Under adventstiden har jag tänkt på Kristi vittnen, gamla testamentets heliga som vittnade om Frälsaren som skulle komma och apostlarna som vittnade om Jesus som kom och ännu komma skall.
Budskapet är det samma och då Anden ger ordet levande talar det mäktigt. Kristi vittnen vittnar om Jesus och inte om sig själva. Men visst kan vi bakom orden läsa in den egna kampen att som syndiga vittna om en helig Gud.
Jesaja fick se kungen Herren Sebaot. Han anger också tiden då han fick se Gud. Han beskriver hur en av Seraferna, de heliga brinnande änglarna kommer med glödande kol i handen, kol som han med en tång tagit från altaret.
Han beskriver hur ängeln vidrör hans mun och hans orena läppar. Han beskriver orden han hör.
"När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."
Jesaja fick se Guds härlighet. Han fick se det altare där Guds offerlamm slaktades för även dina och mina synder. Tänk att det också var i den himmelska världen, inte endast på kullen utanför Jerusalem, den heliga staden.
Jesaja görs redo för en lång tjänst som skulle sluta med att hans jordiska kropp sågas sönder.
Och Jesaja får höra Guds röst, han får frågan från den helige "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?"
Och Jesaja ger det löfte som endast Manasses såg kunde befria honom ifrån. Jesu vittnen går samma väg som sin frälsare, men de följer endast den banade vägen, de går endast i fotspåren efter honom som gick in i det allra heligaste och med sitt blod öppnade en ny och levande väg.
Jesaja frågade hur länge han skulle tjäna och han fick höra svaret: "Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar