Inte med jämmer

"Det ska man inte dröja vid under jämmer". Man skall högakta det. Timo Laato skriver att kyrkans färg är röd, färgad av martyrernas blod.

Gud kunde ha gjort annorlunda, åtminstone hade vi väl önskat det. Men Guds tankar är högre än våra tankar.

Medan julens budskap är söt som honung gör annandagens budskap att det svider i magen. När Gud genom ett allvarligare budskap vill flytta blicken mot kampen får vi högakta Guds rådslut.

Han gav oss hela bokrullen för att vi behöver den. 

På fjärde advent hade Helsingin Sanomat ett uppslag på två sidor, som inte handlade om Kristi evangelium, utan snarare  presenterades ett annat budskap.

En fälla hade gillrats och ärkebiskopen gick i den. När journalisten presenterade ett annat evangelium och kom med en annan Jesus tog Luoma emot det och kritiserade den bibel som Gud gett åt sitt folk.

I stället för att säga att jag känner inte den mannen, den falska och ideologiskt färgade versionen av Jesus förnekade han mer eller mindre den tro som de de forna heliga gett sitt liv för.

Människan är svag. Vänskap med världen och dess invecklade bokstavskombinationer är förödande. 

När Johannes ser Babylon och kvinnan som var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod blev han djupt förundrad.

Visst blir vi förvånade då kyrkliga ledare mer eller mindre avsäger sig apostlarnas tro. 

Julens budskap är vackert. Gud ger oss ett budskap som är lätt att ta emot. Vi får ta det med oss och gömma och begrunda det och leva av det då vi möter en tro där korset fattas, där Jesus inte skulle ha behövt dö för människans alla val och begär är vackra.

Jag är ledsen för ärkebiskopens skull. Elden där han ville värma sig är förödande och leder till fall.

Inte är du väl en som tror på det som apostlarna förkunnade? Nog tror du väl på Jesu kärleksbudskap? Sedan drar man fram falska vittnen. Så har fällan gillrats tidigare, så görs det idag.

Människan är svag. Vi behöver hela Bibeln. Vi behöver den Helige Ande som förklarar ordet och förhärligar skriftens Jesus.

Men Gud är god och min förlossare lever. I öknen vårdar han sina barn..

Högaktan och inte jämmer skriver Laato då han betraktar Jesu vittnens kamp. Jag försöker be för ärkebiskopen, men det är lättare att be för de stackare som blir förvillade. 

"Jerusalem, Jerusalem, du som stenar profeterna och förföljer dem som blir sända till dig". Vad tänkte Jesus på när han säger de orden i dagens evangelium?

Såg han Månne Stefanus? Såg han Saulus det utvalda redskapet som gillade den avrättning som skedde?

Jag vet inte, men vet att han ber för sina barn och för de som förföljer honom. I den bönen får vi stämma in..

Jerusalem, Jerusalem