Jerusalem, Jerusalem!

Jesu klagan över Jerusalem:

Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 

Se ert hus kommer att stå öde. 

Vi har firat en jul då världens kyrkor och bönehus stått öde, eller nästan tomma. Jag tror att Gud vill säga något. Och hans röst är kraftig!

Jag läste igår Jesajas 24 kapitel där profeten uppmanar oss att se hur Herren ödelägger och tömmer jorden. 

Han beskriver där hur alla människor drabbas. "Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare. Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen."

Kanske vi ser något av detta idag, Gud vet..

Men Jesus beskriver hur vi skall möta de tragedier som drabbar en i synd fallen värld och hans budskap är: "menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Idag nås vi av budet att den förste av de nyvalda till den amerikanska kongressen, en 41-årig man har avlidit i Covid 19. Det kommer andra budskap som skakar om oss. Sjukdomen accelererar kraftigt i Storbritannien. Jorden skakar och vi påminns alla om att vårt liv här är ovaraktigt.

Den globala världen eller världssamfundet skakar. Håll ut ännu en stund skriver många. Snart får vi vaccin och då kan vi åter leva som förr. Vi får tacka Gud om vaccinet hjälper och hinner fram och kan lindra rädslan och rädda liv.

Gud vill ingen syndares död. Han vill ingen människas död och döden är ett främmande element som kom in i skapelsen för syndens skull. För att människan ifrågasatte Guds ord och därför föll i synd.

Varför är det så jobbigt i vår Lutherska kyrka idag? Jag är övertygad om att det beror på att man allt mera överger Guds ord. Det ord som skall vara ett Guds barns lykta.

Jag nämnde något om Gemenskapsrörelsen eller Yhteys, regnbågsrörelsen som vill förändra kyrkan.

På sin fb-sida gläds man över att ärkebiskopen "kommer ut". Vissa vill att han tydligare skulle komma ut. 

Varför läser jag då en sådan sida? Jo, därför att man där är tydlig med sina mål och de kommer fram i dagen. Man är inte nöjd förrän alla människor böjt knä inför deras gudsfrånvända ideologi.

Där namnger man också de som böjt knä och offentligt viftar med den färggranna flaggan. Där kan man också läsa att Kaisa Raittila fått "den kristna" tidningen Kotimaas journalistpris för sin nya bok "Yhteyden rakentajat - kohti kaikille avointa kirkko.

Gemenskapsrörelsen prisar de som stått upp och kämpat. När Kotimaa  skriver om boken namnges John Wikström, Mikko Juva, Irja Askola, Kari Mäkinen. Alltså tre ärkebiskopar och en biskop.

Kunde det vara dags för kyrkan att omvända sig och åter söka Jesus och den gode Herdens röst? Nu innan det är för sent.

Men jag förstår nog att den kyrkan inte är öppen för Bibelns Jesus. Han får nog stå på utsidan och klappa. När fädernas missgärningar prisas är hemsökelsen nära.

När Mose hört Herren ropa på Sinai säger han: Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

Gud hörde Mose bön och slöt ett nytt förbund med Israels barn. Men han varnade Mose för att sluta förbund med de främmande folken i Kaanan, förbund med de som tjänar främmande gudar. De förbunden blir till en snara för Herrens folk.

"I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem."

När tidningen Kotimaa prisar avfallet lyfter man fram en skrämmande bild från 2016. Där står den larmande hopen omgiven av sin ärkebiskop.

Vad sägs i 2 Moseboken 3:14?

"Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er."

Avfallet är verkligen skrämmande och helt uppenbart för den som har ögon att se med.

Nya testamentets första martyr Stefanus återger för folket hur de förnekade Mose: 

"Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 

Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

"Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 

Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."

I Uppenbarelseboken får Johannes se en sköka som kallas Babylon. Han såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 

På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod."

Mose och Elia fick vara med Jesus på det Heliga berget. De tre apostlarna fick se dem träda tillbaka för att ge rum åt Jesus. Och lärjungarna såg endast Jesus.

I Uppenbarelsebokens sju brev fördömer Jesus villfarelsen i församlingarna. Och han beskriver hur det i vissa uppstått Satans synagogor.  

Den sista församlingen uppmanades till omvändelse innan den blir utspydd ur Herrens mun. De lutherska folkkyrkorna har orsak att höra Jesu ord.

Den Jesus som ännu genom sitt ord tillrättavisar och säger: "Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Det blev tunga texter i dagboken idag. Jag avslutar med orden ur Johannes julevangelium:

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 

Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."

Snart får vi se honom då han när Guds tid är inne framträder ur molnen och lyser upp en av synden sargad och ödelagd jord.

Då när himmel och jord går under lämnar hans ord synligt. I himlen gläds man över det men i förtappelsen påminner orden om den frälsning som stod beredd, men som man inte ville ta emot då man knäböjde för vilddjuren och världens furste. I Eldsjön tröstar de tre ingen.

Men idag är Gud nådig och trofast. Idag hjälper Herren..