Jag har funderat en del på uttrycket "nådens ordning" En man menade att jag bör predika om nådens ordning. Olika teologer och grupper har sin "färdiga modell". Jag tror inte riktigt att predikan utgående från dessa antaganden, modeller, eller rentav krav är till så stor välsignelse.
Jag vill nog tro så enkelt att det är predikan av Guds ord, med tyngdpunkten på vem Herren Jesus är som det handlar om. Ordet om Jesus, Guds Ord.
Petrus skriver i sitt första brev: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.
Jesus säger, den som inte blir född på nytt (född från ovan) kan inte se Guds rike. Då Nikodemus inte förstår hur det går till fortsätter Jesus: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.
Vidare, det som är född av Anden är ande. Senare kommer Jesus till det som vi kallar lilla bibeln, alltså att den som tror på Guds Son har evigt liv.
Visst, jag vet att det finns en nådens ordning. Vi predikar att människan blir frälst av nåd, genom tro, utan gärningar, för Kristi skull.
Den som tror får fortsätta att tro. Den som fallit i otro får omvända sig till Jesus och tro och följa honom.
Ordet Guds ord, evangelium som predikas i Kristi Kyrka föder, väcker och även förökar tro.
Så långt mina tankar den här gången..
Luther skriver visst så här: Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro, såsom han kallar, församlar, upplyser och helgar hela kristenheten på jorden.
Människan kan inte själv medverka till trons tändande, eftersom hon i sitt oomvända tillstånd är andligt död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar