En varning från himlen

Vi lever i allvarliga tider. Ser vi hur allvarligt det är eller sover vi? 

I Hebreerbrevet 12 läser vi:

"Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 

"Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.

Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå."

Hör vi varningen från himlen eller är vi så förhärdade att vi inte ser vad tiden lider. 

Igår blev jag sängliggande en tid på grund av ögonproblem och fick sätta arbetet åt sidan. Jag fick inte använda ögonen, men nog lyssna. Det var kanske hälsosamt att bli tagen till sidan en stund.

Vi lever i ett sådant mediebrus i vår tid att vi kanske inte mera förmår höra varningen från himlen. 

För mig var det gott att få ligga några timmar och lyssna, lyssna på norska den här gången. 

Orden av Herrens tjänare som redan ett tiotal år vilat i mullen skakade nog mig litet. Inte hans ord, utan det Guds ord som han predikade. 

Känner vi himlens skakningar, de små lätta som vi får höra i den tid som nu är. Andens stilla röst som manar till uthållighet, bön och vakande.

Hebreerbrevets författare talar om den stora skakningen som kommer en gång. "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå." Orden är Jesu ord. Det är han som talar från himlen genom sitt eget ord.