Källan med livets vatten

"Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." 

Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 

Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.

Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."

(Uppenbarelseboken 21)

Johannes såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Han såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud.

Tidigare hade han sett en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel. Det fanns ingen plats för dem. 

Och nu hör han rösten av den som sitter på tronen. Han ber Johannes skriva. Och nu skriver han om det som redan finns mitt ibland oss. Han skriver om källan med livets vatten, evangeliet om Jesus Kristus.

Och han skriver om otron, feghethen, det skändliga, de som mördar, de sexuellt omoraliska, avgudadyrkarna och lögnerna.

Igen skriver han om det som finns här på jorden. Texten är allvarlig. Den som förblir i sin otro, i sin sexuella omoral, i sin avgudadyrkan. Han får sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Hans del blir den andra döden.

Och vi förstår att den andra döden inte ger någon ro. 

Tänk att det är han som sitter på tronen som lyfter fram detta allvarliga budskap om evig olycka. När vi läser om detta måste vi rysa.

Redan när vi öppnar den här världens media strömmar allt detta emot oss. Lögn, omoral, skändligheter. Media lyfter fram allt detta. Vi avtrubbas lätt. 

Men Gud vare tack för källan med livets vatten. Där får himlavägsvandraren ny kraft. Där finner han rening från synden, nytt mod och nytt liv.

I sången sjunger vi: "Om du där dig tvager, den var fläck borttager. Ty den källan god är Immanuels blod.

Rövaren i nöden där fann liv i döden. Jag, så ond som han, samma frälsning fann.

Sen jag, döda, kalla, såg i tron dig svalla, rör min tunga sig, sjunger helst om dig."