Guds tid

Jag lämnade att tänka på att tiden är skapad av Gud. Han har insatt den för att utmärka dagar och år, tider och stunder. Livet på jorden både för enskilda och mänskligheten tar slut den dag då tid inte mera ges.

Så därför finns det ingen morgondag om den inte ges av Gud. Mina tankar gick till hösten 2016. En tid då Guds ord ofta förde mina tankar bortom tidens gräns.

Under vissa perioder ser Gud det för gott att påminna om jordlivets ovaraktighet. Han lyfter blicken mot det som kommer efter tidens slut. Varför vet endast Gud, men Guds ord talar ofta om idag, idag då du hör Herrens röst.

Jag hittade en skrivelse från årets slut, december 2016.

- - -

Ett nådens år går mot sitt slut. Klockan tickar.. Vad väntar bortom årets, tidens slut?

Jag har en klocka som jag fått av mina svärföräldrar. Eftersom jag skulle hålla en andakt igår kväll så satte jag den på armen. Jag tog fram bibeln och läste texten jag tänkt på. Jag tittade på klockan, den var 17.25.

Jag satt en stund och tänkte igenom det budskap som jag upplevde att Gud gett för den kvällen. Eftersom det var en julfest fanns det ett specifierat önskemål om en andakt på cirka 20 minuter.

Tiden gick. Jag tittade på klockan. Hur länge kunde det ta att gå igenom den texten och dess innehåll? Klockan var ännu 17.25. Den hade stannat. Batteriet hade tagit slut.

Tiden tar slut. Himmel och jord förgås en gång. Guds ord består. Löftena består. De uppfylls en gång.

Ordet för den här tiden. Löftena för den här tiden. De är eviga. Löftena som gavs till Abraham, till profeterna. De gäller idag. De gäller i evighet.

Vad väntar nästa år? Det vet jag inte. Men jag vet att Jesus är med mig. Jag vet att jag är på den plats som Gud tänkt för mig.

Med Jesus här i tiden. Eller med Jesus i Evigheten. Samma Jesus. Tiden går. Den går fastän klockan stannar.

Det väntar någonting stort där borta. Bortom tiden.

Jesus förändras inte, men jag förändras en gång. Jag får se Honom i en annan värld. Med mina naturliga, men förnyade ögon.

Året tar slut. Förväntan finns inför det nya. Jesus är ju där. Honom har jag inte ännu sett. Men jag ser honom en dag.

Den gamle Simeon väntade. Anden hade berättat för honom att han skall få se Jesus. Han väntade, Jesus bars fram. Han såg honom. Han tog honom i sina armar.

Tiden stannar. Jesus är där. Simeon har frid. Han fick se. Han såg. Han trodde.

Jag tror. Jag ser honom i Anden. Jag ser honom i fjärran, bortom tiden, i Evigheten.

Förväntan. Förvissning. Klockan tickar. Gud vet hur länge. Tiden tar slut. Evigheten börjar.

När? Då Gud vill! Han är god. Han vet när. Jag vet endast att hans vilja ser. Löftena håller. Jesus sade: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Han kan inte ljuga. Han är Gud, min Gud.