Värme genom ordet

På vägen till himmelen är Guds ord vår ledstjärna. Guds ord ger också den värme och näring vi behöver för att tron inte skall slockna. Om trons lampa slocknar blir det kallt.

Ett hus har också en värmekälla. Om pannan stannar blir det småningom kallt. Då hjälper det inte att det finns olja. I morse då jag kom in i ett hus var det kallt.

Ingen var hemma, nu har pannan nog slocknat tänkte jag. Jag sökte brytaren och fann den. Inget hände ändå. Jag väntade en stund, men inget liv. Slutligen efter några besök började pannan gå och småningom började den också producera värme.

Gud har inte bråttom hörde jag i en predikan, innan jag körde. Han låter sitt ord bli utsått. I sinom tid bär det frukt och väcker tro, ger värme, liv och glädje.

Den onde däremot har bråttom, han vet att hans tid är kort, förkunnade samma lugna röst.

Det är nog sant måste jag konstatera. På morgonen råkade jag se några andra inlägg på Youtube. Predikanten hoppade, studsade och även ylade. Sedan skulle de som ville tro, be en frälsningsbön.

Det var en frampressad tro. Det mesta byggde på frampressade känslor och förkunnarens, ja även församlingens stora ego. Sedan när vinden blåste däröver var allt borta. Endast falskheten, sveken och de öppna såren lämnade kvar som bittra minnen.

Allt det falska, allt som bygger på människan faller efter en tid. Törne och tistel och motgångar kväver i sinom tid.

Men kvar finns ännu Herrens Nåd. Den stilla susningen. Predikan om förlåtelse för Kristi skull, i Jesu namn och blod. En frälsning grundad på Guds Ord, på försoningsverket på Golgata kors.

Gud har inte ändrat sig. Värdens synd är försonad. Ordet väcker tro, predikan väcker tro.

Det som är grundat på Herren Jesus och hans verk, det består. Ja även om det stormar. Även om värmen ibland känns långt borta.