I går kväll hajade jag till vid en fråga. Minstingen frågade när vi sökte Kyrkpressen. Varför har ni egentligen den där tidningen? Varför betalar ni för den?
Pojken hade tydligen märkt att föräldrarna ofta har varit kritiska till tidningens innehåll. Hur uppfattar ett barn sina föräldrars reaktioner?
I den vackra psalmen sjunger vi: Rummet som bär vår Herres Namn bör vi dock älska och ära. Har jag som pappa agerat ovist? Tyvärr kunde jag konstatera. Därför blev jag glad av frågan. Jag fick en chans att förklara något.
Hur kan vi överföra både vördnad för det kristna arvet som ännu finns i kyrkan och tillika lära barn att en del som kommer i Jesu namn är glupande ulvar?
Vi minns att Jesus drev ut dem som sålde i templet i Jerusalem. Ett bönens hus hade blivit ett rövarnäste. Det finns en helig vrede, som Jesus gav uttryck för. Profeten Sakarja profeterar i sista versen om upprättelsen för Herrens hus. "Ingen kanane (köpman) ska mera på den dagen finnas i Herren Sebaots hus"
Den fulla upprättelsen ser vi först vid Jesu återkomst. Tills dess borde vi lära oss att hålla tungan rätt i mun. Att tygla sin tunga hör också till det kristna livet. Ett liv som även innehåller kamp mot djävul och värld och att ej förblindas av högmod och flärd.
Den vita klädnaden genom Jesu blod, ger även till en daglig bättring mod. Och sedan hade vi en riktig god diskussion. Små pojkar ser och vet mera än du tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar