Heikki Jussila skriver i en sång om ett möte under jubelsång, ett möte på Oljeberget. Egentligen är det fascinerande, men också sant då det grundar sig på skriftens ord.
Profeten Sakarja, en av gamla testamentets martyrer ser Jesus stiga ner på Oljeberget eller Olivberget som det står i nyare översättningar.
"På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Olivberget ska klyvas mitt itu, från öster till väster, till en väldig dal.
Hälften av berget ska vika mot norr och andra hälften mot söder."
Han låg i en krubba i Betlehem ett tiotal km därifrån. Han sonade världens synd på Golgata. Han gästade i Betania invid Oljeberget där han också uppväckte Lasarus.
Och om jag förstått det rätt vilade han i klippgraven på samma område. Jag tror att Sakarjas profetia omfattar både Golgata, den tomma graven och hans segerrika återkomst.
Ett evigt sommarmöte som börjar i himlarymden och på Oljeberget varifrån han uppsteg. En evig himmelsk julglädje för Guds folk.
Världen kan ej se segerfanan vår. Otrons barn kan ej ana glädjen som vi får. Men vi skall en gång fira gudstjänst i den segrande skaran som kommer ur alla folk och stammar. Gravarna öppnas och Gud reser sin tron högt över en sargad jord.
Då är det en annorlunda jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar