Långt bortom rymder vida

1. Långt bortom rymder vida,

längre än solar går,

högre än stjärnor tindrar

den bedjandes suckar når.

Anden från stoftets världar

lyfter sitt vingepar,

klappar på himlaporten

och söker sitt hem, sin Far.

2. Trång är all världen vida,

hjälplös var jordisk vän.

Själen får ro och fäste

allena i himmelen.

Mörkaste natt skall ljusna,

bittraste kval få ro,

lär du dig blott att vandra

på bönernas himlabro.

3. Ringaste barn, som beder,

lever oändligt tryggt,

mäktar långt mer än hjälten,

som starkaste fästen byggt.

Måtte vi aldrig glömma,

var vi i världen går,

att till Guds eget hjärta,

den bedjandes suckar når.

Text: Augusta C. Lönborg, 1862–1900

Musik: Julius Dahlöf, 1871–1913