Moses är där!

Som liten var jag ledsen över Moses hårda öde. Han var en mycket ödmjuk man. Han var utvald av Gud till att leda folket till Kaanans land, men han fick själv inte komma ditin. Från berget Nebo fick han skåda in i det utlovade landet, men han fick aldrig sätta sin fot där.

För ett enda misstags skull. I allt var han lydig Gud efter sin kallelse, förutom att han tvärtemot Guds befallning slog klippan. Sådan är lagens väg. Felar du i något, så är du skyldig i allt.

Men Moses hade en ledare i sitt uppdrag. Kristus var den som gick före och för Kristi skull blev Mose frälst. Han fick komma in i det himmelska Kaanan. Bibeln vittnar mäktigt om hur Mose och Elia fick diskutera med Herren Jesus där på det heliga berget.

Stunden var då kommen. Jesus skulle uppfylla det sista som lagen och profeterna vittnat om. Han skulle dö försoningsdöden och han skulle uppstå till vår rättfärdighet. Ja även för Moses skull. Mose fick se honom som han trodde och förlitade sig på. Han som inte var bristfällig och förstörd av syndafallet.

Herren Jesus, vägen, sanningen och livet.