Att nå målet

Hebreerbrevets 11 kapitel slutar vid målet, att nå målet.

Guds ord vittnar om de mödor som dessa trosvittnen måste utstå. Men under mödans dagar förtröstade de på Gud.

Mose hade sin blick riktad på lönen. Trons vittnen längtade till ett bättre land, till det himmelska. 

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

Och nu vittnar Guds ord om att tillsammans med oss skall de nå målet:

"Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet."

Mot detta mål jagar ännu Guds folk. I vandringssången sjunger vi: "Kom nu, broder och syster i Herren, kom, låt oss påskynda vår gång! Se, målet det vinkar i fjärran, nu stämmer vi upp en sång. Vi har inte tid till att kivas på vägen till fridens hem, vi borde ju bara nu livas då vi är i Kristus en lem."

Tänk att vi en gång, kanske snart är vid målet och vi får se Honom som vi trodde på. Tänk att få möta Jesu, vara hemma hos Gud mitt i den stora skaran från alla folk och tungomål, från alla tider..