Jag har hört om en stad ovan molnen, ovan jordiska dimhöljda länder. I år har det varit sällsynt grått och dimmigt väder i december. Det är inte många solstrålar som sluppit igenom töcknet.
Men författaren till den andliga sången har hört om den himmelska stadens soljusa stränder och vet att hon en gång skall vara där.
Åter en gång är det frågan om Jesus. Det är han som är vägen till Guds stad. När profeten Jesaja skriver om Sions, Guds stads kommande härlighet läser vi:
"Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig.
Se, mörker ska täcka jorden och töcken folken, men över dig ska Herren gå upp, hans härlighet ska uppenbaras över dig."
Vi lever i en värld där glädjen på ett märkligt sätt har skalats bort under nio märkliga månader. Men Gud tar hand om de sina, för glädjen i Herren är evig och sann.
Därför kan vi för Jesu skull frimodigt sjunga om den himmelska släkten, redan iklädd den snövita dräkten.
Gud är god. För Jesu skull får vi dagligen glädjas över all den nåd han ger oss, mitt i dimma och töcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar