Världens kaos eller tron på Jesus

"De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

När vi läser Johannes beskrivning av tiden då vilddjuren härjar stämmer det rätt väl med den bild som kvällstidningarna ger av livet i världen idag.

Men redan i den första psaltarpsalmen läser vi:

"Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.

Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet."

Människan behöver Guds ord. Hon behöver tron på Jesus. I psalmen 387 skriven av Johan Olof Wallin läser vi:

1.

Glädje utan Gud ej finnes,

utan Gud ej finnes frid.

Tom den lycka är som vinnes,

om vi glömmer Gud därvid.

Men ej högsta nöd skall rycka

glädjens känsla ur vårt bröst,

om i både nöd och lycka

vi förnimmer Herrens röst.

2.

Molnen våra blickar stänger,

vanmakt tecknar våra spår,

men till allt hans blickar tränger,

över allt hans makt förmår.

Fadershjärtat i det höga

vårdar barnahjärtats rätt:

fadershand och fadersöga

heter Guds regeringssätt.

3.

Låt oss därför glada sträva

genom tidens dunkla lopp

och ej tröttna eller bäva,

men till Herren ha vårt hopp.

I hans fruktan låt oss vandra

på den väg som blivit vår

och den högre väg ej klandra

där han själv i vishet går.

4.

Stilla är hans gång och säker

som hans milda stjärnors gång.

Våra hjärtans sår han läker,

löser våra bördors tvång,

när de budord vi betänker

som han skrev i våra bröst,

när den nåd som han oss skänker

är vår tillflykt och vår tröst.

5.

Så vi känner hur försoning,

helgelse och sinnesro

på vår vandring, i vår boning

med oss vandrar, bland oss bor.

Så får hjärtat tröst och minnes

under livets sorg och strid:

glädje utan Gud ej finnes,

utan Gud ej finnes frid.