Guds barn men inte syndfri

Bo Giertz skriver: Vi kallas inte nya människor därför att synden en gång för alla är definitivt borta ur våra liv. Den rör alltjämt på sig. Men med Kristus börjar ett nytt liv och det betyder en krigsförklaring mot den gamla människan.

Vidare skriver Giertz att man kan bedröva den gode Guds Ande. Det kan man genom exempelvis dåliga ord och Paulus använder då ett uttryck som betyder ruttna, skämda, illaluktande. Sånt skall man inte ta i sin mun.

Guds Ande som har tagit sin boning i oss är inseglet, sigillet på att vi verkligen är Guds barn och skall få uppleva den stora befrielsedagen när allt blir nytt.

Mina tankar går till den tid då Josua lett Guds folk in i Kaanans land. Visst fick de fira påsk där, men sedan blev det en kamp mot fiendefolken. Men den striden ledde en som varken tillhörde egendomsfolket eller fienderna.

Striden leddes av befälhavaren över Herrens här. Han som strider med Andens svärd och segrar när han lider. Vi kan inte till fullo förstå vad det innebär att vara i Kristus här på jorden.