Möta Jesus

Bo Giertz skriver i sin textförklaring om den lilla bokrullen (Upp 10 8-11) något om den judiska synen på maten och att äta. Johannes fick då se en bokrulle vara öppen och blev ombedd att äta den.

Medan vi i västvärlden håller ätandet som enbart en jordisk sak så är det för judarna ett Guds under, en del av skapelsens mysterium. Man inleder måltiden med bibelläsning och bön.

Man såg det som ett Guds under att genom maten få ta emot en del av Guds skapelse, något nytt till sitt liv som medför både kraft och styrka.

Mot den här bakgrunden säger Jesus att han är livets bröd. Det bröd som vi skall äta. Att äta bokrullen innebär då också att bokrullen blir en del av den som äter den. Att denne blir ett med budskapet i bokrullen. Ett med det budskap som han förväntas föra vidare.

Bokrullen smakade som honung. Det var bekant för judarna. Det som var nytt var att det uppkom smärta av ätandet.

Hesekiel hade tidigare fått samma budskap. Även Jeremia fick en liknande upplevelse.

Israels barn fick ta del av det nya landets goda. De fick äta dess frukter, men själva blev de inte den frukt som Herren tänkt. Guds land blev orenat och dess arvedel blev avskyvärd.

Endast Kristus var den goda frukten. Det bröd som leder till förvandling.

Nog är det en stor glädje att få möta Jesus i ordet. Det ger glädje och frid. Men det leder också till en bitter erfarenhet då människan får se vilken syndare hon är.

Ordet leder till Kristus och ordet för åter och åter ett Guds barn till Kristus. Synd byts mot nåd.

Men då Jesus rycks bort från ordet uteblir också välsignelsen. Då det som är synd och orätt välsignas blir det till förbannelse.

Men den som får dö med Kristus och stiga upp till ett nytt och evigt liv med honom förs in det goda landet som dryper av mjölk och honung.

En dag är även smärtan, syndens och olydnadens, ofullkomlighetens smärta borta. Vid livets älv växer träd som bär frukt varje månad och löven tjänar till läkedom för Herrens folk.