I församlingen i Efesus och också i Pergamon levde man bortvänd från Jesus. Man hade övergett Kristi lära för andra läror.
Till Kristi lära kan och får man inte göra tillägg. Man kan inte heller ta något bort därifrån.
När jag läser breven från Jesus så tänker jag att orden ropar till församlingar och församlingsmedlemmar. När någon ropar kraftigt så vänder man ju sig för att se personen som ropar.
När vi då vänder om för att se personen och liksom höra rösten ser vi Jesus. Då vill vi inte längre gå bort. Jag tänker att vi måste få se Jesus och fyllas av hans kärlek för att få viljan att hålla oss till hans ord.
Igår kväll hämtade jag mat via "drive in". Då ser man ju inte rösten som talar till en. Det är i allmänhet svårare att höra rösten om man inte ser personen som talar.
Där vid Mac Donalds var det något fel med rösten. Jag antar att någonting var fel inställt och jag hörde inte riktigt. Då jag varken hörde frågorna eller svaren var det inte så trevligt och jag måste gissa när jag skulle beställa.
I bibeln, Guds ord är nog Kristi lära tydlig. Vi hör kallelsens ord. Rösten är varm och förtroendeingivande och gör att vi söker oss närmare rösten.
Vi brukar tala om den gode Herdens röst. I en Sions sång sjunger vi: "Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka som fördriver otrons mörka kval! Må din bild du i mitt hjärta trycka till försäkran att du mig utvalt! Gode Herde, tänk därpå att fåren, samlade vid evangelii ljud, känner blott av rösten och av såren, dig, sin Herre och sin Gud."
Församlingens uppgift är att förkunna ett rent och klart evangelium utan tillägg eller avdrag. Sångförfattaren talar om rösten och om såren.
Evangeliets kallande röst drar oss till Guds nåd i Jesus Kristus. Gud vill att vi skall leva där i nåden utan fruktan och i förtröstan på Jesus.
När vi då är nära Jesus och håller blicken på Jesus har vi det så gott här i syndens land..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar