Den himmelska världen

"Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus." (Efesierbrevet 2)

Gud har redan uppväckt oss med Jesus sin son. Han har friköpt oss från den eviga döden. Gud har lyftat in oss i den himmelska världen. Tänk att vi redan nu får dela tron med apostlar och patriarker. Med dem som redan befinner sig i den segrande skaran

Inlyftade i den himmelska världen får vi sluta vår ögon till nattens vila. Om det kommer en morgondag får vi börja den i den himmelska världen.

Vi får tacka Gud för vad han visade Aposteln Paulus. Vi får dela orden med varandra och förundras över hur ljuvlig är Herren är..

Era hjärtans ögon

"Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam."

Aposteln skriver till efesierna om sin bön att deras hjärtan skall bli upplysta. Ordagrant översatt talar aposteln om "ert hjärtas ögon".

Vad är det som hjärtats ögon borde få se? Jo vilket hopp Gud har kallat oss till. I anden har jag anat något om det hoppets storhet, då jag tänkt på två kommande andaktstillfällen på två olika julfester nu i advent.

Både söndagsskolbarn och pensionärer har del i samma hopp tänker jag. Aposteln talar om ett arv som kristna har del i tack vare tron på Jesus. Vidare vittnar han om Guds makt i dem som tror. Guds väldiga kraft är verksam i de som tror på Jesus.

I morse nämnde jag orden i första versen i Niilo Tuomenoksas sång som Dage Holmborg översatt. I sista versen skriver han: "du bär mig dag från dag, slösar med dina gåvor varhelst jag tröstlös går. Ordet ger kraft och ledning till dess jag målet når."

Här i dagboken tänker jag nu på hur den här dagen skulle ha varit, om jag inte skulle ha haft tron på Jesus. Inte skulle det ha funnits mycket att skriva ner.

I dagens lösen säger Jesus: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."

Tack gode Gud för att du öppnar hjärtats ögon så att vi ser vad vi äger i Jesus Kristus..

Visheten kallar till bot

I Ordspråksbokens första kapitel finner vi ett mäktigt och kallande Guds ord:

"Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras.

I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord: "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?

Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.

Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.

Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er, när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er.

Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta Herren, eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar, därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.

Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."

Vi finner ett tveeggat Guds ord som visar hur synden och acceptans av synd och orätt förleder. Dårarnas sorglöshet förgöra dem predikar Visheten.

Men den som hör Vishetens röst får bo i trygghet..

I Kristus - trots svaghet och brister

"Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut." (Efesierbrevet 1)

Det är en glädje att få börja dagen med att läsa apostelns ord. Paulus vittnar om att vi är utvalda i Kristus Jesus. Genom tron på Jesus upptas vi som Guds barn. Guds barn är heliga och fläckfria i Guds ögon för Jesu skull.

Här nere känner vi oss inte heliga och fläckfria då synden ännu bor i oss. Men vi vet att Guds ord inte ljuger och att Paulus talar Guds ord.

Här om dagen hörde jag en vacker melodi. Jag kände igen sången först då jag hörde orden. "Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand."

Fastän vi är Guds utvalda barn och tror på Jesus bor synden ännu i oss i den gamla delen. Det är som sångaren skriver. Den delen blir inte bättre. Men som Guds barn genom tron på Jesus får vi vandra i förlåtelsen. Synden byts mot nåd.

Ett Guds barn kan inte sluta fred med synden, den egna synden. Eller skulle vi vilja göra det? Ja den dragningen och lockelsen att acceptera synden finns nog också. Men Guds ord avslöjar det som fel, som en felaktig väg.

För länge sedan då vi bodde i Helsingfors deltog vi någon gång i gudstjänsten i Paavalin kirkko. Nu på söndagen sände YLE  tv- gudstjänsten därifrån. 

Det var en märklig tillställning som började med smickrande ord och slutade med en sambakarneval genom kyrkan. Någon kallade det för ett spektakel. Kanske man kan tala om en styggelse. Liturgen var bestört över kritiken, medan någon var glad över att bönen om syndernas förlåtelse tonats ner.

Vi behöver inte peka finger och ingen kan heller slå sig för bröstet, för synden bor i oss alla. Men vi får väl nog konstatera att det knappast var en gudstjänst i enlighet med Guds vilja. Jag tror nog att det var ett medvetet val att bryta mot kristna normer om hur en gudstjänst kan formas och firas.

Bibelns berättelser och kyrkohistorien vittnar om tider av avfall då man upphöjer synd och tar in främmande seder. Stefanus vittnar därom i sitt avskedstal: "Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."

Vi lever i en tid av avfall och får nog be om väckelse. Olika väckelser har alltid haft sin början i syndanöd. Människor har kommit till insikt om sin egen synd. Man har fått nåden att bekänna och begråta sina synder och fått komma till Guds barns härliga frihet. Gud har förnyat sin kyrka genom sitt eget ord, som den Helige Ande levandegjort.

Paulus skriver ännu i Efesierbrevets första kapitel. " I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 

I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 

I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas."

Må Gud ge oss nåden att vi som enskilda och  församling inte bedrövar den Helige Ande..

 

Adventskläderna

Adventstidens budskap och den bild som texterna ger av Jesus är unik. Där finner vi konungen som kommer i ödmjukhet "Din konung kommer i ödmjukhet"

Sen vänds blicken mot återkomsten i härlighet "Din konung kommer i härlighet." På tredje advent träder Johannes, bättringspredikanten in "Bered väg för konungen"

Jag får nu orsak att stanna en stund inför den tredje aspekten innan finalen kommer den fjärde advent "Herrens födelse är nära."

När jag betraktar de olika temana inser jag att det endast är temat för den andra advent, återkomsten i härlighet som återstår. Den kommer alla människor att få se. Då är alla med. Ingen endaste missar det tillfället.

Egentligen är det fantastiskt. Vi vet inte var vi befinner oss den dagen, men vi kommer att vara med. Den dagen prövas vårt liv. Svaret får vi strax då den kommer. Möter vi den dagen med glädje eller förfäran.

Vi skall se vad texterna säger om den dagen som förändrar hela universum. "Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Evangelietexten för andra advent avslutas med orden: "Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Hur bemöter du det budskapet? Jag förundras faktiskt över Jesu ord. När jag minst väntar att Jesus skall komma så då kommer han. 

Ingen hinner byta kläder. Ingen hinner kamma håret eller borsta dammet av sig. Vi förstår att det är en dag som vi skall vänta iklädda Kristi rättfärdighetsklädnad. Den som vävdes på Golgata.

Den klädnaden är hel och ren. Den är den enda rätta klädnaden som vi kan vänta konungens ankomst i. 

I sången sjunger vi: "O Gud, min Gud, vad jag är glad! En dräkt jag fått av dig, som passar för den nya stad dit du har kallat mig.

Jag kan ej nog betrakta den och fröjdas åt den, ty hur ofta jag än ser på den så är den lika ny.

Den har ej brister eller fel, ej minsta fläck finns där. Den gör mig ren, rättfärdig, hel, hur oren än jag är.

Den är mig nog till salighet, den är tillräckligt god. Den är Guds Sons rättfärdighet och köptes med hans blod."

Tänk att vi får fira advent i sådana festkläder. Tänk vilken gåva Gud gett oss. 

Ett glatt budskap från Jerusalem

"Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem." (Lukas 24)

Jesus uppstod till vår rättfärdighet. Jag skrev i dagboken igår: "Jag tänker så att när Jesus gett sitt liv för att sona vår syndaskuld är hans uppdrag på nåt vis över. Fadern griper sedan in och uppväcker sin rättfärdige son från döden."

Endast Gud kan uppväcka från de döda.

Om Jesus inte skulle ha uppstått skulle vår tro vara fåfäng. Jesus uppstod. Gud uppväckte sin son och det skedde till vår rättfärdighet. Vid den tomma graven öppnas en ny dimension. Skrifterna uppfylls.

Omvändelse och syndernas förlåtelse förkunnas i Jesu namn. Julens evangelium får sin uppståndelsedimension.

Och verket är inte över. Jesus stiger upp till himlen och änglarna vittnar om att han kommer tillbaka. Mitt mellan dessa två himmelsfärder lever nu du och jag.

Jesus lever och vi lever i tro på honom. Följande skede är att tron byts i åskadan. Det sker då Jesus kommer tillbaka.

Tänk att få vara med!

Tänk att få vara med i Guds rikes segertåg. I det riket finns det en plats även för dig och mig. Kanske den platsen ibland är där vid utgången, när Guds folk samlas för att fira Gudstjänst.

Kanske krafterna avtagit så du firar Gudstjänst hemma. Du kan vara så trött att du somnar mitt i Gudstjänsten, men du är inne i Guds rike och av nåd får du vara med.

Du har kanske inte riktigt märkt att det redan är advent, då den ödmjuke konungen plötsligt rider in i ditt hjärta och håller måltid med dig.

Vi hörde igår kväll om den sista tidens församling, där Jesus står vid dörren och knackar. Vi hörde hur han kommer in, när någon hör hans milda röst. Han går in till denne och håller måltid med honom / henne. 

I Gud rike får du hålla måltid med Jesus. I Guds rike är måltidsgemenskapen fullkomlig. Fastän du inte skulle ha någon vid din sida äger du allt.

Sådan är han vår Herre Jesus..

"Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!"

I Guds rike

"Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade på Guds rike." (Lukas 23)

Evangelisteten Markus skriver också om hur denne Josef väntade på Guds rike: " Han var en ansedd rådsherre som också väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp."

Josef var en rik man som också nämns i Jesajas profetia om Jesus. "Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun." (Jesaja 53:9)

Vi vet inte så mycket om Josefs tro när han ger den döde Jesus en "sista tjänst". Antagligen kunde inte Josef tro att Jesus snart skulle uppstå. Men Josef väntade på Guds rike och jag tror att han trodde när han sedan får möta den uppståndne.

Den tro som Gud ger bär ända fram då vi låter tron vara Guds. Hur vet vi då att tron är Guds egen? Jo, då den får vara grundad på Guds ord. 

Jag tror att vi behöver hela Guds ord. Inte på så vis att vi nödvändigtvis kan ta allt till oss, men på så vis att vi inte förkastar ordet. 

Vi möter nog Guds ord som vi har svårt att förstå, som den Helige Ande inte riktigt förklarar för oss och då får vi som Luther säger lyfta på hatten och gå vidare.

När vi lyfter på hatten visar vi vår vördnad för Guds ord. Vi vill inte trampa det under våra fötter utan erkänner det som Guds ord.

Josef väntade på Guds rike. Det får vi också göra nu då vi gått in i adventstiden. Vi väntar på att fira vår frälsares födelsefest. Guds Son som kom hit till jorden för att dö. 

Jag tänker så att när Jesus gett sitt liv för att sona vår syndaskuld är hans uppdrag på nåt vis över. Fadern griper in och uppväcker sin rättfärdige son från döden. 

Vi vet att döden inte kunde hålla Jesus. Men han var död och helgade graven till en viloplats. När ett Guds barn i förtröstan på Jesus drar sin sista suck tar Gud över. För Jesu skull kan döden inte hålla en Jesu egen. Ordet vittnar om att Jesus är uppståndelsen och livet.

Vi förstår att genom tron på Jesus äger vi allt. Vi har av nåd fått komma in i Guds rike. Då skall vi också få möta uppståndelsens härliga morgon.

Här i Guds rike får vi lära oss att Gud tar över. Han ger oss tron som vi behöver. Han ger oss kraft att härda ut och han råder över frälsningen vid vägens slut.

Här får vi sjunga vår Hosiannasång. Här i Guds rike där Gud tagit över och där Gud regerar. 

Tack gode Gud att vi får vila i dina milda och goda händer..

Du är också en av dem (2)

 "Upp mitt arma, sorgsna hjärta! Du är också en av dem som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem, fri från synden, fri från synden skåda Guds Jerusalem." (Sions sånger 320, vers 5)

När jag läste om den andra tjänstekvinnans igenkännande av Petrus kom jag att tänka på sångens ord: Du är också en av dem. En som för Jesu död och smärta får komma lyckligt hem.

Du är också en av dem. Nu har vi lättare att med jubel svara. Ja jag vill vara en Jesu vän för det finns inget annat bot mot synden än Jesu försoningsblod. Vi behöver få del av det blodiga evangeliet. 

Vi inser att vi inte har något eget att komma med. Må vi få samma frimodighet och samma insikt som mannen på Sumatra som bekände att han tror att Jesus försonat hans synder. 

Ja vad betyder det att Jesus försonat alla synder, all ofullkomlighet, all feghet, all ljumhet, även förnekelser och svaghet att bekänna tron.

Det betyder att vi får tacka Gud för att han i Jesus Kristus gjort allt. Om vårt hjärta får nåden att inse det, så tror jag att vi med glädje bekänner Jesus.

Ja, Jag är en av dem som behöver Jesus. Jag vill aldrig släppa taget då han funnit mig och vill vara min försonare och vän..

Du är också en av dem!

"Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." (Lukas 22:58)

Petrus befinner sig på översteprästens gård och blir igenkänd som en Jesu vän, men han förnekar att han känner Jesus. "Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!"

Jag tror att många av oss har upplevt att det är svårt att bekänna sig vara en Jesu efterföljare då tron och Jesus blir skymfad. Då håller vi gärna en låg profil.

Varför är det så? Det borde ju inte vara så. Jesus klarar sig nog fastän han inte blir försvarad av dig och mig. Men skulle det inte vara bra för de som skymfar Jesus om de fick höra att någon bekänner den föraktade Jesus som sin Frälsare. Kanske deras ögon skulle öppnas och de skulle få en längtan att lära känna denne Jesus.

På den yttersta dagen är det inte gott att ha förkastat Jesus, om man än här i världen kan höja sin status genom att förakta Jesus. 

Jag tror att vi alla mer eller mindre måste erkänna att vi är olycksbröder med Petrus. Vi behöver en kärlekens blick från Jesus och en förnyad kallelse att följa honom.

Du är också en av dem. Vi borde tacka Gud om vi blir igenkända som en Jesu efterföljare. Jo jag följer Jesus. Han är min frälsare. Följ du också honom!

Förtrösta på nåden hos Jesus!

I dagens psaltarpsalm (147)  läser vi om hur det frusna smälter. Hur Herren gläds över de som tar sin tillflykt till nåden. Tänk om vi idag skulle kunna se hur Herren gläds. Om vi i anden får se något av glädjen hos Gud fylls vi av sommarens värme. Vi upplivas av Andens ljumma vindar..

" Herren har sin glädje i dem som vördar honom, som hoppas på hans nåd. Jerusalem, prisa Herren, Sion, lova din Gud! Han stärker bommarna för dina portar, han välsignar dina barn i dig.

Han ger dina gränser fred, han mättar dig med bästa vete. Han sänder sitt budskap till jorden, hans ord går ut med hast.

Han låter snö falla som ull, sprider rimfrost som aska. Han kastar sitt hagel som smulor. Vem kan bestå inför hans köld?

Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnet strömmar."

(Septembermorgon på Island)

Sänd din hjälpare till mig!

Sänd din hjälpare till mig! En kort bön i sions sång nr 307. Orden är skrivna av Vilho Rantanen 1944. Om jag förstod rätt så fungerade han som fältpräst vid den tiden.

Varje människa har en historia. Så är det också med predikanten och sångdiktaren Vilho Rantanen. Hans livshistoria på Wikipedia var intressant läsning.

Under de tre sista åren av sitt liv var Viho sängliggande. Sonsonen Raimo fungerade som farfaderns sekreterare. Vilho sade vad han skulle skriva. Den sista skrivelsen hette "Silmävoidetta". 

Vilho Rantasen hade då endast två saker kvar som orkade intressera honom: den nya bastun vid stugan i Muurame och en viktigare sak, vad ser jag bortom tidens gräns. Bastun såg han aldrig. Den 7. juli 1978 fick han svar på sin senare fråga.

När hans ögon öppnas ser han vad ögat inte kan se. Jag är övertygad om att Jesus som han förtröstade på var med i den sista kampen.

1944 skriver han profetiskt om den stunden: "Jesus, kom du och hjälp mig även när dödsstundens vågsvall sist slår över kämpen som dödstrött i båten vill få all sin synd här förlåten och din nåd blott litar på!

Vilho Rantanen och Elis Sjövall som översatte sången till svenska är sedan länge hemma hos Herren. Jag vet inte om de kände varandra, men tron på Jesus förenade dem.

Om hjälparen, den Helige Ande kunde vi skriva mycket, han fäster vår blick på Herren Jesus och i mörker och kyla strålar ett ljus så underbart..

Sångdiktaren Vilho Rantanen, vars sånger ännu ljuder. (Bilden från Wikipedia)

Glädje i Advent

Jag läste Lukas 21 redan igår och på nytt nu idag. Det är ett allvarligt och ganska tungt kapitel. På något sätt är ordet lik november mörkret. Men där finns ändå uppmaningen till glädje. "så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Jesus säger också: "Genom att stå fasta ska ni vinna era själar."

Vad finns bakom dessa ord? Igår kväll tände jag ett ljus där veken hade vikit sig och fastnat i stearinet. Efter en kort räddningsoperation brann ljuset klart.

I pigrimspsalmen 121 läser vi:

"Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte."

Det finns en glädje även i det mollbetonade. En kravlös glädje och förtröstan på Herren. I sång 307, översatt av Elis Sjövall sjunger vi:

"Jesus, kom att ditt barn välsigna som kämpar i världen sin strid! Räck mig handen och kom du mig nära."

Veken som åter brinner. Ljuset som lyser i mörkret. Hjälpen som kommer från Herren. Handen som är nära. Himmelsk glädje i advent, mitt i mörker och kyla.

Israels Gud lever. I Herren finns det frid, hopp och glädje..

Älska inte lögnen!

"Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den." (Uppenbarelseboken 22:15)

Vi förstår att den som älskar lögnen och börjar ägna sig åt den stänger ut sig själv från det himmelska Jerusalem.

Bibeln vittnar mycket om lögnens förödelse. I romarbrevets andra kapitel läser vi: " De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse."

Aposteln uppmanar oss att lägga bort lögnen och inte ge lögnens fader något tillfälle. (Efesierbrevet 4): " Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle.Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.

Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. "

I andra Tessalonikerbrevets andra kapitel läser vi vidare hur kärlek till lögnen leder till evig olycka: " Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Vi förstår att Guds barn skall akta sig för lögnens alla former. Vi skall inte bedröva Guds Helige Ande så att vi förlorar tron och stänger ut oss själva från den härliga stad som Gud berett i Jesus Kristus.

Ingen förbannelse, ett nytt Jerusalem

"Folket ska bo där i ro, och ingen förbannelse ska finnas mer. Jerusalem ska bo i trygghet." (Sakarja 14: 11)

Folkbibeln förklararar: "förbannelse Hebr. chérem kan också översättas ”förintelse”

Aposteln Johannes får se mera av denna härliga stad och han beskriver det i Uppenbarelseboken 22:

" Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom."

Han beskriver senare hur synden, förbannelsen lämnar utanför staden. "Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

Nog är det nya Jerusalem en vacker stad. En stad utan förbannelse..

(Det jordiska Jerusalem en sabbatskväll i oktober)

Herren står på Oljeberget

"Sedan ska Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut.

Och Olivberget ska klyvas mitt itu, från öster till väster, till en väldig dal. Hälften av berget ska vika mot norr och andra hälften mot söder."

Dagens bibelläsning enligt Folkbibeln är från Sakarja 13-14. Vi får ta del av det profetiska ordet om vilket aposteln Petrus säger: "Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Vi förstår att detta profetiska ord i Sakarja visar på morgonstjärnan Jesus Kristus. Profeten fick se honom stå på Oje- eller Olivberget.

Herren Jesus stod ofta där på berget. Vi kan läsa om hans besök där i evangelierna. 

"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig." (Matteus 21)

"När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" (Matteus 24)

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike." När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget." (Matteus 26)

Profeten fick se Herren stå på Oljeberget. Han fick se Herren strida. Sakarja skriver: "Det ska ske på den dagen att ljuset är borta, himlens ljus ska förmörkas. Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det ska ske att när aftonen kommer blir det ljust.

Det ska ske på den dagen att levande vatten ska strömma från Jerusalem, hälften mot Östra havet och hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter ska det vara så. Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn ett."

Gud lät Sakarja se dessa syner som vittnar om Jesus, världens frälsare som också en dag skall komma tillbaka för att hämta sin församling. Den dagen är känd av Herren och han har själv talat om den då han satt på Oljeberget.

Syndanöd, Ignatiansk vägledning

Jag läser att i Vegas morgonandakter talar man inte mera om syndanöd. Ingen lär riktigt veta vad det är numera. Jag tycker att det är märkligt att man måste avskriva ett så enkelt och tydligt ord. Synd och nöd. Nöd över synden. Vi vet ju att synden alltid har en plats. Tynger den oss eller vilar den på Jesus.

Men många andra svåra ord kan man nog lära sig. Jag stötte på ett märkligt ord "ignatiansk vägledning". Det lär påminna om mindfulness men Jesus är med säger man.

I beskrivningen läser jag: "I Ignatius andliga övningar strävar man efter att bli medveten om Guds närvaro. Man riktar sin uppmärksamhet inåt för att finna Gud."

Jag trodde att man finner Gud i hans ord. Så lär också Guds ord. I den i synd fallna människans inre finner vi inte mycket gott.

Ignatius Loyola var en jesuitpräst och mystiker. Jag tror nog att Luther skulle gråta om han skulle veta var många idag söker tröst och vägledning. Luther hade syndanöd, men för honom förklarades trons rättfärdighet, Kristi rättfärdighet.

Tack gode Gud för morgonstjärnan. Tack för Jesus Kristus och den enkla och klara himlavägen..

(Johannes som framträder i boken Stengrunden. Han hade syndanöd men fick möta skriftens Jesus och fick frid för sin själ. En frid som världen inte kan ge.)

Morgonstjärnan

"Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan." (Uppenbarelseboken 22)

Jag kom att tänka på hur Jesus definierar sig själv som morgonstjärnan. Fastän vi inte kan så mycket om stjärnhimlen känner vi oftast morgonstjärnan eller planeten Venus. Den syns klarare än alla andra stjärnor. 

Aposteln Petrus skriver om hur denna stjärna får gå upp i vårt hjärta. "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 

Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Tänkt vad tryggt det är att vi har bibelns klara budskap där Jesus lyser och träder fram lik morgonstjärnan. Här i tiden möter vi många olika läror och många slags tolkningar. Allt är inte sunt. 

Men då Gud låter morgonstjärnan lysa går vi inte vilse ens i den mörka tid vi nu har..

Var vid gott mod!

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande." (2 Tim. 1:7)

Gåvan som jag fick på min födelsedag gläder mig. Varje måndag får jag ta ett handskrivet bibelord till mig. Av någon anledning glömde jag ta bibelversen igår på måndag morgon och då dagen blev lång var det först i morse jag tog del av den här veckans bibelord.

Gud gör oss inte modlösa skriver aposteln. Vi minns också hur Jesus själv kommer med mod till oss då han säger i sitt ord: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

Mod från himlen. Det är Guds goda gåva. I sången sjunger vi: "Var nu glad och vid gott sinne, tröttna ej på vägen hem! Jesus alltid ha i minne, höj din blick mot himmelen! 

Kriget är över!

"Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken ska inte lyfta svärd mot varandra och inte mer öva för krig." (Mika 4)

På hemväg från arbetet lyssnade jag idag till ord från profeten Mikas bok. Profeten får se Guds rike i sin fulla skönhet.

Även profeten Jesaja profererar på samma sätt i sitt andra kapitel, vers 4: "Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig."

Jag tror att vi behöver få höra sådana här profetior i dessa dagar. Profetior som vittnar om det som skall ske då Jesus kommer i sin konungsliga härlighet.

Jag tror inte på något specifikt jordiskt tusenårsrike. Men jag tror på Jesu ankomst och den underbara tid som då skall komma då Jesu vänner får ta riket i besittning. Då börjar den härlighet som Gud berett för de sina på den nya jorden.

En dag är alla krig över. Djävulen som förledde människorna är kastad i helvetet där också vilddjuret och den falske profeten är.

Min vän du som förtröstar på Herren Jesus har en framtid som är ljus och lång..

Gud har verkligen sagt!

Gud har verkligen sagt och det som han säger står fast i tid och Evighet. I Paradiset fanns endast ett bud. "Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."

I Uppenbarelseboken läser vi att eldsjön är den andra döden. Syndens straff är den eviga döden. Men det finns en räddning, för Jesus har segrat. Om denna räddning och frälsning får vi frimodigt vittna.

I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod..

"Lev nu alla väl i Jesus, glöm ej bort hans trofasthet! Han för fåren givit livet och blev så vår salighet. I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod, och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår. Se så går det hem på nåden, tills vi står i himmelen."

Så får jag rista in orden om Guds trofasthet i dagboken den 22. november 2022.

Livets bok

Jesus skriver till församlingen i Sardes: "Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."

Vad betyder det att Jesus känner dig vid ditt namn inför Gud och Guds änglar? Är det inte det att du får tillbringa Evigheten hos Gud i himlen?

På tidningen Kotimaas nätsida blev det en liten storm över att en luthersk präst undervisade de unga om den dubbla utgången. "Jokainen meistä on kuoleman jälkeen joko taivaassa tai helvetissä".

Det är skrämmande hur kristna har fjärmats från vad som är bibelns klara och tydliga budskap att Jesus är vägen till Gud, den enda vägen till himlen. 

I en sång sjunger vi: "Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!

För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!"

Sången inleds med orden att frälst är varendaste själ. "Hav tack, käre Jesus för Ordet vi fått som säger att allt nu är väl, att lösen är gillad och allt nu är gott och frälst är varendaste själ!"

Jag noterade att många tyckte att det var förskräckligt att pastorn sade att det är bra om de unga har en nöd över näras och käras evighetssak.

Den som segrar blir klädd i vita kläder säger Jesus. Vi får hålla oss till Jesu undervisning. Det budskap som Gud i sin kärlek ger till sin församling. Gud kan inte ljuga och han talar endast sanning. Därför är det nog så som bibeln lär:

"Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

Tack gode Gud för frälsningen i Jesus Kristus. Uppfyll du oss Herre med din kärlek  så att vi lever och verkar efter din vilja. Att vi på din befallning går ut och gör alla folk till lärjungar! 

Herre du har all makt i himlen och på jorden. I ditt ord definierar du den kristna församlingens uppgift. Att döpa i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lära dem att hålla allt vad du har befallt oss.

Tack för att du är med alla dagar intill tidens slut. Öppna du våra ögon att vi kan se vad det innebär att namnet är skrivet i livets bok.

Bevara dina barn från den ondes lögner. Att ingen skulle gå bort i synd och olydnad. Att namnet inte skulle suddas ut ur livets bok.

Min livsbok

"Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok." (Uppenbarelseboken 20) 

Och konung David skriver i psaltarpsalmen 56: "Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok."

Vidare läser vi i Psaltaren 139:16: "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit"

Igår kväll hörde vi i predikan att varje människa har en livsbok eller en levnadsbok. Där är hela vårt liv upptecknat. Där finns alla gärningar. Bibeln antyder nog att det är så. I sin syn fick Johannes se hur böckerna öppnades.

Vi förstår att för Gud kan vi inte gömma något. Han vet allt. Han vet det som vi vill att ingen skulle veta. Skrämmer det oss? Visst kan det göra det, men tillika frigör det också. Vi inser att vi har ingen möjlighet att själva förtjäna himmel och salighet. Vår enda möjlighet är den andra boken som öppnades, livets bok. 

De vars namn var skrivna i livets bok frikändes vid domen. De fick höra de ljuvliga orden: Kom ni min Faders välsignade..

Det var ljuvligt att få ta del av Guds ord igår kväll. Gud öppnade Ordet för den åldrige predikanten och allt blev så klart. Himlavägen Herren Jesus målades för våra ögon.

Johannes som fick se domen skriver: "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

Jesus uppmanar oss att glädjas över att vårt namn är skrivet i livets bok. "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Lukas 10)

Vi förstår att livets bok, den himmelska boken är förvarad i himlen. Den kan inte förstöras. Den boken kan inte brännas eller utplånas. Och vid domen öppnas den.

När jag skulle rösta igår så menade funktionären inte hitta mitt namn. Hon fick söka rätt länge i sin lista. Med Jesus är det annorlunda. Han känner de sina. Han vet nu vilka namn som är skrivna i den himmelska boken.

Vem kan då stryka ut namnet i livets bok? Vi minns hur Petrus tre gånger försökte. Han intygade att han inte vill ha något att göra med Jesus. Men vi minns hur Jesus sökte upp Petrus. Vi minns hur förhållandet upprättades.

Jag tror att det är Jesus som kan stryka ut namnet. Han är ju också den som med sin död och uppståndelse skrev in varje människas namn. Han försonade ju hela världens synder.

Jag vet inte när och hur Jesus tar bort en människas namn ur boken. Men jag vet vad Paulus också visste. Aposteln skriver: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud."

När vi hör evangeliets ord får vi i tro ta det till oss. Vi får glädjas över att namnet är skrivet i himmelen, i livets bok. Aposteln fortsätter:

"Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Ja rubriken var var min livsbok. Den är inte så vacker. Men vi fäster blicken på Jesus och gläds över frälsningen och namnet i livets bok.

Tack gode Gud!

Val för Evigheten

Domsöndagen påminner oss om att Jesus på den yttersta dagen skall skilja människorna i två hopar, välsignade och förbannade.

Vi förstår att utgången handlar om hur vi förhåller oss till Jesus. Är vårt namn inskrivet i Livets bok?

Idag är det också valdag i den Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland. I föjebrevet till meddelandet om rösträtt står det: "Välkommen att rösta, sådan du är. Du är betrodd, önskad och älskad. Vidare står det: Bekanta dig med valets teman och välj din egen representant.

Jag skulle gärna ha sett någon rad om Jesus. När församlingen skickar info till alla över 16 år fyllda medlemmar borde man nog ta tillfället i akt och nämna vem som är Kyrkans Herre.

Varför kan inte Jesus få rymmas med då församlingsmedlemmarna skall rösta? Trots allt är det ju han som både är domaren och försvarsadvokaten på den yttersta dagen.

Det är viktigt att de som bekänner Jesus som sin personliga frälsare röstar. Det är också livsviktigt för de som inte ännu känner honom och för de som inte mera känner honom.

För endast då Jesus och Guds ord får vara ledkärnan i en kristen kyrka kan den vara sin uppdragsgivare trogen. 

Därför får vi också knäppa våra händer inför valet. Vi får be om välsignelse och väckelse. Att ingen församlingsmedlem skulle behöva bli bortvisad på den yttersta dagen.

I Jesus Kristus är du betrodd, önskad och älskad. Vi har alla ett eller flera pund att förvalta. 

Kenya, Finland och tron på Jesus

Jag läser vidare i tidningen om problemen i Kenya och citerar "Lagen kan inte skapa en ny människa. Jesus själv måste bli centrum och kär i en människas liv, för att hans kraft skall göra det som lagen och kraven inte kan."

Undervisningen är ensidig skriver Magnus. Evangelium har inte fått fotfäste. Kristendomen har uppfattats som ett regelverk med förbud och påbud. Ungdomarna känner inte Jesus.

Föräldrarna är bestörta över att deras barn inte följer Jesus. En följd av detta är att många utomäkteskapliga barn föds.

Vi får instämma i bönen med artikelförfattaren. "Må Gud inte överge sitt folk. Må han förbarma sig.

- -

Den unga kyrkan i Kenya har problem. Där verkar det finnas inslag av framgångsteologi som ofta liknas vid den vita flugsvampen. Framgångsteologin är oerhört giftig, men svår att upptäcka.

Är det så att när följderna syns har människan redan dött av den dödliga andliga maten.

I Finland försöker framgångsteologi och liberalteologi samsas. Vad blir då följderna om dessa dödliga läror förenas? Vi lever i tider då antikristlig lära vinner allt större spelrum.

Därför är det bra att någon gång stanna upp. Att vaka, att be om nåd att få hålla fast vid Guds bud och tron på Jesus.

" I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." (Uppenbarelseboken 14)

Orden om Jesus

På fredagen fick jag tidningen Sändebudet i min postlåda. Magnus berättar där om en predikan han hörde i Kenya, i den Lutherska kyrkan. Han konstaterade att där sades ingenting om Jesus.

Jag tänkte på det igårkväll när jag satt i bönhuset och gång på gång fick höra om Jesus. Vi har orsak att vara tacksamma. Nog är det ljuvligt. Nog är det välsignat. 

I sången sjunger vi: " Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord."

Nu vet jag inte vad som skett i Kenya och vad som sker där. Men jag vet att missionärerna vittnade om Jesus. Varför talar man då inte om honom i kyrkan?

I en annan tidning som också kom i postlådan i fredags skrev man om församlingsbyggen. I Norge och delvis också i Danmark blir de gamla bönehusgemenskaperna kyrkor.

På nätet råkade jag också läsa om kyrkobygget inom pingstväckelsen från början av 90-talet. 

Och i Kyrkpressen läste jag också om att biskop Leppänen varnade för att man talar på ett hemvant sätt om Gud. Piken gick till väckelserörelserna som borde förstå att de endast utgör 3-6 procent av kyrkan.

När jag kom till bönhuset igår sjöng man om hemmet. "Om hemmet en sång jag vill sjunga". Och predikanten talade om Jesus som vill gästa i vårt hem.

Det hemvana sättet att tala om Gud är nog att vittna om Jesus såsom apostlarna talade. Må den rösten få ljuda ännu då Jesus kommer..

För ordet om Jesus det för människor hem till Gud. Därför behöver vi låta människorna få höra om Jesus.

Den blinde Fanny Crosby kunde inte se den här världens skönhet, men hon såg något så mycket skönare. Hon såg Jesus:

"Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led! Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned! O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod! Herre, min Gud, det är nog."

Så länge vi får höra om Jesus är det gott. Orden om Jesus för oss hem till Gud.

Ett ljuvligt rike

Vid domen skall Jesu vänner, Faderns välsignade få ta i besittning det rike som stått färdigt för dem sedan världens skapelse eller begynnelse.

"Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Där på Evighetens strand står en skara som är uppväckta av Jesu stämma. Jesus skiljer folken från varandra. Guds ord har gått ut till världens yttersta gränser. Alla folk har hört kallelsen.

Och de välsignade har kommit till Jesus. De har i tro tagit emot försoningens ord. Synderna är förlåtna och som gamle Erlig sade: "de som tror på Herren Jesus Kristus är fullkomligt rena inför Gud."

Vi får nog längta till himlen. Vi får se fram emot riket för det är ett ljuvligt rike. I riket, i det nya Jerusalem är det gott. Vi får tala om riket. Vi får tala ljuvligt till Jerusalem. Johannes skriver:

" Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten.  Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son."

Ja Människosonen Jesus skall sätta sig på sin härlighets tron. Dessa ord sade Jesus innan sin död. Han sade inte många ord därefter. De sista orden var: "Det är fullbordat!"

Anden manar gott.

"Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." (Romarbrevet 8)

Aposteln Paulus skriver om Guds Ande, den Helige Ande att han ber för de heliga såsom Gud vill. Igår kväll funderade jag något över den Helige Ande och hur han kan vika bort från en människa. Vad innebär Guds vrede?

Jag fick konstatera att Guds Ande inte blir vred, men hans röst kan tystna i en människa. 

En vän formulerade det ungefär så här: " Guds vrede uppenbaras från himlen över all synd och ogudaktighet. Det hör till Guds helighets väsen. Vreden vilar över otron och otrons barn. Den som inte tror är redan dömd. I nåden finns ingen vrede. Anden vill dra alla människor till Kristus, till nåden. Domen är överlämnad till Sonen, Lammets vrede kommer över dem som förkastat nåden i Kristus.

Inför domsöndagens tema hamnar vi att fundera över välsignelse och förbannelse, evigt liv och den eviga döden.

Som Guds folk vill vi kalla till nåden. Vi vill visa på frälsningen, var den finns och lyfta fram Guds löfte om att den finns idag.

Sedan igår på dagen har vi kunnat ta del av ensamseglaren Kalevis kamp mitt i havets vågor. Nu har den första båten nått fram till seglaren som ligger på en räddningsflotte. Om Gud så vill får han snart lämna flotten och ta sig ombord på båten som kommit honom till undsättning.

En hand sträcks ut. Stackaren i sjönöd dras in i tryggheten. Jag kan inte undgå att tänka att så här gör också Gud. Kristus Jesus, räddningen sänds till oss, ja till jordens yttersta gränser.

Ordet når oss. Handen sträcks ut. Vi griper tag i räddningen och prisar Gud för hans frälsning..

Bröderna är borta.

Inom ett år har Herren kallat hem två kära bröder från norr. Bröderna predikade mycket här i nejden i min ungdomstid. De hade något olika gåvor men samma fokus på Herren Jesus.

De upphöjde inte sig själva utan ville fästa åhörarnas blick på Jesus. Nu är bröderna borta och det känns tomt.

Men Jesus han sitter kvar på tronen hos Gud. I den predikan jag lyssnade till igår var predikotexten från profeten Jesajas bok. Där talade Gud ljuvligt till Jerusalem. Han förkunnade att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad.

Profeten lyfter också fram människans förgänglighet då han säger: 

"Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?"

"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det.

Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet."

Bröderna är borta. Ordet står kvar i evighet. Ordet som leder hem och kallar till gemenskap med Gud. Det ljuvliga ordet om Herren Jesus.

En sista predikan

Snart kommer Jesus! De orden säger den rikssvenske predikanten i slutet av den predikan han höll för snart två veckor sedan. Vad jag vet så var det hans sista predikan.

Snart 50 års tjänst i Guds rike är nu över. Rösten har tystnat. Herren Gud kallade igår hem en trogen tjänare. 

Han fick avsluta med att ännu förkunna syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Han försäkrade till sist att du som tror på Herren Jesus Kristus är fullkomligt ren inför Gud.

"Sången om Kristus skall aldrig få tystna, aldrig få dö på vår jord, sången som föddes bland markernas herdar, sången i tro på Guds ord, sången i tro på Guds ord."

Inte tror jag att han visste att han själv var så nära trons mål i himlen. Vi ses åter där i himlen, hemma hos Jesus.

Vänd om! En evighet med Jesus

Dagens bibelläsning från Lukas 13 uppmanar till omvändelse:

"Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? 

Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. 

Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Bibeln och Jesus uppmanar till omvändelse. Människans egen väg leder till en evig olycka. Men den väg som Gud i sin nåd berett, Jesusvägen leder till himmel och salighet.

Bilderna av de polska böndernas omkullvälta traktor är skakande. I staden Herson har hittats lik av tusentals civila. Plötsligt och oväntat rycks människor bort mitt i livet.

Syndafallets följer är dagligen synliga här på jorden. Döden härjar och syndens förskräcklighet är uppenbar.

En dag kommer vår livslåga att slockna, eller så får vi se Jesus komma på himmelens skyar. Vi vet inte hur vi går in i Evigheten, men Gud vet.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Gud vill leda in sina barn på sanningens väg. Gud vill ge sina barn evigt liv i Jesus Kristus.

Så är också denna dag en nådens och frälsningens dag. En dag då vi får leva i nådens hägn.

I sången sjunger vi: "Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!

En sträng och / eller nådig Gud

I skriftskolan diskuterade vi litet huruvida Gud är en sträng eller nådig Gud. Ja, är din Gud sträng eller nådig?

Jag har själv funderat en del på frågan. Då jag får vila i min frälsares i Jesu famn är min Gud så mild, nådig, barmhärtig och god att orden inte riktigt räcker till.

När han med sina sårmärkta händer omsluter dig och du får vila hos honom kan du inte säga annat än att han är mild och god.

Jag diskuterade litet med en vän igår kväll om frågan som katekesen ställer. Och vi kunde konstatera att nog är Gud också sträng och visst är han dömande. Bibeln vittnar därom.

Men Jesus då, han som är min Herre och min Gud. Han har ju så milda ögon och den frid som han kommer med är så oändligt ljuv.

Bibeln talar om Lammets vrede. I Uppenbarelsebokens sjätte kapitel beskriver Johannes Lammets vrede: "Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

När domens dag kommer är både Gud och Lammet (Jesus) vred på den som förkastat den utgjutna och oändliga nåden. Och även den Helige Andes röst tystnar. Dörren är stängd.

Guds ord avslöjar att den som ställer sig över Guds ord och därigenom också förkastar Guds nåd och den treenige Guden verkligen är en dåre.

Domens dag är en förskräcklig dag för den obotlige tjuven. Äktenskapsbrytaren darrar på domens dag. Människan som ändrade Guds givna äktenskap och uppmuntrade till samkönade förhållanden, han darrar och förstår att Evigheten blir i helvetet, han  gråter av skräck inför sin uppdragsgivares ansikte..

Hurudan dag är då domens dag för mig? Hurudan är domens dag för syndaren som begråter sin synd i nådens tid och får möta Jesu milda ögon?

Här på min soffa har jag nu idag fått se och känna både Lammets vrede och hört de ljuva orden "Kom ni min Faders välsignade."

Visst finns det också ett allvar i att vara kristen. Vi får be om den nåden att få begråta våra synder här i nådens tid och få bli inlyftade i Guds paradis av Jesus Kristus.

Varför skriver jag att människan darrar? Jag kunde också skriva biskopen, prästen, predikanten, journalisten, den kyrkligt förtroendevalda. o.s.v.

Må Gud ge oss den nåden att ha samma syn på synd och olydnad som Gud har. Synden är grym och förskräcklig och dess lön är döden, den eviga döden.

Människosläktets enda räddning, min och din enda tillflykt är förlåtelsen hos Jesus Kristus. I denna förlåtelse får vi leva. Gamle Gustav avslutar sin sång med orden: 

"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

Jakobs källa

Jag läste för några dagar sedan om Jakobs källa i femte Mosebokens 31. kapitel:

"Så skall Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg."

I kapitlet återges den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.

Idag råkade jag höra bibelläsning om Jesu möte med den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn. Johannes skriver därom i kapitel 4: "Han måste då ta vägen genom Samarien och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn."

Idag finns staden Nablus på ungefär samma ställe som bibelns Sykar. Nablus på västbanken är en stor stad med över 150 000 invånare. 

Jakobs källa och Jakobs brunn nämns båda en gång var i bibeln. Mose talar om välsignelse eller förbannelse, om välsignelsens berg och förbannelsens berg.

Kvinnan vid Jakobs brunn får möta livets källa och del av livets vatten.

Guds ord är ett rikt ord. Ett levande ord som ger glädje när vi i tro tar ordet till oss..

Tag emot den Helige Ande!

"På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 

Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 

Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! 

Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

När Jesus kommer så är också den Helige Ande med. Det finns stor tröst i bibelordet. När Jesus visar sin sida och sina händer ser vi att han gjorde allt. 

Gamle Gustav skriver i sin sång:

"Min väg för mig du öppen gjort till paradisets gyllne port. Den öppen står för syndare som uti blodet tvagna är."

Den väg som Jesus öppnat måste och får bli vår väg. Det finns inga andra vägar. Som syndare, ofullkomliga i oss själva får vi vänta på Herren Jesus. 

När Jesus kommer för att bereda oss är också den Helige Ande med..

..

Förhöjd beredskap

"Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer." (Lukas 12)

Vi kan säga att församlingen lever i förhöjd beredskap de sista veckorna på kyrkoåret. I texterna påminns vi om hur det går illa för "halva församlingen". Dörren till bröllopssalen stängs.

Håll lamporna brinnande säger Jesus. Vi behöver inte spara på oljan utan lampan bör brinna i mörkret. 

I psalmen sjunger vi: "Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv"

När bilden av Jesus blir levande sker något. Då brinner lampan klart. Trötta och slitna vandrare fylls av kraft från ovan. 

Sången ljuder åter, en ny sång: "Redan i min själ hörs bruset av den höga stadens sång. Redan ser min ande ljuset som mig lyser hem en gång."

Vi kan inte vaka i egen kraft. Utan Jesus och Hans Ande förmår vi inget. Jesus själv är den höjda beredskapen. Han bereder och vårdar..

Nog är Gud god. Stor är hans trofasthet. 

I den tid som nu är

"Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar." (Mika 5)

Jag funderade förra veckan över tidens begränsningar. Vi ser endast det som är för ögonen. Men Gud står över tiden. Han är i Evigheten, men här nere råder hans väldiga armar. 

Gudsmannen Mose skriver: 

"Ingen är som Jesuruns Gud,

han som far fram på himlen

till din hjälp,

på skyarna i sitt majestät.

En tillflykt är han, urtidens Gud,

och här nere råder

hans eviga armar.

Han skall jaga fienderna

framför dig,

och säga: Förgör dem!

Så skall Israel bo i trygghet,

Jakobs källa lämnas ifred

i ett land med säd och vin,

under en himmel

som dryper av dagg."

Gud blev människa i Jesus Kristus. Han kom hit för att dö, men han gjorde döden om intet då han uppstod på den tredje dagen.

I Jesus har vi ett orubbligt hopp. Det håller i den här tidens stormar. Vi ber:

Gud du som ser mera än vad vi ser. Hjälp du oss att fästa blicken rätt. Hjälp oss att fästa den vid Jesus. Lär du också oss att använda tiden rätt.

Tack för att vi får sätta våra små skakande händer i din hand. Herre gör oss inte modlösa eller lamslagna. 

Öppna våra ögon för att se din vilja i den tid som nu är..

Harmagedon - striden på Guds dag

"Du skall inte mörda." Så ljuder det femte budet vars budskap kan sammanfattas med orden: "Vi ska inte mörda, skada och hata, utan hjälpa och förlåta"

I krig skadas och dödas människor och krig är inte förenliga med Guds vilja. Och Jesus vittnar om att de skall rasa ända fram till tidens slut:

"Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." (Lukas 21)

Temat för nästa veckas bibelstudium är "Harmagedon". Om detta sista krig läser vi i Uppenbarelsebokens 16. kapitel:

"Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern. 

Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. 

De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. - "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." -  Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon."

Guds ord vittnar om förödande krig innan Jesus kommer tillbaka och den här tidsåldern tar slut. När de dagarna kommer är nog Gud människans enda tillflyktsort.

Så är det redan idag, men människans ögon är förblindade och vänder Gud ryggen. Det vill vi inte göra utan vi får kasta alla våra bekymmer på Honom.

Tragedin i Polen🙏

Två människor miste sitt liv när robotar som anses vara rysktillverkade slog ner i en  polsk by nära gränsen till Ukraina. Världens ledare samlas till krismöten. Vi får knäppa våra händer och be.

Vad som riktigt har skett vet ingen människa ännu. Men Gud vet. Vad betyder det då att Gud vet?

I mina tankar kommer psalmens ord: 

"Tryggare kan ingen vara

än Guds lilla barnaskara,

stjärnan ej på himlafästet,

fågeln ej i kända nästet.

Gläd dig då, du lilla skara:

Jakobs Gud skall dig bevara.

För hans vilja måste alla

fiender till jorden falla."

När vi har frid med Gud genom tron på Jesus behöver vi inte frukta. Visst är situationen allvarlig och vi vet inte hur allting eskalerar. Men vårt liv vilar i Guds händer.

Krig är grymt. Och trons Fader Abraham drogs med i det första kriget som bibeln vittnar om. I Moseboken läser vi: 

"Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram. Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket."

Mot himmelens härlighet

"Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande." (Första Korinterbrevet 2)

Igår på kvällen då jag körde hemåt tänkte jag på himlen och vad Gud där berett för Jesu vänner. Jag tänkte att om jag skulle kunna beskriva allt det som Gud där berett.

Jag anade att i himlen är det underbart. Allt det som Gud där berett åt vi som älskar honom är underbart.

När jag sedan hemma öppnade tidningen Uusi Tie så noterade jag att man där skrev om helvetet, om förtappelsen. Skrivelsen var biblisk och vad jag kan förstå också nyttig och relevant. Allt Guds ord är nyttigt till undervisning skriver aposteln.

Men varför får så många kristna idag kärlek till världen likt Demas? Varför lämnar så många tron på Jesus och Guds barns gemenskap?

Jag vill en gång få komma till himlen och se allt vad Gud berett där hemma i himlen. Jesus kommer snart är bibelns budskap. 

Därför får vi glädjas över allt vad som väntar i himlen, medan vi i tro och förtröstan väntar på honom. Att leva i tro på Jesus är att leva i en relation med Gud. I himlen blir det ännu så mycket härligare..

 

Dagen eller timmen då brudgummen kommer

"Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." Orden är en uppmaning från Jesus. En uppmaning till dig och mig i Matteus 25.

Ni vet inte dagen eller timmen när jag kommer säger Jesus. "För Gud finns inte igår eller i morgon, utan endast idag" hörde vi i predikan.

Och litet senare: "Vet ni, jag tror Jesus kommer snart". Jag hör på tonläget att han faktiskt tror så. Och Anden vittnar med ordet att det är så. 

Predikanten har samma tro som apostlarna. Han har samma tro som de tio jungfrurna som gick ut för att möta brudgummen. 

Tillsammans med min son fick jag delta i vår gudstjänst i bönehuset och jag tackar Gud för tillfället. Vi får med en positiv förväntan invänta Jesu återkomst. Men vi påminns om att vaka.

Med oss hem fick vi påminnelsen om olja till lampan. Ordet, Anden och bönen, hjärtats samtal med Gud.

Tack gode Gud! 

(Lågan lyser i mörkret, se brudgummen kommer)

Ordet leder till Ordets Herre

När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen (Lukas 8) säger han: "Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. 

De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 

Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. 

Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga."

Vi förstår att den onde rasar mot ordet. För när ordet får gå in i hjärtat och förbli där leder det till frälsning. 

Jag tänker på evangelisten som predikade utanför Stockman igår. Då han predikade Guds ord så hade och har det eviga följder. 

När ordet får gro och växa hjälper det människan även i frestelsens stund. När ordet får växa under den Helige Andes omvårdnad påminner det om Herren Jesus mitt bland bekymmer. Det påminner att rikedomen är förgänglig. Det visar att den här världens njutningar inte kan mätta själen.

Och när anskriet sedan ljuder att brudgummen är här ger det förtröstan och glädje. Då börjar den eviga glädjen som ordet vittnar om. Ordet har lett människan tryggt genom livet fram till Ordets Herre.. 

Följderna av Putins krig

Det ryska anfallskriget mot Ukraina har nu pågått i snart 9 månader. Förödelsen är stor och följderna syns på många håll. Bland annat har 50-60 000 ljudar kommit till Israel.

Tusentals judar lever också som flyktingar i Europa, men familjerna kan inte resa till Israel så länge männen är bundna vid krigstjänsten. 

Vad som kommer att ske i Ukraina är ännu dolt, men vi hör att krigshökarna i Kreml är rastlösa. Man vill se ryska segrar.

I Israel bor idag över en miljon ryssar och landet torde nu vara landet där det bor mest ryssar frånsett Ryssland. Samtidigt blir banden mellan Ryssland och Iran allt starkare.

Profeten Hesekiel skriver i slutet av kapitel 39: "Därför säger Herren, Herren: Nu skall jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. 

De skall glömma sin skam och all den trolöshet som de har begått mot mig, då de nu bor i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem. 

När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. 

Jag skall inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren, Herren."

Profetian om att inte en enda av Israls barn blir kvar i hednaland är intressant. På något vis, känt av Herren skall också detta Guds ord uppfyllas. Vi vet att det uppfylls i Herren Jesus. 

Vi lever i en händelserik tid som också är sövande. Därför får vi ta orden i dagens evangelietext till oss. "Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.  Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor."