Stora och små

"Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.

Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok."

Är det inte en förunderlig syn. Himmel och jord finns inte mer. Gud har förgjort dem. Människans hem, den av Gud skapade jorden finns inte mera.

Men någonstans, Gud vet var, står en stor vit tron. Inför den står människors barn, stora och små. 

Böcker öppnas. Människans livsverk rannsakas. Jag undrar vem som öppnar de böckerna. Vem läser hurudant mitt livsverk var?

Det behöver jag inte veta. Men jag vet vem som håller i livets bok. Det gör Jesus min Frälsare.

Jag vill vara en av de små, där inför tronen. Jag vill fästa blicken på Jesus, han som har den stora boken, livets bok.

I sitt ord vittnar han om att mitt namn står skrivet där. Därför är jag förtröstad. Det är gott att få vara liten då Jesus är så stor.

De får dricka ur strömmen som går från Guds tron. Därefter plågar inte törsten mera..