Kanske vi ibland frestas att lägga tillägg till evangeliet då vi är rädd att budskapet skall missförstås. Förr talade man om nådetjyvar. Men Evangeliet är ändå helt och hållet Guds kraft. Han ser nog och vet samt tar ansvar för de som missbrukar nåden och trampar den under sina fötter. Evangeliet är alltså en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.
Aposteln skriver till Timoteus:Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste!
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken.
En morgon rusade en äldre man in på kontoret då vi hade ett arbetsmöte. Litet föraktfullt sade han- har ni bönemöte?
Senare ringde han och bad om ursäkt för hur han trampade in och var klumpig. Då först förstod jag att kommentaren var en pik avsedd för mig. Den gamle lider ibland av minnesluckor så jag tänkte att han faktiskt råddade.
Jag tänkte senare att är det kanske litet så Gud här i nådens tid ser på en stackare som inte inser att även han behöver Guds nåd. Han förlåter och manar på nytt, gång efter gång.
Nog är det så att bönemöten och sammankomster ofta föraktas här i tiden. Ändå bjuds evangeliet ut och helt fritt. Även för den som småler åt de samlingar som Guds folk har står nådens dörr ännu öppen.
Kristus kom till världen för att frälsa syndare. Må vi då som aposteln inse att även vi som predikar om Guds nåd själva behöver samma nåd. Då blir evangeliet verkligen fritt. Då går det ut över bygden och Herren Gud själv verkar så att det inte återvänder fåfängt.
Även under ett arbetsmöte har vi nog tid att skänka en suck till Gud. Således var det ingen förolämpning. Arbetsmötet blev ett bönemöte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar