I mina tankar finns ännu Guds ordet jag fick höra där vid den brusande floden. Vi behöver få nåden att inse syndafallets följder och dess fruktansvärda konsekvenser.
På samma sätt behöver vi få nåden att erfara Guds obeskrivliga godhet. Hans ofattbara kärlek till det fallna människosläktet och helt konkret hur god han är mot mig och vad han gör i Jesus Kristus.
Guds ord uppenbarar Guds helighet, hans storhet och hans majestät. Över floden fanns en hängbro där vår vandringsled förenade sig med den 80 km långa Karhunkierrosleden.
Vi mötte trötta vandrare med enorma ryggsäckar som begav sig ut på hängbron över floden. Nu gick vår rutt åt ett annat håll så vi behövde inte ge oss ut på den svajande bron. Det var jag glad över.
Mina tankar gick till Kristens resa och den blev Kristians resa. Jag fick se nåden. Den fasta och trygga handen, Guds väldiga arm som bär över den brolösa strömmen.
Det som en väldig Gud gör då han bereder en trygg och säker led genom den av syndafallet förändrade världen.
Främlingen som får del av det evangelium som Gud sänder ut över världen förändras. Han föds på nytt i Jesus Kristus. Han behöver inte gå över till den andra sidan på egna trötta och stapplande ben.
I Kristus Jesus är han redan i det goda landet. Bördan på ryggen, den tunga syndasäcken, syndafallets förbannelse lämnar vid korset och den nya skapelsen i Kristus ilar glatt mot den slutliga förvandlingens dag.
I tron ser jag förvandlingens och uppståndelsens härliga dag. Hoppet om den stora dagen ger nya krafter, nytt livsmod. Den brusande floden förvandlas till en lugn vik med klart vatten.
Når de trötta vandrarna sjön med det klara vattnet? Må Gud ge dem nåden att få spegla sig i livets vatten som är Guds ord. Må Gud låta dem finns Jesus i ordet. Då blir vandringen så ljuvlig för Gud gör allting nytt i Kristus Jesus.
"Dödens bojor bröt han och den ondes garn, ställde mig i nåden som ett fritt Guds barn"
Ställde mig i nåden som ett fritt Guds barn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar