Varför är dagarna onda?

"Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda" skriver Paulus till efesierna. 

Gud är god, men dagarna är onda. 

Visst kan människan säga att allt är väl om än ondskan härjar. Profeten Amos skriver när han straffar folket för dess brist på gudsfruktan. "Ni skjuter ifrån er den onda dagen men låter våldet härska hos er. Ni vilar på divaner av elfenben och latar er på era bäddar. Ni äter lamm ur hjorden och kalvar från gödstallet."

Igår såg jag en adventskalender med bibelord ur profeten Jesajas bok. Det var förunderliga tröstens ord. Men det var inga ord skrivna från divaner av elfenben.

Enligt den kristna traditionen mötte Jesaja den onda dagen när han blev ihjälsågad under konung Manasses tid. Hebreerbrevets författare skriver.

"Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor.

Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet."

Jag tror att författaren här syftar på Jesaja då han talar om de som blev söndersågade. I Konungaboken läser vi om den onda kungen Manasse. 

"Dessutom spillde Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han förledde Juda med så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon."

Nog finns det fog för orden att dagarna är onda. Idag gråter vi över att naturen lider och över coronan som härjar. Men kanske vi också behöver gråta över att dagarna är onda för syndens och olydnadens skull. Kanske vi behöver gråta över att det egna hjärtat bildar osund och obiblisk pansarhud.

Men Jesaja tröstade Herrens folk. Guds son skulle slagen, förnedrad och böjd under korset gå till den dystra kulle där segerns sol ändå gick upp och strålade mäktigt.

Gud hade berättat något för profeten. Han hade fått se en godhet som inte var av den här världen. Därför kan han skriva;

"Trösta, trösta mitt folk!

säger er Gud.

Tala till Jerusalems hjärta

och förkunna för det

att dess vedermöda är slut,

att dess skuld är försonad,

och att det fått dubbelt igen

av Herrens hand

för alla sina synder."

Jesaja fick tala till Jerusalems hjärta, till det folk som begrät sin synd och skuld och längtade efter räddningen från ovan.

"Gräset vissnar,

blomman faller av,

men vår Guds ord består för evigt."

Sion, du glädjens budbärarinna,

stig upp på ett högt berg.

Jerusalem,

du glädjens budbärarinna,

höj din röst med kraft!

Höj den utan fruktan,

säg till Juda städer:

"Se er Gud!"

Ja, Herren Gud kommer med kraft,

hans arm visar sin makt.

Se, han har med sig sin lön,

hans segerbyte

går framför honom.

Han vallar sin hjord som en herde,

han samlar lammen i sina armar

och bär dem i sin famn.

Sakta för han moderfåren fram."