Nog är det trosstyrkande att öppna det fjortonde kapitlet och åter få se på Lammet. Med Evangelisten Johannes får vi betrakta en underbar syn:
"Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor."
En röst från himlen ljuder, en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Ljudet är likt harpors ljud.
En ny sång ljuder. En sång som endast de friköpta kan sjunga.
Mina tankar går till sången vi sjöng igår:
"En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sig. Vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig; Vad mod den ger att leva och lida för hans namn i ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn."
Det är gott att få sjunga till Lammet lov. Till det slaktade Lammets pris och ära..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar