På glashavet ljuder sången. De som besegrat vilddjuret tackar Gud. Då ser Johannes en förunderlig syn: Templet i himlen, vittnesbördets tabernakel öppnades. Ut ur templet kommer kommer änglar, sju änglar med sju plågor.
Vi vet att Guds vrede över synden lades på Jesus. Han var offerlammet, det rena och oskyldiga som offrades för världens synder. Dag efter dag har budskapet om nåden och frälsningen basunerats ut, till sist högt uppe i himlarymden.
En dag är skaran fulltalig. Nåden stängs. Det finns inget hopp. Människan har förkastat sin nådetid. Det är slut. Djävulen har till sist märkt de sina med vilddjurets märke. Döden, den eviga är oundviklig. Ingen tid av nåd ges mera.
Inför den Heliga Guden kan nämligen ingen som förkastat Herren Jesus komma. Guds vrede över synden drabbar en dag de människor som förkastar Herren.
Slutstridens dag, Guds den Allsmäktiges stora dag kommer som en tjuv. Salig är då den som vakar och bevarar sina kläder.
Gud har i Herren Jesus iklätt oss rättfärdighetens kläder. Vi behöver endast bevara dem. Hålla dem i ära. Hålla oss nära Han som iklätt oss dem.
Endast i Lammets efterföljd vinns segern över vilddjuret. Vildjuret samlar ihop de förtappade till Guds dom. Det finns en likhet mellan de sju änglarna med vrede och mordängeln. Ingen kan bestå i liv när de drar ut med Guds vrede.
Ingen nåd till ånger ges mera. Ingen omvänder sig. Endast hån och hädelse hörs.
Himmelsk glädje blandas med isande allvar. Två olika domar utdelas. Evigt liv till de som befinns vara i Kristus. Evig förtappelse till de som förkastat honom.
Johannes syner är fulla av bildspråk. Bibeln ger aldrig löften att leva i otro. Ve den människa och den jord som vänder Gud ryggen. En dag vänder Gud ryggen till dem. Men för Guds folk börjar då en obeskrivlig glädje.
Redan här på jorden är en dag i Herrens gårdar, bättre än eljest tusen. Hur skall det då inte vara då dagar byts mot evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar