"När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss. Låt den ge styrka i vår modlöshet!" (Psalmboken nummer 527, vers 4)
Jag hade förmånen att dela en andaktsstund med de äldre igår kväll. När jag tänker på helgdagsfriden som där var så påtaglig kommer Dietrich Bonhoeffers psalm från 1944 i mina tankar.
När det mänskligt sett inte finns så mycket kvar av vandringen är Gud nära. Då låter han människan känna något av de väldiga armarna med vilka han omsluter sina barn med.
Stillheten, aftonfriden från den andra sidan bryter igenom. Den stilla lovsången från jorden möter Evighetens klara sång.
Tack gode Gud för din omsorg. Tack för din godhet. Tack för att vi får kasta alla bekymmer på dig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar