Söndagsmorgon på Patmos

Psalm 180 i psalmboken:

" Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid. Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid. Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud.

Pris och ära vare Herrens kärlek blid som åt alla mänskor bjuder nåd och frid. Död och ängslan härjar syndbefläckad jord. Väg till liv och glädje visar Herrens ord.

Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag.

Herre, sabbatsfriden gjut i hjärtat in. Stilla oro, ängslan, helga själ och sinn. Låt i dig mig vila, giv av himlens höjd kraft att trogen verka, tjäna dig med fröjd.

Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar."

I mina tankar har varit den söndagsmorgon som Johannes fick uppleva på Patmos då Herren Jesus kom för att fira Gudstjänst med Honom. 

" När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

För Guds ords och Jesu vittnesbörds skull hade Johannes kommit till ön som kallas Patmos. Ön var en klippö dit romarna förvisade politiska fångar. Men Herrens Ande kan ingen människa fängsla. På söndagsmorgonen kommer Johannes i Anden och han får se Herrens dag.

Den åldrige kämpen får känna Jesu högra hand på sin axel och all rädsla viker undan. 

Herrens dag är nära. Jesus håller bokrullen i sin hand och han bryter sigillen. "När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur."

Vi har nyss fått ta del av en förödande jordbävning och är förskräckta, men Johannes får se en fjärdedel av jorden dö genom svärd, svält, pest och de vilda djuren. Johannes får se Guds straffdomar gå över jorden. När nådens år är förbi möter människan hämndens dag.

Profeten Jesaja skriver i bokrullen om vad Jesus skall uppfylla:

"Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka.

Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud."

Ibland fruktar vi för den hämndens dag som skall drabba världen. Men vi får krypa ihop under Jesu utsträckta hand och lyssna till det profetiska ordet.

Varför avlöses nådens år av en hämndens dag? Profeten skriver: "att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande.

Och de ska kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herren till hans förhärligande."

Ibland fruktar vi för dagen då en fjärdedel av jordens befolkning går under. I den tid där vi nu lever förutspår media att den kommer. Guds ord förnekar inte detta, men visar att det är Jesus som tillåter detta när nådens år rinner ut för den jord som förkastat honom.

Vi påminns om hur allvarligt det är att förkasta Jesus, Gud och hans ord. Men vi får minnas att Uppenbarelseboken är en tröstens bok för Jesu vänner.

Det är inte pesten som är huvudpersonen. Det är inte svärdet, svälten eller de vilda djuren som är huvudpersonerna utan Herren Jesus.

Och vad gör Jesus för sina vänner?

Han tvättar bort askan från huvudet och ger en ny huvudprydnad. Sorgen tar han bort och smörjer sina vänners, sina bröders och systrars huvud med olja.

Han tar bort den modfyllda Anden och ger oss en lovsångsdräkt. Vad får vi då sjunga när Jesus öppnar sigillen?

När den sista basunen ljuder börjar lovsången: 

"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen:

"Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han ska vara kung i evigheters evighet."

Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade:

"Vi tackar dig, Herre Gud Allsmäktig, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och nu är kung. Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden."

(I luften ovanför klippan Patmos lördagen den 30.09.2022)