Ginstbusken

I Konungaboken läser vi om Elia. Hur han missmodig satte sig under en ginstbuske. Jag vet inte riktigt vad det är för en buske, men ordet om profetens kamp vill jag läsa om.

"När han fick höra detta steg han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och där lämnade han kvar sin tjänare. 

Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: "Nu är det nog, Herre. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder."

Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och ät!" 

Han såg upp, och se, vid hans huvud fanns ett bröd, som var bakat på glödande stenar, och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 

Men Herrens ängel rörde på nytt vid honom, för andra gången, och sade: "Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig." 

Då steg han upp och åt och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb."

Profeten Elia var stundom buren av en väldig kraft. Ensam stred han mot Baals profeter, men han såg kanske inte att det var Gud själv som stred.

Elia var i sanning inte bättre än sina fäder, men ända hämtade vagnar av eld honom till himlen. Då behövde inte Elia tala mera. Elisa däremot fick ropa: "Min Herre och min Gud!"