En kristen bloggs utmaningar

Förra söndagen diskuterade jag med en kvinna från hembyn. "Du bloggar konstaterade hon." Vi hade en givande diskussion. Jag fick frågan hur länge jag skrivit. Idag är det sex år och två månader.

I det första inlägget skrev jag: "Blicken mot korset uppenbarar att vi är syndare, men benådade syndare. Vi är frälsta av Nåd. Så får vi tro. Vårt hjärta fylls av kärlek till Jesus, då vi erfar hans stora kärlek till oss."

En kristen bloggsida behandlar synd och nåd. I en Sions sång ljuder orden: "Salig för intet, frälst blott av nåd enligt Guds fasta evighetsråd: I Jesus Kristus får syndare nåd och förlåtelse. Äran, äran den skall Jesus ha här på jorden och i himlarna. Han har borttagit alla synderna. Amen, halleluja!"

I en annan vers: "Tack då, min Jesus, Frälsare kär, att du har köpt mig sådan jag är! Syndig och oren är jag i mig, helig och ren i dig."

En kristens identitet är som en benådad syndare. Den som inte sett och inte ser att han är en syndare kan inte bli eller vara kristen. Och den som inte fått nåden att se sig själv helig och ren i Jesus är inte kristen.

Synd och nåd, lag och evangelium. Luther lyfter fram hur svårt det är att kunna skilja mellan dessa. 

Men ändå är det så ljuvligt att vara kristen. Vi får se på Jesus. Allt handlar om vad Gud gjort i Jesus Kristus.

Heligheten och renheten finns i Jesus. Han är vår glädje. Synden och misslyckandena finns i oss människor. Här kommer utmaningen.

I maj 2018 skrev jag här på bloggen:

Under några dagar har jag "kämpat" med Jesu undervisning till Nikodemus om den nya födelsen och behovet av att bli född på nytt.

Ja, egentligen skulle jag vilja sammanfatta det så, att den nya födelsen är Jesus Kristus och det nya livet i honom.

Men den gamla delen då, den del som alla människor har efter syndafallet. Hur förbättrar vi den och förädlar den?

Bibelns svar är förkrossande. Människorna älskade mörkret. Det ord som grundtexten använder är det samma som används om djävulen. För den finns inget hopp.

I min kropp finns alltså en del som älskar djävulen. Budskapet skakar om mig. Det svider. Nu förstår jag Paulus som talar om synden som bor i min kropp..

Men Jesus har besegrat djävulen. Ordet om frälsningen föder, fostrar och göder den nya delen, den nya människan.

Tack gode Gud för den nya delen, den himmelska gåvan, trons gåva. Redan nu får jag bo i Guds rike med den förvissningen att Han som börjat det goda verket, skall fullborda det. 

Därför kan vi ändå frimodigt tala om frälsningens dag och med glädje och hopp sträva vidare.

Striden är Herrens.

Gud är god!

- -

Så fortsätter livet med den kristna glädjen att allt mera få se på Jesus och bli allt mera beroende av honom.