"Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.
Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.
Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro." (Galaterbrevet 6)
Vi har ett förunderligt rikt Guds ord. "Låt oss inte tröttna på att göra gott." Ge inte upp, ge inte upp hoppet och tappa inte modet.
I sångskatten Sions sånger finns en sång som sjöngs ofta förr i väckelsen. I dag sjungs den nästan aldrig.
Där i sången nummer 86 ljuder orden i den andra versen: "O, hur ödsligt och tomt det då bliver när syskonen söndrar sig, när split och tvedräkt driver dem alla var för sig. O Herre, de dina bevara i enhet och fridens band och fräls oss ifrån varje fara och så led oss till himmelens land!"
Det är en mäktig vers. En vers som också är som en barometer på vårt kristna liv. Vilken väg vill vi vandra på?
På den nya och levande, av Kristi blod bestänkta vägen, eller på den breda vägen bland törne och tistlar?
Den smala vägen, den väg som Jesus öppnade och bereder leder vandrarna till himmelens land..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar