Det finns stunder då arbetet stannar upp. Då det är tid att stanna, att stilla sig och tacka Gud för livets gåva.
Farfar får tacka Gud!
De orden fick jag skriva ner igår, dagen då jag av Guds nåd fick bli farfar.
På kvällen fick vi vara samlade runt Guds ord och Romarbrevet 4-6.
I ordet finner vi Guds ofattbara kärlek. En kärlek vi aldrig förtjänat, men som han ger i sin nåd. En kärlek vi får ta emot i tro som hans nådebarn. Aposteln skriver:
"För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.
Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?
För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?
Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen."
Vi får glädja oss i Gud redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar