Orden är Jesu egna och riktade till hans egna. Jesus sitter ännu på Oljeberget. Han har talat om straffets tid och vredesdomen som skall gå över hans eget folk.
Jag har fått tugga litet på ordet idag. På att Gud är god och inget mörker finns i honom. Naturligtvis tvivlar jag inte på det.
Men då människan säger nej till Jesus. När hon vänder Gud ryggen mister hon livet. Hon går in i ett mörker, ett mörker som för många blir evigt.
Straffets tid och vredesdomen. Det finns en punkt när ingen återvändo mera finns. Gud allena vet var, när och hur det sker.
Straffets tid och vredesdomen är något som Gud friköpt varje människa ifrån. Jesus tog straffet. Vreden över synden lades på Honom. Gud själv bar dem båda.
Men utanför Guds nåd, bortom Jesus finns syndens mörker.
Gud tvingar ingen. Han kallar. Han kallar med en himmelsk gudomlig kärlek. Vi kan inte till fullo fatta hans godhet och nåd.
Jesu ord säger oss något: "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte."
Ni ville inte..
Vi får gråta över sorgen, nöden och döden. Över grymhet och våld. Men vi får gråta ut i Jesu famn och blicka uppåt, mot Lammet, hemåt, mot Gud.
Gud, han är i sanning god! Men här på jorden råder sorg och död..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar