Bibelläsningen från Uppenbarelseboken visar att det finns en tid för bön och den tiden är nådens tid, eller den tid då Gud kallar folken till gemenskap med sig:
Aposteln Johannes ser:
"När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.
Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.
Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde.
Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem."
Nog är det en mäktig syn som Johannes ser. Synen uppmuntrar oss att fortsätta be. Att be om nåd för vänner och ovänner. Nåd att se sin egen och människosläktets syndaskuld. Och nåd att få se upp mot Golgata kors där Jesus försonade synden.
Nåd att i tron fästa blicken mot det tomma korset. Jesus uppstod och han lever.
Profeten Jesaja skriver: "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar