Gustav skriver: Redan före världens grundläggning har Gud med sin son gjort förbund och överenskommit om släktets frälsning. I paradiset upptogs de fallna i detta förbund genom löftet om kvinnans säd som skulle söndertrampa Ormens huvud.
Alla som behöll tron på löftet har stått i detta Guds förbund. Av denna orsak fann Noak nåd för Herren. Gustav skriver att det var genom tron som Noak förde ett gudligt leverne.
Vi har alltså löftet från Gud om frälsning genom Jesus. Sedan ger också Gud tron, men den kan människan avfalla ifrån. Det hade Noas samtida gjort.
Jag citerar åter Gustav som skriver att Noak genom tron byggde altare och offrade tackoffer. När Gud kände doften slöt han förbund med Noa och hans säd och alla levande djur.
Gustav kallar detta andra förbund för ett stort och saligt förbund som gäller för både jordelivet och det tillkommande. Om tecknet för förbundet, alltså regnbågen skriver Gustav att tecknet är Jesus, Guds enfödde son som Gud satt till arvinge över allt och genom vilken Gud också skapat världen.
Jag sätter punkt här. Tänk att din och min frälsning är förankrad i Guds löften redan innan världens skapelse. Den är förankrad i Jesus. Om vi håller fast vid den tron får vi också fröjdas på den nya jorden.
Min fars farfar Anders fick under såningstiden 1926 läsa vad mors morfar Gustav skrev om Herren Jesus och Guds löften i honom.
Nog är Gud god. Han vill se oss alla i sin himmel. Ordet vittnar om det, Guds ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar