Moses och Lammets sång

" Måndagens vers ljöd: ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara". Idag har jag funderat på Moses sång. Den sång som Herren gav Mose innan han skulle dö. Herren hade ännu ett sista budskap till sin tjänare Mose.

Herren bad Mose kalla på Josua, han skulle insättas av Herren i sitt ämbete. Mose gick då och ställde sig med Josua i uppenbarelsetältet. Herren visade sig i tältet i en molnpelare, som blev stående vid ingången till tältet.

Herren ger Mose och Josua en sång. En sång som skall bli ett vittne för Herren mot Israels barn. Och Mose skrev ner sången. En uppmaning att ge ära åt vår store Gud, han som är klippan.

Men Israel övergav klippan, den Gud som skapat honom. Han föraktade sin frälsnings klippa. Gud sade, jag skall dölja mitt ansikte för dem. Jag skall se vilket slut de får.

Men en sång om upprättelse, om Kristus.
"Jubla ni hednafolk, tillsammans med Hans folk, för han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt folk, sitt land."

Och Gud själv begraver Mose. Han vilar hos Gud, i ett bättre land än det land dit han inte fick komma. Tillsammans med  Elia och Jesus visar han sig för lärjungarna.

Som en dröm tar tiden slut. Sju änglar, sju skålar, Guds vrede når sin fullbordan..

Men på ett glashav blandat med eld står en skara som besegrat vilddjuret, dess bild, dess namns tal. I händerna har de Guds harpor (givna av Gud, av Nåd). De sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång.

En förunderlig dag skall vi sjunga sången. Den dag då hjärtat får sin skatt, den himmelska glädjen. Mäktigt ljuder sången genom himlarymden.

Sången om Kristus lär vi oss här på jorden. Där hemma kan vi den. Han gav oss här nere en ny sång, sången om Lammet. Moses och Lammets sång.