Vilddjuret eller det slaktade Lammet

"Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 

Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. Den som har öron må höra."

Vilddjuret fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det. Men så kommer Johannes med ett undantag. De som har sitt namn skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok tillber inte Vilddjuret.

Vem skriver in namnet i livets bok? Lammet själv skriver in de sinas namn. 

Folk blir bedragna av ett Vilddjur som härskar i tre och ett halvt år. Det slaktade Lammet däremot härskar i Evighet.

Av benämningen vilddjur förstår vi att det inte är någon trevlig figur som människorna tillber. Vi förstår att människorna måste vara bedragna.

Räddningen från att bli bedragen och evigt olycklig finns i boken. Räddningen finns alltså i Guds ord. 

Nog är Johannes syn av vilddjuren, de är faktiskt två mycket märklig. Och den som har öron må höra. Värdsligt mänskligt förstånd räcker inte till för att identifiera vilddjuren. Endast Guds Ande kan avslöja dem. 

Endast de vars namn Jesus skrivit in i Livets bok förmår avstå från att tillbe vilddjuren. 

Jag tänker så att då vi följer Jesus behöver vi inte frukta. Nog har jag många gånger med rädsla läst detta trettonde kapitel. Så blir det om vi utgående från vårt mänskliga förstånd börjar spekulera och dividera. Ja det finns också en risk att vi vill börja briljera och tro att vi har förklaringen på vad det handlar om.

Det trettonde kapitlet är en allvarlig varning till att inte avvika från korsets väg, att inte se ner på det slaktade Lammet som beredde en väg till frälsning, en väg till himmelen.

I slutet av kapitlet talas det om att det gäller att vara vis. "Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex."

Den som har förstånd må räkna ut. Vi läste att det är endast de som har sina namn skrivna i Livets bok som inte följer vilddjuren. Förståndet, skyddet och visheten finns hos Jesus.

Honom må vi prisa, tillbe och följa..