För exakt ett år sedan sjöng jag med mina vänner vid Jordan. "Skall vi alla en gång mötas bortom Jordanflodens brus och med alla frälstas skara evigt bo i fridens hus? Mötas vi, mötas vi på den andra sidan floden? Får vi mötas bortom floden, dit ej några stormar når?"
Vi hade lämnat Jerusalem, staden med dess brus. Vi hade besökt Jeriko och var på väg mot Döda havet. Det var 38 grader varmt.
På eftermiddagen kom vi fram till Tiberias och de sköna landskapen runt sjön där Jesus verkade.
Ett år har gått. En längtan finns kvar. En längtan som når ännu längre än Jordanfloden med dess bruna vatten. Längre än Gennesarets klara och friska vatten.
Landet där Jesus är. Landet dit vännerna farit. Vi sjunger om det i sången:
"Får vi möta Herren Kristus när han hämtar hem sin brud, får vi slutas i hans armar och för evigt lova Gud?"
Ibland blir längtan så stark här i syndens och sorgernas land.
Det himmelska Kanaan. Dess sköna stränder. Där får Jesu vänner en gång fröjdas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar