"De kristna har sitt rätta hemland i det himmelska riket, det eviga livet hos Gud. Samtidigt är de medlemmar i det världsliga samhället och har ansvar för det." (Utdrag ur kyrkoårskalendern)
En ny arbetsvecka börjar. Vad den för med sig vet endast Gud.
Världen går sin gilla gång. Förödande krig rasar på flera ställen i vår värld. Vi lever i en värld som är kraftigt delad, även i våra trakter.
Under veckan stannade jag vid macken i Lillby och åt en smörgås. Gubbarna som var samlade till "gubbdagis" var samlade som de brukar i ett rum som var delvis avskilt.
Jag tror att medelåldern var något över 70 år. Men sällan hör man sådant tal, där över hälften av orden är kraftiga svordomar.
Nu menar jag inte att purmobor är mera ogudaktiga än annat folk. Men han som ledde diskussionen den dagen hade ett behov av att krydda sitt tal genom att ständigt nämna djävulen vid namn.
Jag led med gubbarna i det bortre rummet. Det är inget värdigt sätt att tillbringa sina sista dagar, timmar, år.
Evangelisten Johannes skriver: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.
Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.
Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas."
Gud älskar ännu världens folk. Han älskar gubben med det fula språket. Även för honom finns en väg till frälsning och Jesus är den vägen.
Medan jag åt min smörgås läste jag något ur bibeln. Och jag tänkte. Hur kan man nå gamla ledsna och ilskna gubbar med budskapet om Jesus.
Borde man ha ha några bibelkort i fickan? Tänk om man kunde lämna någon vers åt dem. Tänk om ordet om Jesus ändå var det som de saknade.
Tänk om det blir för sent.
Må Gud ge oss vishet. Också vishet att möta vilsna gubbar. Vi får be för stackaren som prisade djävulen. Tänk om han skulle få möta Jesus och få sin synd förlåten.
Tänk om hans ögon skulle få se hemlandet i himlen..
(Söndagen den 14.10.2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar