förvandling nås."

(Sions sång 150, vers 3)

Sången är skriven Anne L Shley-Greenstreet 1871 och översatt till svenska av Lina Sandell 1879. 

Vi behöver dessa stunder med Jesus här i livet. Hjärtat kan bli oroligt av det som vi möter. 

Det finns något som består när allting förvandlas. Det som vi äger i Jesus kan ingenting här på jorden förta.

Livets verkligheter. Inte är det semestern. Inte är det arbetslivet. Inte är det församlingsbyggen. Listan kunde göras lång.

"Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!"

En evighet med Jesus, då är det gott. Här på jorden där vi är omgivna av oro och bestyr har vi redan gått in i livets verklighet när vi gripit tag i Jesus genom tron på Honom..