Kan du fatta det här i syndens land?

Medan sången ljöd i bakgrunden fick vi som avslutning på bibelhelgen fira Herrens Heliga Nattvard. "Fri från synden är Kristi brud". Under två dagar hade vi fått höra om Kristus. I nattvarden fick vi ännu del av hans kropp och hans blod.

I skriftetalet hade Herren Jesus ärende till oss. "Det har jag emot dig att du övergivit din första kärlek. Församlingen i Efesus hade uthålligt kämpat för tron. Men den första kärleken hade övergivits.

Långt före hade Kristus friköpt dem till sina barn. Kristus hade älskat dem med en evig kärlek. Den kärlek i vilken de var utvalda före världens grund, var den kärlek som skulle föra dem in i evigheten, som Kristi egna.

Efter ett långt liv i kamp mot synd, djävul och värld kan trons fokus flyttas bort från Kristi verk. Vänd om och gör dina första gärningar.

Mina tankar gick drygt 20 år tillbaka i tiden. Under ett vintermöte i Pedersöre kyrka gav Gud mig under predikan en förnimmelse av Kristi verk.

Kanske första gången efter barndomen fick jag då nåden att få känna att det är fullbordat. Kristi verk räcker.

Den kvällen var en förunderlig kväll. Det berodde inte på något i mig själv, inte att jag lyckats, inte att jag i bikten bekänt alla synder. Nej, endast det att Gud genom ordet förklarat Kristi kärlek till mig.

På dessa känslor kunde jag naturligtvis inte bygga. Men visst är det gott att ibland få förvissning om att trons ankare inte är i mitt eget hjärta utan i det Kristus gjort för min och hela världens skull.

Alla dessa år du får leva som Kristi efterföljare är en stor nåd. All kamp mot synden är en stor nåd. Att i hjärtat få känna förakt för villolära är en stor nåd, att predika om Kristus är nåd. Att få nåden att se att villolärares gärningar är fruktansvärda är stor nåd, ja det är även nåd att få hata de gärningarna (Nikolaiternas).

Men den nåd som bär hem är att Gud kallat dig i och i genom Jesus Kristus. Ja det är nåd att få omvända sig från allt eget, alla prestationer, all kamp, allt arbete som börjat skymma Guds kärlek i Herren Jesus.

Ibland, under korta små stunder får vi känna och fatta det här i syndens land. Det ger en längtan, en tacksamhet, ja även en ödmjukhet som inte är falsk. Gud ger reskost på vägen hem, manna från himmelen för dagar i öknen.

Ja var dag ny nåd, ny manna, ända tills vi äter av det nya landets säd.