"Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld. I honom gläder sig vårt hjärta, vi förtröstar på hans heliga namn."
I två psaltarpsalmer väntar psalmdiktarna på Herren. Men vi finner att det finns glädje och frid under väntetiden. I den senare som är en bön i djupaste nöd är väntan mera intensiv.
"Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen."
Ett Guds barn förtröstar på Guds heliga namn och hoppas på hans ord. Då förstår vi att väntan aldrig är hopplös. Herren kommer lika säkert som morgonen efter natten.
Snart är det jul! Nedan bibelordet som saknades den 17. december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar