"Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Matteus 24)
Igår på morgonen råkade jag lyssna till Jesu sista tal som han höll till sina lärjungar uppe på Oljeberget.
Jag lämnade att fundera över denna förändring som får kärleken att svalna, denna förändring som gör att människor inte orkar hålla ut och till och med går miste om frälsningen.
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 6. kapitel: "Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse."
Är det så att laglösheten tilltar och tar över i den kristna församlingen?
Paulus skriver till tessalonikerna att laglöshetens människa, fördärvets son, träder öppet fram. Denne motståndare som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.
Laglöshetens människa är Antikrist. Redan på apostlarnas tid steg många antikrister fram. Där något står emot Kristus hindras frälsningen.
Palaus skriver på ett ställe om att synda mot Kristus. I andra Korinterbrevets elfte kapitel skriver han:
"Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.
Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.
Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag inte är någon vältalare, saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar