"Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort. Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!"
Jag har fått gnola på den psalmen några dagar. Det är länge sedan det funnits en ledig vardagskväll. I kväll blev det äntligen en sådan. Visst talar Moseboken om hur vi i vårt anletes svett skall tjäna vårt bröd och arbetet är en välsignelse. Men långa och krävande möten kvällstid tär på krafterna.
Ikväll kom också tid att stilla sig inför Guds ord inför morgonkvällens tjänst i Guds rike. I mina tankar kom Gamle Anselm och den psalm han ofta citerade:
"Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma
kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro
varur trogen tjänst kan gro.
Låt oss alltid för dig verka,
tjäna dig, men ock varann,
så att allt vi gör får stärka
det som binder man vid man.
Ge oss mod till ädel strid
i en hård och söndrad tid.
Må vi med vår kärlek slösa,
ej till eget bästa se,
och ur Kristi kärlek ösa,
kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
kraft till tjänst är tjänstens lön."
Det finns något av ro i den psalmen. Kraft till tjänst är tjänstens lön. Livets mening blir skön. Nog är Jesus vår vän den bäste. Han sviker inte som världens vänner..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar