När jag är borta

När andaktsstunden är över vill han byta några ord med mig. Vi har träffats några gånger. Första gången för över 10 år sedan.

När jag är borta säger han. Kom då ihåg..

Han tänkte på det som lämnar här på jorden, då anden skiljs från kroppen och själen går hem till Gud. 

Han har inga barn, inga nära släktingar vad jag vet. Och gården står redan öde.

Men hans blick var varm och klar. Vi firade en kort andaktsstund tillsammans här på jorden. Han behövde ingen psalmbok för han mindes nog orden sade han. Med silvergrått hår satt han med klar blick mitt i salen. Bönen Fader vår kunde han och han tog emot välsignelsen.

Skogen där hemma vilar sin vintersömn. Från den lilla stugans skorsten kommer ingen rök. "När jag är borta, kom då ihåg." sade han.

Kanske vi inte ses mera på den här sidan Evigheten. Jag vet inte om jag kan medverka till att hans sista vilja här på jorden får ske.

Men Gud med sina väldiga armar han vet. Han vet dagarna innan de kommer. När han skapar tiden fyller han den med innehåll.

När jag är borta, kom då ihåg.. Visst vill jag minnas. Men jag tror, jag vet att då är de jordiska bekymren borta. Där upp i ljusets land finns en boning så skön. Där är färgerna klarare. Där är värmen skönare.

Jag har fått se det en gång. Jag har känt friden en gång. Jag vet att hos Jesus är det gott..

Hos Jesus är allt evigt. Det vi äger genom tron på Jesus har vi i Evighet.