Den första kärleken ❤

"Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats." (Din vän Jesus, Uppenbarelseboken 2)

Jag har tänkt på den första kärleken. Har vi den såsom barndomskristna?

Jo, jag tror att vi har den alla. Den finns och det är den som bär till himmelen. 

Då finns det endast en fattig syndare och Jesus. Då finns det endast en ångrande syndare och Guds nåd i Jesus Kristus.

Då finns det endast en gränslös omslutande nåd som möter syndaren. Hon ser att Jesus gjort allt och han gjorde det av kärlek till henne.

Hon får gråta ut i Jesu armar. Den tunga syndabördan lyfts av och hon går in genom den öppna himlaporten, som ett fritt Guds barn.

Hon tar emot Guds stora gåva och livet får en ny gestalt. Nu får hon leva med en frid med Gud. Det finns inga tunga bördor. Jesus har lyft av dem alla.

Vill hon då synda mera? Nej det vill hon inte. Hon ser sin frälsare med armarna utsträckt mot henne, pinad, slagen och döende mitt mellan två rövare och hon är den ena.

Av Guds stora nåd får vi någon gång se tillbaka hur allt började. Då fanns det endast Jesus. Där fanns ingen egen rättfärdighet. Hon förstod att människan är en syndare och Gud är helig och rättfärdig. Men hon blir delaktig av det saliga bytet. Jesus tar synden och hon får hans rättfärdighet och endast av nåd.

Kan vi få leva i en sådan nåd ännu idag? Kan vi få erfara en sådan nåd efter ett långt liv? Kan denna första kärlek bära varje dag?

Jo, jag tror det. För Guds ord vittnar om att Jesus är den samme igår, idag och i evighet.

I sången sjunger vi. " Nu är jag frälst från synd och sorg och döden, nu är jag renad uti Jesu blod. Nu är jag salig redan här på jorden och detta har min broder Jesus gjort."