Hjärtats inre kännedom om Kristus

"Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. 

Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 

Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken." (Andra Korinterbrevet, kapitel 4)

I ett bibelstudium hänvisades till avsaknaden av hjärtats inre kännedom om Kristus. Predikanten hänvisade till Paavo Ruotsalainen som fick bli ett Herrens redskap sedan Guds ljus fick upplysa hans hjärta.

Psalm 380 i psalmboken kallas för Paavos psalm. På hans gravsten är också numret på den äldre versionen av psalmen inristad.

Psalmens text:

"Min Gud, på dig förtröstar jag, vill aldrig från dig vika. Hör mina böner varje dag, låt ej det hoppet svika. Var mild mot mig för Jesu skull och ge mig hjälp i nöden. Du kan ge tröst i varje sorg och seger över döden.

Allt vad jag är, har jag av dig, allt gott som är mig givet, och du har hållit vård om mig alltsen du gav mig livet. Med mildhet har du mitt försvar från födelsen mig ägnat och med din omsorg dag för dag i nåd min levnad hägnat.

Om jag skall nå till höga år, låt det bli dig till ära. Om jag skall bära gråa hår, låt mig dem ödmjukt bära. Du vet min tid. Om kraftlöshet skall mig på bädden sträcka, giv, Herre, att ej synd och brott mitt samvete får fläcka.

Min kropp är stoft och inom kort skall jorden återfå den. Men ovan allt som vittrar bort bärs själen hem av nåden. Min fot och hand kan slås i band, men ej min tro och vilja, men ondskan kan från mänskors nåd, men ej från Guds, mig skilja.

Det är din nåd som styrker mig så jag kan troget vandra din smala väg och prisa dig och även lära andra. Du höll min barndom i din vård, du skyddar mödans dagar och vaktar nog min fot för fall när åldern mig försvagar.

Allt gott som du har gjort mig här och som du än vill visa, det skall jag tacksamt, Herre kär, för nya släktled prisa. Din vishet och din tröst var god när jag var djupt bedrövad. Till ljus och glädje bar du mig när jag var svårast prövad.

Pris vare dig, att även nöd och sorg jag har måst tåla. Se, efter storm och mörker bjöd du solen högre stråla. Du tände så mitt släckta hopp, gav mig förtröstans gåva. Så bör jag nu med liv och själ dig för min frälsning lova."