Dagen går så fort!

Igårkväll stod jag tillsammans med en gammal man efter ett arbetsmöte och såg ut över Hästöfjärden. Han ville visa Larsmo kyrktorn, som syntes på den andra stranden.

Han visade också en stor sten mitt i sjön som kallades för Jätten. Han berättade legenden om en jätte som stördes i sin sömn av kyrkans klockor och i sin vrede tog upp en stor sten och kastade mot kyrkan. 

Om än jätten var både stor och stark och vred över att inte få sova i fred räckte hans krafter inte till att förgöra kyrkan utan stenen landade mitt i Hästöfjärden.

Kyrkans klockor kallar ännu.

När jag gick de första åren i skolan för drygt 40 år sedan sjöng vi ofta psalmer under morgonbönen. En psalm som jag minns från den tiden är psalmen nummer 418 "Verka tills natten kommer."

Den första versen ljuder: 

"Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort.

Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!"

Temat för senaste söndag var kallelsetider. Guds kallelse ljuder här i tiden. Psalmen talar om en kallelse som börjar i dopet och dess nådesförbund.

Har vi levt i den kallelsen eller har vi som jätten i legenden velat tysta Guds kallande röst.

Gud är ändå trofast. Hans kallelse ljuder ännu idag. Han kallar oss till gemenskap med honom. Till en gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus. En gemenskap genom vissheten om att Jesu verk duger och det räcker.

Jesus har försonat världens synder. Där var också dina med. Gud sträcker ännu ut sin hand genom evangeliets kallande röst.

Guds evangelium försäkrar att var och en som tror på Jesus inte skall gå under utan ha evigt liv.